Lågpuls med maken ;-)
Igår körde jag mitt första lågpulspass, ja, iaf där tanken medvetet var att hålla pulsen inom en viss ram.
Det blev årets trevligaste pass (!!!) och det berodde på två faktorer.
1. Det var jäkligt skönt och behagligt och ligga i det där tempot (tyder det på lite lätt lathet från min sida? :-))
2. Jag fick med mig maken (!!!). Det hade jag väl aldrig trott, för bara nån månad sedan :-)
Jag hade iofs heller aldrig trott att han skulle slänga sig i plaskdammen flera dagar i veckan, och att han skulle lära sig crawla!
Och nästan än mer otippat, skaffa sig en cykel (han som konsekvent vägrat cykla till jobbet vår/sommar/höst trots att det bara är kanske .... 3 km :))
Jag är verkligen imponerad! Och det fick jag anledning att bli även igår.
Planen var ca 60 min lågpulsträning.
Vi sprang ner mot stan... men svängde av så att vi kom ut mot riksan. Där sprang vi upp till scoutstugan, förbi Lindgården som fortfarande ser kaotiskt ut efter branden, upp mot hembygdsgården, vidare mot Atlas (där jag kom med mitt smarta förslag att peter kan ju köra transportlöpning till jobbet :)), sen vände vi hemåt, men istället för att köra samma väg tillbaka tog vi vägen förbi västanfors, ... uppför backarna vid Mariaskolan... och sen är det ju nästan bara uppför hela vägen hem :-)
Sista långa uppförsbacken upp till vårat hus steg pulsen något...men det bjöd jag på ;)
Klockan stannade på 62 minuter, så jag tyckte vi var rätt duktiga att hålla oss inom ramen för vad vi bestämt! :D
Sen hade vi båda anledningar att vara stolta över våra bedrifter i övrigt.
Peter som faktiskt sprang hela vägen OCH babblade med mig :-)
Och jag har ju haft problem med att springa i backar eftersom foten värker ännu jäkligare då... men igår tog jag ner farten i backarna... försökte tänka teknik.... och så matade jag en fot framför den andra.
För övrigt försökte jag tänka rätt mycket teknik under hela passet. Men måste ju erkännas att det är bra mycket svårare att springa tekniskt bra sakta, mot när man drar på.. bara lite.
Vid snabbare fart får man ett helt annat driv i steget.. det där "hjulet" som jag försöker tänka kommer mer automatiskt vid högre fart. Lika knäna... foten hamnar bättre.
Ja, det är helt enkelt mycket svårare att springa bra när man springer sakta... men desto större anledning att tänka på det :)
Distansen slutade på 9,44 km. Vilket jag/vi får vara nöjda med.
Nöjd med passet, är jag definitivt!
Idag funderar jag på en kort kort tur.. "lilltösen" har tjatat i tre dagar om att hon vill att vi ska springa.
Solen skiner.
Och 5,3 km till skulle göra sig snyggt i mars månads kalender :-)
Avslutar med lite härliga bilder från gårdagen: Foto Elin Eriksson (o Sofia Eriksson tog kortet på Elin :-))
Fantastiska vackra döttrar man har! <3
Det blev årets trevligaste pass (!!!) och det berodde på två faktorer.
1. Det var jäkligt skönt och behagligt och ligga i det där tempot (tyder det på lite lätt lathet från min sida? :-))
2. Jag fick med mig maken (!!!). Det hade jag väl aldrig trott, för bara nån månad sedan :-)
Jag hade iofs heller aldrig trott att han skulle slänga sig i plaskdammen flera dagar i veckan, och att han skulle lära sig crawla!
Och nästan än mer otippat, skaffa sig en cykel (han som konsekvent vägrat cykla till jobbet vår/sommar/höst trots att det bara är kanske .... 3 km :))
Jag är verkligen imponerad! Och det fick jag anledning att bli även igår.
Planen var ca 60 min lågpulsträning.
Vi sprang ner mot stan... men svängde av så att vi kom ut mot riksan. Där sprang vi upp till scoutstugan, förbi Lindgården som fortfarande ser kaotiskt ut efter branden, upp mot hembygdsgården, vidare mot Atlas (där jag kom med mitt smarta förslag att peter kan ju köra transportlöpning till jobbet :)), sen vände vi hemåt, men istället för att köra samma väg tillbaka tog vi vägen förbi västanfors, ... uppför backarna vid Mariaskolan... och sen är det ju nästan bara uppför hela vägen hem :-)
Sista långa uppförsbacken upp till vårat hus steg pulsen något...men det bjöd jag på ;)
Klockan stannade på 62 minuter, så jag tyckte vi var rätt duktiga att hålla oss inom ramen för vad vi bestämt! :D
Sen hade vi båda anledningar att vara stolta över våra bedrifter i övrigt.
Peter som faktiskt sprang hela vägen OCH babblade med mig :-)
Och jag har ju haft problem med att springa i backar eftersom foten värker ännu jäkligare då... men igår tog jag ner farten i backarna... försökte tänka teknik.... och så matade jag en fot framför den andra.
För övrigt försökte jag tänka rätt mycket teknik under hela passet. Men måste ju erkännas att det är bra mycket svårare att springa tekniskt bra sakta, mot när man drar på.. bara lite.
Vid snabbare fart får man ett helt annat driv i steget.. det där "hjulet" som jag försöker tänka kommer mer automatiskt vid högre fart. Lika knäna... foten hamnar bättre.
Ja, det är helt enkelt mycket svårare att springa bra när man springer sakta... men desto större anledning att tänka på det :)
Distansen slutade på 9,44 km. Vilket jag/vi får vara nöjda med.
Nöjd med passet, är jag definitivt!
Idag funderar jag på en kort kort tur.. "lilltösen" har tjatat i tre dagar om att hon vill att vi ska springa.
Solen skiner.
Och 5,3 km till skulle göra sig snyggt i mars månads kalender :-)
Avslutar med lite härliga bilder från gårdagen: Foto Elin Eriksson (o Sofia Eriksson tog kortet på Elin :-))
Fantastiska vackra döttrar man har! <3
Kommentarer
Skicka en kommentar