Spring för livet!

Jag har haft förmånen att tillbringa några dagar i Jämtlands vackra natur. Där fanns det snö - massor av snö. Här hemma finns inte det minsta spår av något vitt. Jag och minstingen tog tåget upp i onsdags. I Östersund mötte vi upp mellantösen och därifrån åkte vi bil den sista biten på dryga timmen. Totalt tog trippen ca 8,5 timmar och jag kan inte låta bli att förundras över vårat avlånga lands olika skiftningar. Vi fick några underbara dagar uppe i norr, och jag fick även tid över till att springa i den otroligt vackra miljön. Det känns som man bara fyller på med massa gott i själen, när man springer i dessa vyer. Jag tänkte jag skulle visa er i bilder, vad jag fått springa i de senaste dagarna. Men egentligen gör inte bilder rättvisa. Man måste vara där och känna, se och uppleva... för att få den där äkta känslan. Men kanske kan jag få er att känna lite av vad jag upplevde iaf. Himlen var helt fantastisk och speglade t.om snön lite rosa. Det var nästan svårt att springa...

Idag var det dags att testa mina Inov-8 på inomhusbanan i Falun. Att springa på löparbana är en speciell känsla. Lägg sedan till att man gör det tillsammans med människor som gör en gott, och upplevelsen är fenomenal! Att springa varv efter varv, och att titt som tätt få ett glatt tillrop och pepp - det är en svårslagen känsla! Jag hade egentligen ingen plan med dagens pass. Först tänkte jag att jag bara skulle springa utan något som helst mål. Att bara låta det bli en positiv dag. Utan mål eller krav. Foten gjorde ont redan innan passet så varför sätta upp ribban?! Men efter hand så började jag, tillsammans med Anders, att forma en ett mål. Vi började lugnt och försiktigt med 10 varv uppvärmning. Efter uppvärmningen var det dags att börja känna på farten. Jag tyckte att 5-tempo ska jag väl kanske kunna lägga mig i. Tusingar blev första målet. Anders tyckte jag skulle köra lite snabbare än 5-tempo och försöka landa närmare 4:50-tempo. Så det siktade jag på. Första tus...

Den första halvan på denna vecka har varit riktigt fin, löparmässigt. I måndags tog jag en mil som gick i något slags mittemellan tempo. Benen var pigga, foten och vaden morrade lite lätt men inte värre än att jag kunde fortsätta. På tisdagen kom ett paket från England. Det var mina nya Kinsei. Självklart var jag ju tvungen att testa dom. Så även tisdagen bjöd på en löptur. En lugnt lätt tia med ben som inte alls kändes tunga trots milen dagen innan. Dom nya skorna satt fint men precis som förra gången jag köpte denna modell så domnade/somnade framfoten i dom. En skum känsla och inte alltför trevligt. MEN, jag vet ju att dessa skor kom att bli en av mina favoritskor när de väl var insprungna. Igår kom ett till paket! Mina Inov-8. Det är nu en ny upplevelse tar vid. Jag har ju funderat länge på att testa ett par Inov-8 men, kört på säkra kort och köpt mina invanda märken. Nu hade jag ändå slagit till och vågat mig utanför min trygga zon. Och det fick jag inte ångra! Satte ...

Igår var det dags att köra sittning nr 2 på min tatuering. Har nu suttit ca 12 timmar och kommit jäkligt långt faktiskt. Både jag och Camilla som tatuerar mig är imponerade på hur fort tatueringen tar form. Hemligheten kanske ligger i att vi båda är lika galna och ingen av oss behöver någon direkt paus. Så det är effektiva timmar där vi bara kör på. Sittning 1 där vi bara gjorde konturer tyckte jag faktiskt var mycket värre. Både att tatuera, och efteråt. Nu är alltså sittning två klar och det känns som vi faktiskt kommit halvvägs, som var våran plan från början. Igår morse hade jag tänkt ta ett tidigt löppass. Men, foten ville inte vara med på banan så jag lyssnade på kroppen (igen! börjar det bli en ful ovana? ;) ) så nu blir det vila fredag, lördag och söndag. Hör inte till vanligheterna att jag vilar mer än en dag :) Idag är det dags att slå klackarna i taket då Maria fyller 30 år. Ska bli super kul!!!! Ja, som ni förstår.. väldigt lite löpsnack denna gång :) Men tatue...

Dags att uppdatera bloggen lite igen. Lovade ju att jag skulle skärpa mig. Denna vecka har jag gjort om tanken kring min löpning. Istället för att springa 4 pass i veckan, som jag tidigare gjort, har jag sprungit korta och lugna pass. Inget pass fram till jul kommer överstiga milen. Passen kommer att ligga mellan 5-10 km och gå i ett lugnt tempo för att inte slita på kroppen. Jag ligger just nu i vad jag enbart skulle vilja kalla för uppbyggnadsperiod. Men ... det är ju tyvärr inte hela sanningen. Jag är ju faktiskt mitt i en rehab oxå. Jag ska läka en tass och en vad som inte riktigt vill läka som önskat. Men, med en jäkla massa gummibandsövningar, tåhäv och balansplatta ska det väl kunna gå vägen. Och för att vara snäll mot kroppen ska jag alltså köra kortpass. Tanken är att passen ska gå i 6:20-6:30 tempo vilket har varit ganska svårt men.... jag får jobba på det. Tack vare det låga tempot kan jag även passa på att tänka teknik. Idag kom snön, och tydligen ska den stanna...

Oj, snacka om att jag inte varit så aktiv här på ett tag. Kanske dags att väcka upp bloggen?! Jag blev lite inspirerad av en annan bloggare. Hans blogg finner ni på: http://ultraidiot.blogspot.se/ där han skriver om hans väg till att bli ultralöpare och bergsbestigare. I förra inlägget fick man läsa om känslan när man klarat ett mål, som man inte trodde var möjligt. En känsla han beskriver på ett sånt levande sätt att jag kände att..ja.. det kanske är dags att testa benen? Det är ju så att det man läser kan inspirera en till att göra saker som man själv kanske släppt. Jag har ju haft ett mål att slå PB på 5:an. Detta år har ju varit halvt katastrofalt för min del. Trots detta har jag lyckats få ihop en hyfsad mängd, men farten är inte där. Och det är väl något jag faktiskt släppt de senaste månaderna. Jag har tänkt; det är inte möjligt i dagsläget. Och visst, det är väl bra att ha insikt och att vara realistisk. Och visst, det kanske egentligen inte är läge för något PB. ...

Drog ut på en liten runda efter jobbet. Målet - ca milen i lugnt tempo. Blev glatt förvånad när jag stannade klockan och såg att milen gått betydligt fortare än på länge. Ingen fantastisk tid, men med tanke på att jag tog det lugnt så känns det riktigt gött! Var tvungen att stanna upp och ta ett par bilder. Hösten ÄR vacker!

Japp, nu är det gjort. Berlin marathon 2013. Hur ska man sammanfatta en resa för att andra ska förstå en bråkdel av vad man upplevt? Jag ska ge det ett försök. Vi anlände till Berlin i fredags redan innan lunch. Vi checkade in på hotellet och såg oss omkring lite innan det var dags att försöka sig på att åka tunnelbana till nummerlappsmässan. Eftersom vi åkte en arrangerad resa så skulle reseledaren hjälpa oss med denna första resa. Det blev inte riktigt så. Han hade ingen vidare koll på sitt gäng, så jag och Peter tillsammans med 6-8 st andra blev kvarlämnade på perrongen eftersom det var sådan kö vid biljettautomaten. Sen stod vi där.. och försökte lista ut hur man tog sig genom labyrinterna under jord. Tillsammans lyckades vi faktiskt klura ut det och en aningen försenade kom vi till mässan. Förra året var jag mäkta imponerad över mässan. Och visst är den fantastiskt stor. Finns HUR MYCKET SOM HELST att handla. Jag brukar ju försöka leta på nått snygg med loggan fö...

Igår var det dags för en liten tävling. Från början hade jag tänkt ta det väldigt lugnt. Se detta som en rolig grej och en liten träningstävling inför Berlin nästa helg. Peter och Sören skulle springa 22 km, dvs två varv på den 11 km långa banan. Jag skulle springa ett varv eftersom jag är i nedtrappningsfas nu. Sen bestämde sig Peter för att byta distans och köra samma som mig. Genast kände jag hur pressen steg. Visst kanske han vinner, men jag kan ju inte släppa iväg honom hur långt som helst! Och helst ville jag ju förstås vinna :D Vi kom till Persbo ca 30 minuter innan start. Fick min nummerlapp som innehöll två av mina turnummer. Kändes fint :D Men jag kände mig allt annat än lugn. 10 minuter innan start får vi höra lite om banprofilen. Vi kommer att börja med en ganska kraftig stigning som varar i ungefär 5 km (!!!!). Och det är terräng. Det sista visste jag förstås. Men att det skulle vara så tuff bana.. visste jag inte. Och ni som känner mig, vet mina känslor f...

Idag var jag ute på en fantastisk tur. Jag packade ryggan med lite extra proviant.. eftersom stigarna som jag skulle upptäcka var helt ny mark för mig. Visste alltså inte på förhand, hur långt det skulle bli. En härlig höstdag, solen värmde skönt och stigarna/omgivningen var fantastisk. En otrolig frihetskänsla att studsa mellan stenar och rötter.. full fokus på var man sätter fötterna. Gympa för både hjärna och fötter :) bilderna får tala för sig själva... Träffa en "liten" kompis som låg o solade sig på stigen. Blev ett litet snyggt hopp i sista sekund :) blev intresserad över denna skapelse... VG rör ej! Naturvårdsundersökning ....hm? En brevlåda med lås, och papper och penna. Vad ska jag rösta på? bästa stigen? Någon som vet vad detta är för röstlåda? paus i gräset.... mmm... Ja, som sagt, ibland visste jag inte var jag var..men lustigt nog kom jag ut på en stig bara några hundra meter från mitt hus :D Underbar tur som lämnar mej ...

Idag körde jag och Sören ett annorlunda men trevlig pass. Vi hoppade på tåget och åkte till Hedemora. Sen sprang vi tillbaka :) Det blev en fin tur, trots en liten felspringning. Fast, det är ju det som är lite tjusningen när man springer så här. Man vet inte riktigt vilka vägar man kommer hamna på. Man vet inte exakt hur långt det blir, eller hur underlaget blir. Men när man har Sören med sig så är risken stor att man hamnar på fel sida om viltstängslet ;) Det började med asfalt och cykelväg, sen lite bredare bilväg som knappt användes då den nya bilvägen låg nästan bredvid den gamla. Sen tog vi en liten bredare skogsväg med främst grusunderlag. Och sen blev det totalt obanat med bröte där vi bitvis fick gå. Vädret var nästan lika ostadigt som underlaget var varierande. Sol, moln och några regnstänk. Men inget som man blev blöt av. Ibland kändes luften kvav, ibland riktigt fläktande. Något vi dock hade med oss hela vägen från Hedemora till Krylbo var motvinden! Tän...