Spring för livet!

Igår var det dags igen. Jag och Peter laddade ryggan för att dra ut på en ny etapp på leden. Denna gång parkerade vi bilen vid norra Morsjön och sen sprang vi etapp 14 ToR. Detta kom nog att bli min favorit etapp. Främst för att variationen var så stor. Det var uppför, nerför, stenigt, mossa, kalhyggen, sjöar, spänger, fina stigar, breda grusvägar och totalt obanad terräng. Vi sprang 11 km för att nå målet, och där vände vi och sprang samma väg tillbaka. Men omgivningen ändrade sig hela tiden så det kändes som man sprang genom halva Sverige. Jag tog inte så mycket kort denna gång, det beror mest på att vi sprang nästan hela tiden :) Första kilometrarna var väldigt lättsprungna. En bred skogsväg tog oss snart in i den tätare vegetationen.  Där var underlaget stenigt och på sina ställen sprang vi på fina berghällar. Efter ett tag nådde vi en höjd där vi hade fin utsikt över en otroligt vacker omgivning.  Vi hade nått Dödtjärnen och tog oss på spänger över våtmarkerna....

Döttrarna Djuren Jag gillar att laga mat... och springa :-) frukostpannkaka Man måste hinna njuta, även under ett pågående terrängpass ;-) Glutenfritt lantbröd Hej hej! :-) Familj-och vänner, djur, mat och löpning. Är bitar som väl kan representera mig rätt så bra!

Idag laddade jag o P ryggan med flapjacks, resorb, gel, nötter och framför allt vatten. Sen tog vi bilen ut till starten för etapp 12. taggade och redo! Vilken omgivning. Jag kommer inte skriva så mycket om själva etapperna, utan bilderna får tala sitt klara språk. Men lite info måste ju ändå läggas till :) Första etappdelen var relativt lättsprungen. Vissa partier var dock rätt steniga. Efter en ganska lättsprungen del på ca 4 km började stigningen mot toppen av södra Landsberget, 190 m ö h. Efter stigningen blev det lättsprunget ett par kilometer innan nästa stigning började. Vi nådde toppen av norra Landsberget, 217 m ö h. Nu började man bli rejält sliten :) paus på klippan... bara till att njuta av omgivningen Snygg hunk jag är gift med va?! Haha :-) Han bjuder iaf på sig själv :-) Bra träning för mig... över stock och sten.. vingligt värre :) Ett lustigt träd.... .... och en jobbig stigning. Peter tog sig fram som värsta bergsgeten! :-) ...

För några år sedan tog vi över denna lilla skönhet, Maja. Jag tänkte direkt att henne ska jag springa med. Upptäckte dock ganska snart att; 1. Maja var rätt fysiskt otränad 2. Maja behövde en hel del annan träning i form av lydnad 3. Men främst behövde hon en massa kärlek för att bli en trygg hund. Jag testade att springa med Maja några gånger. Men det funkade inte så bra som jag hoppats. Efter ett tag blev det så att jag la ner tanken att hon skulle springa. Sen kom Elin hem från Jämtland och drog ut i skogen med Maja och joggade. Och det funkade rätt okej. Så för ett tag sedan var jag ut och sprang med syrran. Hon hade köpt ett "springkoppel" till sin hund som var med på våran runda i skogen. Jag funderade på om detta skulle funka med Maja, men måste erkänna att jag var skeptisk. Jag har två saker som jag måste tänka på om/när jag springer med hund. 1. Jag vill ha henne på en sida, vänster sida. Hon kan inte kuta runt och byta sida för då kommer jag snubbla öve...

Nu har Sofia lagt in bilderna från kameran. Så här kommer ett litet axplock: Min lilla cykeltjej! Dessa skyltar kändes skönt när de kom. Detta var dag 2 och vi var på väg mot Munkfors Ett avsvalkande dopp!  När vi vaknade dag 3 hade det åskat, regnat och blåst rejält Blev ett dopp även i Råda. Man kunde gå över halva sjön kändes det som, innan det blev djupt. Vi hade som sagt några fantastiskt härliga dagar! Det är svårt att sammanfatta en sån här resa i ord eller bilder, men en liten inblick i våra dagar har ni iaf fått :)

I måndags var det dags för mitt lilla äventyr i Värmland. Av olika orsaker så blev inte resan så som den skulle ha blivit. Men det betyder inte på nåt vis att den blev dålig. Från början hade jag tänkt göra detta tillsammans med löparvänner. Istället så hakade minsta dottern på. Hon på cykel, och jag springandes :) Tanken var oxå 220 km. Vilket istället blev 120 km. Orsaken till detta är flera men främst det faktum att klarälvsleden upphört! :o För några år sedan hade de bestämt sig för att korta ner turen, så den delen som är kvar är biten mellan Hammarö och Uddeholm. Det är alltså cykelbanan som är kvar. Grusvägen, som skulle börja i Uddeholm är borta. Istället har de breddat vägen för att ge bilarna mer utrymme :/ Dålig tycker jag. Visst går det att ta sig vidare till Sysslebäck, OM man hittar alla småvägar och är redo att bitvis vara uppe på stora vägen. Något jag fann lite vanskligt då jag hade 13-åriga dottern på cykel.... Nåväl. Vi börjar från början. I måndag...