Spring för livet!

Fredagar brukar ju vara en trevlig dag. Men idag vakna jag och kände mig rätt låg. Det är jobbigare än vad jag vill erkänna att inte kunna kuta som jag känner för. Egentligen tror jag också att det hänger ihop med just det faktum att jag inte kan/får belasta foten. Jag har accepterat och förstått att det är så det måste få vara, om foten ska läka. Jag fattar det! Men precis som alltid när min hjärna får ett förbud, eller ett inte... Du ska inte/får inte äta godis på en vecka. Inte så svårt annars, men så fort "du ska inte", så blir det enda jag tänker på just godis. Nu ska jag inte springa... Det enda jag tänker på, t.om drömmer om, är löpning. Jag behöver väl inte säga hur mycket detta suger just nu? Just nu känns det jäkligt jobbigt. Sen går det upp och ner med humöret. Ibland känns det rätt okej. Försöker hitta smilet. Mitt "det ordnar sig alltid". Min positiva inställning. Jag är ju ingen gnällkärring, så... Varför har jag då blitt en?

Idag har jag varit på föreläsning i Sveasalongen. En rätt bra föreläsning, framförallt en bra föreläsare. Det enda jag kanske kände, var att detta var kanske inget nytt. Men alltid lär man sig något. Det handlade om skador. Om hur man förebygger skador . Och vad man gör om skadan ändå är ett faktum. Och slutligen om rehabiliteringen . Han pratade faktiskt en del om löpning, även om han mest riktade sig mot kampsporter. Men titt som tätt så ramlade han in på löpning. Kanske eftersom han även sprungit en del i sitt liv?! Sen så pratade han faktiskt även om fotledskador, och om fotledsstukning på ytter sida. Alltså, exakt den stukning som jag råkat ut för. Han pratade lite om vad sjukvården gör för insatser och vad man får för råd. Och jämförde oss med en bil. Vad gör vi om oljelampan börjar lysa? Vi stannar bilen. Om vi inte stannar bilen utan kör på utan att bry oss i lampan som lyser... då kommer bilen att skära ihop. Vad gör vi när vi stukar foten? Ja, vi kan igno...

Idag glömde jag gårdagens tristess... Och tog nya friska tag. 30 min med WetWest där jag försökte få in lite inslag av fartlek. Blev ett rätt bra pass! Sen tog jag en fruktpaus innan det var dags för vattengympa. Ett riktigt roligt pass och man kan faktiskt påverka intensiteten rejält, genom att vara öka farten eller pressa på lite hårdare. Jag fick ut mycket av detta pass. Dessutom hade jag kul! Något jag dock kom på mig själv med... Var, att jag likt ett skadat djur, drog upp mitt vänstra ben... Och stod väldigt mkt på ett ben :0 Jag fick en bild av Casper (min hund) när han haft ont i sin tass... Eller vår katt (som är i katthimlen nu) då de liksom instinktivt står på tre ben..med sin skadade tass uppdragen. Så stod jag idag. Inte en, två eller tre gånger. Utan faktiskt ganska många gånger. I början tänkte jag nog inte ens på det.... Det fick mig att tänka till. Eftersom jag gör detta instinktivt... Så är den inte bra. Jag behöver lyssna på kroppens signaler. Jo, visst har...

Läge för lite uppdatering. Känns lite tjatigt .., men foten är INTE bättre. Blivit ordinerad vila! Jahapp.. Det i sig är väl kanske lugnt? Eller? Om det inte vore för att jag upptäckt att vila inte riktigt är min grej! Och näe, det är inget jag behöver träna på. Fått medicin. Diklofenak står det på burken. Ska äta 3 tabletter/dag. Ska även smörja vristen morgon kväll. På dagarna ska foten vara i ett litet paket, även kallat bandage ... Ja... Känner mig jä-ligt optimistisk helt enkelt. Idag var jag på gymmet. Drog lite i maskinerna. Kände mig jä-ligt optimistisk där med. Var helt enkelt inte kul. Vet inte varför. Hejar gymmat en hel del i mitt liv men idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var trist. Åkte hem efter en timme. Inte särskilt upphetsad av den träningsformen. Ingen pulshöjare. All energi kvar... Hemma.. Går runt som en osalig ande. Plockar disk, dammsuger. Försöker finna nått att sysselsätta sig med. Hamna i ett dåligt tv-program som gav mig n...

Vilket dygn! Egentligen började det hela redan på fredag kväll. Fredrik Jönsson, en ruggit trevlig kille från Åsbro, kom hit vid 18-tiden på kvällen. Ytterlgare några timmar senare kom Kenneth Bengtsson. Vi tre skulle komma att utgöra stommen för UI-Fagersta. Jag vet egentligen inte hur jag ska summera dygnet. Om jag skulle sammanfatta det kort, så skulle det vara ruskigt trevligt, lite sömn och svårt med kosten. Och lycka, för varje etapp som man faktiskt lyckades med! Jag skulle även kunna säga smärtsam. Foten morrade, magen krånglade. Men allt detta var som bortblåst (nästan) när man hade sånt ruggigt fint stöd runt om sig. Ettap 3 måste dock ha varit lite jobbig. För jag tog beslutet att jag skulle köra 4:e intervallen själv. Dels så berodde mitt val på att jag hade riktigt dåligt samvete över att jag sinkade framför allt Fredrik, som hade fullt sjå att hålla, det för honom, låga tempot. Förutom det, så hade jag rätt ont, och behövde gå in i min lilla bubbla och bara ...

Snygg fot i högläge! Allt enligt "doktorns ordination" :)

Ett löp- och träningsförbud ger tid för eftertanke. Jag funderar, jag planerar...jag vänder ut och in på mig själv. VARFÖR SPRINGER JAG? Svaret är enkelt. Men, jag tänker plåga er med en lång historia ;) Den 19:e januari 2011 tog jag mitt första löpsteg. Det skedde på ett löpband och med en ca 15 kg tyngre kropp än jag bär omkring på idag. Men denna blogg började redan i slutet på 2010... och handlade då om min kamp mot kilorna. Bloggen hade ett annat namn och en annan utformning. Och ett helt annat innehåll. Men, så efter 30 kg viktnedgång så hade något nytt kommit in i mitt liv. Något som idag betyder väldigt mycket för mig - löpningen. (men oavsett vad vissa tror, så betyder löpningen inte allt för mig. Jag har min man, mina barn,mina syskon, föräldrar, mina vänner och nära och kära.... och jag tror att de som inte fattar vad som betyder nått för mig - de känner inte mig! De baserar sina uttalande på... ja, vad vet jag?! Avundsjuka, dåligt samvete, okunskap!) ...

Okej, jag ger mig - TILLFÄLLIG VAPENVILA mot vristen. Ni som läste gårdagens inlägg förstod nog att jag fick riktigt ont efter (under) passet. Efteråt upptäckte jag att vristen blivit svullen, precis under knölen. Idag var inte svullanden mindre. Idag var jag in med foten. Svullnaden är vätska, som lagts sig som ett skydd runt ledband och senor. Tyvärr resulterade detta i att det blir ett tryck och det är detta som gör att smärtan uppstår. Så, nu är det vila som gäller. Jag frågade om alternativ träning men fick ett tveksamt nja... helst hel vila. Foten ska tejpas, förhoppningsvis av en sjuksköterska under veckan... Ja, så idagsläget så viftar med vita flaggan.... Iaf fram till helgens UI Och jag kommer vänta in i det sista med att ta ett nytt beslut hur vida det blir start på intervallerna eller ej. Men det troliga är väl att jag testar och ser om det bär eller brister. så var det med det..... Kram på er alla goa

Inte ofta jag svär, och sällan efter efter ett löppass. Men idag känns det som jag skulle vilja spy ur mig varenda svordom jag kan! Istället blir jag ledsen. Och tankarna mal. Var det bara en dålig dag idag? I torsdags kändes det ju så mycket bättre! Och rehaben har ju gått så bra! Idag var det åter dags för klubbträning. Planen var att springa från klubbstugan och till Rembospåret. Första biten kändes bra, men efter 7-8 km så började vristen ge sig till känna. Den där värken som jag känner igen alltför väl... Tänkte, att det går nog över, det brukar det göra. Men istället så tilltar smärtan :/ Mina medlöpare märker hur jag tappar i fart, och frågar hur det är fatt? Jag försöker bita ihop, jag går in i min lilla bubbla.. Men inget hjälper. Helst av allt vill jag skrika rätt ut, eller lägga mig ner å gråta. Istället går jag in i bubblan.. Lägger all kraft på att sätta ner foten rätt. Efter en stund säger Y till mig att det inte ser bra ut, jag springer inte "rent...

rEfter att ha sprungit med Katarina igår och vi pratat löpning, så kom vi in på skador. Hur såg min träning ut förra året, innan skadan. Jag vet att jag kollade då, för att se om kunde finnas någon anledning. Det jag upptäckte då, var att jag ökat min träning från jan-april ganska fint, men att jag sedan ökade på min träning under sommar månaderna lite.. men framför allt så gjorde jag en stor förändring. Vi la in tusingar i scehmat varje torsdag. Det som skedde är tydligt. Resten av året 2011 blev slitigt. Läkarbesök, rehab och börja om från början. Sakta sakta.. ända in på 2012 så ökade jag träningen succesivt. Jag gick rätt väg... och det lönade sig. I september i år var jag, kanske inte så väl förberedd som jag önskat, men ändå.. så pass att jag kunde ställa mig på startlinjen till ett marathon. Denna skada, min vristskada, beror ju inte på att jag ökat mängden för fort. Eller på att jag lagt om min träning. Denna skada beror ju helt å hållet på olycka. En olyck...

Foten fortsätter att bråka... Så jag bestämde mig för att ta reda på hur det stod till inne i min vrist. Kändes som att jag kanske inte ville veta ... Ett eller flera ledband på fotens utsida har gått av. Eftersom receptorerna (nervinpulser som skickas från ledband till omkringliggande muskler) är skadade, så funkar inte detta. Därmed försämras muskelskyddet och positionssinnet kring fotleden... Bla bla bla... Ja, för att skippa doktorstermer... Vad ska jag göra? REHABTRÄNING 1. Liggande fotrörelser. Lät jätte tråkigt men var iaf enkelt. 2. Tåhäv på den skadade foten 3. Balansplatta, på båda benen, stå på ett ben mm Några goda råd från doktorn. När man stilar foten ska man sluta med träningen direkt. Fokus ska ligga på att minska svullnad/blödning. Placera foten i högläge. Lägg tryckförbamd så snabbt som möjligt. Vila. Man ska alltså: springa 34 km på den. Och sen göra sitt bästa för att ignorera smärtan. Och 2 v senare åka på löparläger, för att ytterligare...