Ultraintervaller
Vilket dygn!
Egentligen började det hela redan på fredag kväll. Fredrik Jönsson, en ruggit trevlig kille från Åsbro, kom hit vid 18-tiden på kvällen.
Ytterlgare några timmar senare kom Kenneth Bengtsson. Vi tre skulle komma att utgöra stommen för UI-Fagersta.
Jag vet egentligen inte hur jag ska summera dygnet.
Om jag skulle sammanfatta det kort, så skulle det vara ruskigt trevligt, lite sömn och svårt med kosten. Och lycka, för varje etapp som man faktiskt lyckades med!
Jag skulle även kunna säga smärtsam. Foten morrade, magen krånglade. Men allt detta var som bortblåst (nästan) när man hade sånt ruggigt fint stöd runt om sig.
Ettap 3 måste dock ha varit lite jobbig. För jag tog beslutet att jag skulle köra 4:e intervallen själv.
Dels så berodde mitt val på att jag hade riktigt dåligt samvete över att jag sinkade framför allt Fredrik, som hade fullt sjå att hålla, det för honom, låga tempot.
Förutom det, så hade jag rätt ont, och behövde gå in i min lilla bubbla och bara vara.
Kanske därför som jag valde att tugga fyra varv runt Eskiln. Man behöver inte tänka, bara sätta ena foten framför den andra...
Lagomt till 5:e milen kom Fagersta Posten. Reportern frågade lite frågor och tog några kort. Han hade aldrig hört talas om den här sortens tävling tidigare.
Kul att lyfta löpningen så att fler kanske får upp ögonen för det.
Femte milen gick till en början rätt okej, för att efter 7-8 km bli ruggit jobbig. Smärtan i vristen var påtaglig och det blev en kamp att sätta ner foten. All fokus gick till att sätta ner foten så korrekt som möjligt, men jag inser att jag nog inte fullt ut lyckades med det.
Det jobbigaste med UI för min del var nog just detta, att smärtan tog så mkt energi som jag hade behövt lägga på annat.
6:e milen och jag insåg redan innan, att här skulle min resa ta slut.
Jag beslöt även här, att ta den etappen ensam. Och liksom fjärde milen, så tog jag sjätte milen runt Eskiln.
Som om inte problemet med foten räckte, så fick jag under denna mil en kramp i magen som gick över mitt förstånd. Det var nästan värre än smärtan i foten. Krampen sinkade om möjligt löpningen i större utsträcknig.
Så vad berodde krampen på?
Troligen den goda lunchen som min man Peter lagat åt våra hungriga ultramagar :-)
Inget fel på maten, tvärsom, den var för god :-) Jag var för hungrig och åt för mycket.
6 mil senare såg jag mig besegrad.
Det blev inte 8 mil denna gång.
Fast det hade jag ju heller aldrig trott, eller egentligen siktat på. Min förhoppning och önskan var att klara 5 mil, och jag klarade 6.
Det får jag väl vara nöjd med, tycker jag.
Med på några av intervallerna var även bästa Åsa och Senad!
Tusen tack för pepp och härliga bilder :-)
Ni är fantastiska!
Avslutar UI helgen med lite härliga bilder :-)
Redo för första milen
Så här kan det se ut under UI. Datastation med all teknisk utrustning som behövs :-)
Kläder som hänger på tork :-)
Kaffe och cola :-)
Rosa fot i högläge :-) Blev rätt mkt högläge under pauserna kan jag säga!
Vi syntes ju iaf :)
Bjuder på detta otroligt heta kort på mig ;-)
Fick lite lätt frossa och illamående efter passen. Så den rosa snygga morgonrocken har fått tjänstgöra några timmar... jag sprang dock inte i den :-)
Från Vänster i bild: Kenneth, Mia, jag och Fredrik
Egentligen började det hela redan på fredag kväll. Fredrik Jönsson, en ruggit trevlig kille från Åsbro, kom hit vid 18-tiden på kvällen.
Ytterlgare några timmar senare kom Kenneth Bengtsson. Vi tre skulle komma att utgöra stommen för UI-Fagersta.
Jag vet egentligen inte hur jag ska summera dygnet.
Om jag skulle sammanfatta det kort, så skulle det vara ruskigt trevligt, lite sömn och svårt med kosten. Och lycka, för varje etapp som man faktiskt lyckades med!
Jag skulle även kunna säga smärtsam. Foten morrade, magen krånglade. Men allt detta var som bortblåst (nästan) när man hade sånt ruggigt fint stöd runt om sig.
Ettap 3 måste dock ha varit lite jobbig. För jag tog beslutet att jag skulle köra 4:e intervallen själv.
Dels så berodde mitt val på att jag hade riktigt dåligt samvete över att jag sinkade framför allt Fredrik, som hade fullt sjå att hålla, det för honom, låga tempot.
Förutom det, så hade jag rätt ont, och behövde gå in i min lilla bubbla och bara vara.
Kanske därför som jag valde att tugga fyra varv runt Eskiln. Man behöver inte tänka, bara sätta ena foten framför den andra...
Lagomt till 5:e milen kom Fagersta Posten. Reportern frågade lite frågor och tog några kort. Han hade aldrig hört talas om den här sortens tävling tidigare.
Kul att lyfta löpningen så att fler kanske får upp ögonen för det.
Femte milen gick till en början rätt okej, för att efter 7-8 km bli ruggit jobbig. Smärtan i vristen var påtaglig och det blev en kamp att sätta ner foten. All fokus gick till att sätta ner foten så korrekt som möjligt, men jag inser att jag nog inte fullt ut lyckades med det.
Det jobbigaste med UI för min del var nog just detta, att smärtan tog så mkt energi som jag hade behövt lägga på annat.
6:e milen och jag insåg redan innan, att här skulle min resa ta slut.
Jag beslöt även här, att ta den etappen ensam. Och liksom fjärde milen, så tog jag sjätte milen runt Eskiln.
Som om inte problemet med foten räckte, så fick jag under denna mil en kramp i magen som gick över mitt förstånd. Det var nästan värre än smärtan i foten. Krampen sinkade om möjligt löpningen i större utsträcknig.
Så vad berodde krampen på?
Troligen den goda lunchen som min man Peter lagat åt våra hungriga ultramagar :-)
Inget fel på maten, tvärsom, den var för god :-) Jag var för hungrig och åt för mycket.
6 mil senare såg jag mig besegrad.
Det blev inte 8 mil denna gång.
Fast det hade jag ju heller aldrig trott, eller egentligen siktat på. Min förhoppning och önskan var att klara 5 mil, och jag klarade 6.
Det får jag väl vara nöjd med, tycker jag.
Med på några av intervallerna var även bästa Åsa och Senad!
Tusen tack för pepp och härliga bilder :-)
Ni är fantastiska!
Avslutar UI helgen med lite härliga bilder :-)
Redo för första milen
Så här kan det se ut under UI. Datastation med all teknisk utrustning som behövs :-)
Kläder som hänger på tork :-)
Kaffe och cola :-)
Rosa fot i högläge :-) Blev rätt mkt högläge under pauserna kan jag säga!
Vi syntes ju iaf :)
Bjuder på detta otroligt heta kort på mig ;-)
Fick lite lätt frossa och illamående efter passen. Så den rosa snygga morgonrocken har fått tjänstgöra några timmar... jag sprang dock inte i den :-)
Från Vänster i bild: Kenneth, Mia, jag och Fredrik
Kommentarer
Skicka en kommentar