Fotjävel
Läge för lite uppdatering.
Känns lite tjatigt .., men foten är INTE bättre. Blivit ordinerad vila!
Jahapp..
Det i sig är väl kanske lugnt?
Eller?
Om det inte vore för att jag upptäckt att vila inte riktigt är min grej!
Och näe, det är inget jag behöver träna på.
Fått medicin.
Diklofenak står det på burken. Ska äta 3 tabletter/dag.
Ska även smörja vristen morgon kväll.
På dagarna ska foten vara i ett litet paket, även kallat bandage ...
Ja...
Känner mig jä-ligt optimistisk helt enkelt.
Idag var jag på gymmet. Drog lite i maskinerna.
Kände mig jä-ligt optimistisk där med.
Var helt enkelt inte kul. Vet inte varför. Hejar gymmat en hel del i mitt liv men idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var trist. Åkte hem efter en timme. Inte särskilt upphetsad av den träningsformen. Ingen pulshöjare. All energi kvar...
Hemma.. Går runt som en osalig ande. Plockar disk, dammsuger. Försöker finna nått att sysselsätta sig med. Hamna i ett dåligt tv-program som gav mig noll stimulans.
Ja, den för tanken att åka till Alaska i två veckor å studera isbjörnar känns helt plötsligt inte så dum längre.
Mindre stimulerande ting har man ju upplevt.
Jag har en positiv sak som jag fokuserar på nu.
Barcelona marathon i mars.
Och från och ned nu och 10 dagar fram så kommer jag vara oerhört bitter på min vänstra vrist.
Men...
Hämnden är ljuv.
Och jag kommer få det sista skrattet!
HA!
Känns lite tjatigt .., men foten är INTE bättre. Blivit ordinerad vila!
Jahapp..
Det i sig är väl kanske lugnt?
Eller?
Om det inte vore för att jag upptäckt att vila inte riktigt är min grej!
Och näe, det är inget jag behöver träna på.
Fått medicin.
Diklofenak står det på burken. Ska äta 3 tabletter/dag.
Ska även smörja vristen morgon kväll.
På dagarna ska foten vara i ett litet paket, även kallat bandage ...
Ja...
Känner mig jä-ligt optimistisk helt enkelt.
Idag var jag på gymmet. Drog lite i maskinerna.
Kände mig jä-ligt optimistisk där med.
Var helt enkelt inte kul. Vet inte varför. Hejar gymmat en hel del i mitt liv men idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var trist. Åkte hem efter en timme. Inte särskilt upphetsad av den träningsformen. Ingen pulshöjare. All energi kvar...
Hemma.. Går runt som en osalig ande. Plockar disk, dammsuger. Försöker finna nått att sysselsätta sig med. Hamna i ett dåligt tv-program som gav mig noll stimulans.
Ja, den för tanken att åka till Alaska i två veckor å studera isbjörnar känns helt plötsligt inte så dum längre.
Mindre stimulerande ting har man ju upplevt.
Jag har en positiv sak som jag fokuserar på nu.
Barcelona marathon i mars.
Och från och ned nu och 10 dagar fram så kommer jag vara oerhört bitter på min vänstra vrist.
Men...
Hämnden är ljuv.
Och jag kommer få det sista skrattet!
HA!
Kommentarer
Skicka en kommentar