Intervaller på bana
Idag var det dags att testa mina Inov-8 på inomhusbanan i Falun.
Att springa på löparbana är en speciell känsla.
Lägg sedan till att man gör det tillsammans med människor som gör en gott, och upplevelsen är fenomenal!
Att springa varv efter varv, och att titt som tätt få ett glatt tillrop och pepp - det är en svårslagen känsla!
Jag hade egentligen ingen plan med dagens pass.
Först tänkte jag att jag bara skulle springa utan något som helst mål. Att bara låta det bli en positiv dag. Utan mål eller krav.
Foten gjorde ont redan innan passet så varför sätta upp ribban?!
Men efter hand så började jag, tillsammans med Anders, att forma en ett mål.
Vi började lugnt och försiktigt med 10 varv uppvärmning.
Efter uppvärmningen var det dags att börja känna på farten.
Jag tyckte att 5-tempo ska jag väl kanske kunna lägga mig i.
Tusingar blev första målet.
Anders tyckte jag skulle köra lite snabbare än 5-tempo och försöka landa närmare 4:50-tempo.
Så det siktade jag på.
Första tusingen gick i 4:47-tempo vilket förvånade mig lite.
Andra tusingen gick i tänkta 4:50-tempo. Nöjd även om jag kände att jag inte riktigt var där jag ville vara. Har inte riktigt hittat formen. Men det är ju kanske inte så konstigt. Jag behöver nog mer fartpass :)
Sen körde vi två stycken 500ingar. Målet var att hålla samma tempo som tusingarna gått i, alltså 4:50.
Första gick i 4:34-tempo och andra i 4:32-tempo. Kanske inte så konstigt eftersom vi halverade sträckan.
Sen var det dags för tre snabba 200:ingar.
Anders satte upp en måltid på runt 50 sekunder vilket jag sa skulle bli omöjligt.
Men Anders var rätt bra på att tippa mina tider och jag körde första intervallen på 47 sekunder.
När jag kom i "mål" och Anders bad att få se min tid berättar han för mig att jag nu sprang i under 4 minuters tempo.
Va?! det kan inte stämma?! Han hävdade bestämt att jo, jag låg under 4-tempo.
Med dessa ord med mig, så sprang jag de två sista intervallerna på 46 sekunder och fick ett snitt på 3:50-tempo.
Jag vet inte hur många gånger jag kollade på siffrorna hemma efter att ha lagt in passet.
Visserligen var distansen bara 200 meter. Men ändå.
Det som känns bra är att jag ändå har farten i benen. Trots att jag inte är där jag vill vara, varken skademässigt, flåsmässigt eller formmässigt.. så har jag ändå lite driv i benen.
Visst har jag lång väg att gå.
Men vissa mål börjar faktiskt skymta där i horisonten. Mål som jag nästan gett upp.
Och att få så mycket pepp av både Anders, Senad och Åsa som alla är fenomenala löpare.. det gör att jag börjar hoppas på dom där målen igen.
Sånna här dagar och sånna här pass och sånna här människor gör mig gott!
Mer sånt till folket! :)
Att springa på löparbana är en speciell känsla.
Lägg sedan till att man gör det tillsammans med människor som gör en gott, och upplevelsen är fenomenal!
Att springa varv efter varv, och att titt som tätt få ett glatt tillrop och pepp - det är en svårslagen känsla!
Jag hade egentligen ingen plan med dagens pass.
Först tänkte jag att jag bara skulle springa utan något som helst mål. Att bara låta det bli en positiv dag. Utan mål eller krav.
Foten gjorde ont redan innan passet så varför sätta upp ribban?!
Men efter hand så började jag, tillsammans med Anders, att forma en ett mål.
Vi började lugnt och försiktigt med 10 varv uppvärmning.
Efter uppvärmningen var det dags att börja känna på farten.
Jag tyckte att 5-tempo ska jag väl kanske kunna lägga mig i.
Tusingar blev första målet.
Anders tyckte jag skulle köra lite snabbare än 5-tempo och försöka landa närmare 4:50-tempo.
Så det siktade jag på.
Första tusingen gick i 4:47-tempo vilket förvånade mig lite.
Andra tusingen gick i tänkta 4:50-tempo. Nöjd även om jag kände att jag inte riktigt var där jag ville vara. Har inte riktigt hittat formen. Men det är ju kanske inte så konstigt. Jag behöver nog mer fartpass :)
Sen körde vi två stycken 500ingar. Målet var att hålla samma tempo som tusingarna gått i, alltså 4:50.
Första gick i 4:34-tempo och andra i 4:32-tempo. Kanske inte så konstigt eftersom vi halverade sträckan.
Sen var det dags för tre snabba 200:ingar.
Anders satte upp en måltid på runt 50 sekunder vilket jag sa skulle bli omöjligt.
Men Anders var rätt bra på att tippa mina tider och jag körde första intervallen på 47 sekunder.
När jag kom i "mål" och Anders bad att få se min tid berättar han för mig att jag nu sprang i under 4 minuters tempo.
Va?! det kan inte stämma?! Han hävdade bestämt att jo, jag låg under 4-tempo.
Med dessa ord med mig, så sprang jag de två sista intervallerna på 46 sekunder och fick ett snitt på 3:50-tempo.
Jag vet inte hur många gånger jag kollade på siffrorna hemma efter att ha lagt in passet.
Visserligen var distansen bara 200 meter. Men ändå.
Det som känns bra är att jag ändå har farten i benen. Trots att jag inte är där jag vill vara, varken skademässigt, flåsmässigt eller formmässigt.. så har jag ändå lite driv i benen.
Visst har jag lång väg att gå.
Men vissa mål börjar faktiskt skymta där i horisonten. Mål som jag nästan gett upp.
Och att få så mycket pepp av både Anders, Senad och Åsa som alla är fenomenala löpare.. det gör att jag börjar hoppas på dom där målen igen.
Sånna här dagar och sånna här pass och sånna här människor gör mig gott!
Mer sånt till folket! :)
Kommentarer
Skicka en kommentar