Kinsei VS Inov-8
Den första halvan på denna vecka har varit riktigt fin, löparmässigt.
I måndags tog jag en mil som gick i något slags mittemellan tempo. Benen var pigga, foten och vaden morrade lite lätt men inte värre än att jag kunde fortsätta.
På tisdagen kom ett paket från England. Det var mina nya Kinsei.
Självklart var jag ju tvungen att testa dom. Så även tisdagen bjöd på en löptur.
En lugnt lätt tia med ben som inte alls kändes tunga trots milen dagen innan.
Dom nya skorna satt fint men precis som förra gången jag köpte denna modell så domnade/somnade framfoten i dom. En skum känsla och inte alltför trevligt. MEN, jag vet ju att dessa skor kom att bli en av mina favoritskor när de väl var insprungna.
Igår kom ett till paket! Mina Inov-8.
Det är nu en ny upplevelse tar vid.
Jag har ju funderat länge på att testa ett par Inov-8 men, kört på säkra kort och köpt mina invanda märken.
Nu hade jag ändå slagit till och vågat mig utanför min trygga zon.
Och det fick jag inte ångra!
Satte på mig skon.. började springa.. och det var som om alla Guds änglar började sjunga i kör. Det var som om jag sprang på rosa fluffiga moln och allt kändes bara hur bra som helst.
Trots att de inte är särskilt dämpade, så protesterade varken fot eller vad särskilt mkt.
Jag bara njöt.
Jag vågade dodck inte springa hela sträckan i dessa skor utan bytte skor efter 5 km och sprang den andra femman i mina Triumph.
Känslan när man började, med lätta steg, ta klumpfötterna framåt var... - märklig. Kändes som jag satt på mig blyklumpar på fötterna! :)
Benen var dock pigga och jag trummade på, höll med flit ner farten till strax under 6-tempo och kände mig nöjd efter avklarat pass.
Nöjd med att benen är så pigga och svarar trots löpning flera dagar i rad.
Kanske funkar min nya filosofi, att springa korta och långsamma pass för att spara på kroppen.
Inget pass överstiger en mil, oavsett om jag egentligen känner att jag vill springa längre, som igår :)
Och passen går hyfsat långsamt, även om jag har svårt att lägga mig i tänkta 6:20 när jag springer mina pass ensam..
Idag är tanken en kort runda, kanske en åtta för att variera sig lite. Och tanken är, som jag redan varit inne på... att farten ska hållas ner. Men lite fartlek kanske man kan lägga in? :)
Avslutar med en bild på mina nya älsklingar. Vi kommer spendera många härliga timmar tillsammans. Och vad gäller den nedersta modellen så har jag nu fått en ny favoritsko! Det kommer inte bli min sista sko av det märket, det kan jag lova!
I måndags tog jag en mil som gick i något slags mittemellan tempo. Benen var pigga, foten och vaden morrade lite lätt men inte värre än att jag kunde fortsätta.
På tisdagen kom ett paket från England. Det var mina nya Kinsei.
Självklart var jag ju tvungen att testa dom. Så även tisdagen bjöd på en löptur.
En lugnt lätt tia med ben som inte alls kändes tunga trots milen dagen innan.
Dom nya skorna satt fint men precis som förra gången jag köpte denna modell så domnade/somnade framfoten i dom. En skum känsla och inte alltför trevligt. MEN, jag vet ju att dessa skor kom att bli en av mina favoritskor när de väl var insprungna.
Igår kom ett till paket! Mina Inov-8.
Det är nu en ny upplevelse tar vid.
Jag har ju funderat länge på att testa ett par Inov-8 men, kört på säkra kort och köpt mina invanda märken.
Nu hade jag ändå slagit till och vågat mig utanför min trygga zon.
Och det fick jag inte ångra!
Satte på mig skon.. började springa.. och det var som om alla Guds änglar började sjunga i kör. Det var som om jag sprang på rosa fluffiga moln och allt kändes bara hur bra som helst.
Trots att de inte är särskilt dämpade, så protesterade varken fot eller vad särskilt mkt.
Jag bara njöt.
Jag vågade dodck inte springa hela sträckan i dessa skor utan bytte skor efter 5 km och sprang den andra femman i mina Triumph.
Känslan när man började, med lätta steg, ta klumpfötterna framåt var... - märklig. Kändes som jag satt på mig blyklumpar på fötterna! :)
Benen var dock pigga och jag trummade på, höll med flit ner farten till strax under 6-tempo och kände mig nöjd efter avklarat pass.
Nöjd med att benen är så pigga och svarar trots löpning flera dagar i rad.
Kanske funkar min nya filosofi, att springa korta och långsamma pass för att spara på kroppen.
Inget pass överstiger en mil, oavsett om jag egentligen känner att jag vill springa längre, som igår :)
Och passen går hyfsat långsamt, även om jag har svårt att lägga mig i tänkta 6:20 när jag springer mina pass ensam..
Idag är tanken en kort runda, kanske en åtta för att variera sig lite. Och tanken är, som jag redan varit inne på... att farten ska hållas ner. Men lite fartlek kanske man kan lägga in? :)
Avslutar med en bild på mina nya älsklingar. Vi kommer spendera många härliga timmar tillsammans. Och vad gäller den nedersta modellen så har jag nu fått en ny favoritsko! Det kommer inte bli min sista sko av det märket, det kan jag lova!
Kommentarer
Skicka en kommentar