Nu drar vi!!!!
Inatt fick min positiva inställning och goda humör sig en rejäl knäck ...
La fotklumpen i högläge - ont.
La den vanligt - ont.
Låg vaken med en värkande fot nästan hela natten.
Försökte tänka positivt.
Men så där på natten så var det svårt att hålla humöret uppe.
Nu skiner solen. Foten värker inte på samma sätt när jag rör mig.
Fått tillbaka lite positiv energi igen.
Och så får jag positiv feedback av nära och kära.
Christina har peppat mig å sagt så fina saker och det har värmt mer än någon kan ana!
Och folk som läser min blogg.
Har nog inte tänkt på att det jag skriver berör....
När jag låg där inatt, och inte kunde sova... Så funderade jag över de senaste månadernas blogguppdateringar.
Jag vill ju inte vara en gnällspik!
Vill inte vara negativ!
Är ju av naturen en positiv skit som aldrig ger upp!
Har så mycket kvaliteter som jag faktiskt är nöjd över, men som ätits upp lite av min skada. Som fått mig att inte känna igen mig själv. Och som jag inte är stolt över.
Samtidigt så är detta säkert nyttigt för mig.
Man behöver ramla för att kunna resa sig upp?
Man behöver falla för att kunna ställa sig upp - stärkt!
Jag ska försöka ta mig ur detta negativa, och vända det till nått positivt!
Jag är en drömmare!
Men kanske kommer jag faktiskt ta mig halva vägen mot drömmarnas land.
En tvivlare - hur långt tar hon sig?
Nä, jag tänker fortsätta drömma. Om mer och större mål.
Når jag halvvägs, så har jag iallafall vågat leva.
Att vara en drömmare betyder däremot inte att vara orealistisk rakt av. Jag kommer säkert göra dumma val. Och bra val.
Kanske väljer jag att påbörja något.. Som jag avbryter.
UI är ett sånt exempel. Där jag starta, sprang 6 mil och sen bröt.
Det ska dock VÄLDIGT mycket till innan jag bryter. Men när jag gör det, så är det inte utan orsak.
Det finns några som ska ha ett STORT TACK för att de står ut mig, oavsett vilket sinnelag jag är i.
Teresa står på en given plats! Liksom Åsa! Och Linda!
Men den som får stå ut med mest, är nog utan tvekan Peter :)
Som finns där, genom solsken och spöregn.
Nu när jag öst hur mig lite mer ur mitt innanmäte, säger jag hej på ett par dagar.
Tar mitt paket, och möter upp tjejen med både hårdare och tjockare paket.
Tillsammans ska vi göra det omöjliga möjligt!
Tillsammans är vi en fantastisk combo!
Barcelona - here we come!
La fotklumpen i högläge - ont.
La den vanligt - ont.
Låg vaken med en värkande fot nästan hela natten.
Försökte tänka positivt.
Men så där på natten så var det svårt att hålla humöret uppe.
Nu skiner solen. Foten värker inte på samma sätt när jag rör mig.
Fått tillbaka lite positiv energi igen.
Och så får jag positiv feedback av nära och kära.
Christina har peppat mig å sagt så fina saker och det har värmt mer än någon kan ana!
Och folk som läser min blogg.
Har nog inte tänkt på att det jag skriver berör....
När jag låg där inatt, och inte kunde sova... Så funderade jag över de senaste månadernas blogguppdateringar.
Jag vill ju inte vara en gnällspik!
Vill inte vara negativ!
Är ju av naturen en positiv skit som aldrig ger upp!
Har så mycket kvaliteter som jag faktiskt är nöjd över, men som ätits upp lite av min skada. Som fått mig att inte känna igen mig själv. Och som jag inte är stolt över.
Samtidigt så är detta säkert nyttigt för mig.
Man behöver ramla för att kunna resa sig upp?
Man behöver falla för att kunna ställa sig upp - stärkt!
Jag ska försöka ta mig ur detta negativa, och vända det till nått positivt!
Jag är en drömmare!
Men kanske kommer jag faktiskt ta mig halva vägen mot drömmarnas land.
En tvivlare - hur långt tar hon sig?
Nä, jag tänker fortsätta drömma. Om mer och större mål.
Når jag halvvägs, så har jag iallafall vågat leva.
Att vara en drömmare betyder däremot inte att vara orealistisk rakt av. Jag kommer säkert göra dumma val. Och bra val.
Kanske väljer jag att påbörja något.. Som jag avbryter.
UI är ett sånt exempel. Där jag starta, sprang 6 mil och sen bröt.
Det ska dock VÄLDIGT mycket till innan jag bryter. Men när jag gör det, så är det inte utan orsak.
Det finns några som ska ha ett STORT TACK för att de står ut mig, oavsett vilket sinnelag jag är i.
Teresa står på en given plats! Liksom Åsa! Och Linda!
Men den som får stå ut med mest, är nog utan tvekan Peter :)
Som finns där, genom solsken och spöregn.
Nu när jag öst hur mig lite mer ur mitt innanmäte, säger jag hej på ett par dagar.
Tar mitt paket, och möter upp tjejen med både hårdare och tjockare paket.
Tillsammans ska vi göra det omöjliga möjligt!
Tillsammans är vi en fantastisk combo!
Barcelona - here we come!
Kommentarer
Skicka en kommentar