Dag 6 Torsdag
Idag tog vi en utflykt till Sunne, och Rotterros Park.
Och gissa vad nästa mening blir....
UNDERBAR OMGIVNING!
Såååå fiiint!
Vi gick där inne i flera timmar, fashinerade över hur fint allt var. Blommor, fontäner, byggnader, vattenfall, statyer, allt... allt var så vackert!
Balsam för själen!
Denna semester kan snart summeras med 2 små ord: UNDERBAR OMGIVNING eller UNDERBAR UTSIKT! :-)
Jag har även kommit på att våra barn inte är så små längre, eftersom t.om minstingen uppskattade dagens utflykt! :-)
Jag har fortsatt att läsa Born to Run. Vissa kapitel är grymt bra. Men boken ger företaget Nike rejält med däng, medan företaget Vibram five fingers får väldigt mycket gratis reklam.
Och visst blir man sugen att prova på barfotalöpning. Fast det var jag förstås redan innan jag läste boken.
Boken har däremot fått en att fundera över detta med löparskor och dess funktioner.
Är människan gjord för att springa utan skor?
Med dessa tankar i huvudet, snörade jag på mig mina 2160, med extra pronationsstöd och hyfsat tjock sula....
Det var dags för tusingar.
Jag hade hittat ett perfekt ställe för detta.
När jag kom fram till räcket vid älven hade jag sprungit 4 km uppvärmning. Jag hakade fast mitt bälte vid räcket, och körde igång.
Fy tusan vad jobbigt det var!!!!
Men med det nya mottot Enda sättet att besegra något, är att älska det
fungerar inte bara på backar, utan faktiskt även på intervaller! :-)
Den totala sträckan blev 10 km på tiden 51:59!
När jag hade 2 km kvar hem till stugan, började höften bråka lite smått. Så jag bestämde mig för att gå (ur slagget) den sista biten.
Men bergen runtomkring, och inte en kotte i närheten, började jag traska.
Tanken på boken kom upp... och en tanke som aldrig skulle ha kommit upp hemma föddes... ska jag ta av mig skorna och prova?
Hemma skulle jag inte kunnat göra det.
Folk tycker nog att jag är konstig ändå, man behöver ju inte ge dom vatten på kvarnen :-)
Jag tog av mig skorna, och sprang de sista 100 metrarna till stugan. Jag släppte ut fötterna ur skorna... och lät fötterna göra jobbet. Det var faktiskt otroligt befriande!
Och det gick bättre och fortare än jag trott!
Men är det något för mig? Är jag frälst nu?
Det kan jag absolut inte svara på - idag!
Och gissa vad nästa mening blir....
UNDERBAR OMGIVNING!
Såååå fiiint!
Vi gick där inne i flera timmar, fashinerade över hur fint allt var. Blommor, fontäner, byggnader, vattenfall, statyer, allt... allt var så vackert!
Balsam för själen!
Denna semester kan snart summeras med 2 små ord: UNDERBAR OMGIVNING eller UNDERBAR UTSIKT! :-)
Jag har även kommit på att våra barn inte är så små längre, eftersom t.om minstingen uppskattade dagens utflykt! :-)
Jag har fortsatt att läsa Born to Run. Vissa kapitel är grymt bra. Men boken ger företaget Nike rejält med däng, medan företaget Vibram five fingers får väldigt mycket gratis reklam.
Och visst blir man sugen att prova på barfotalöpning. Fast det var jag förstås redan innan jag läste boken.
Boken har däremot fått en att fundera över detta med löparskor och dess funktioner.
Är människan gjord för att springa utan skor?
Med dessa tankar i huvudet, snörade jag på mig mina 2160, med extra pronationsstöd och hyfsat tjock sula....
Det var dags för tusingar.
Jag hade hittat ett perfekt ställe för detta.
När jag kom fram till räcket vid älven hade jag sprungit 4 km uppvärmning. Jag hakade fast mitt bälte vid räcket, och körde igång.
Fy tusan vad jobbigt det var!!!!
Men med det nya mottot Enda sättet att besegra något, är att älska det
fungerar inte bara på backar, utan faktiskt även på intervaller! :-)
Den totala sträckan blev 10 km på tiden 51:59!
När jag hade 2 km kvar hem till stugan, började höften bråka lite smått. Så jag bestämde mig för att gå (ur slagget) den sista biten.
Men bergen runtomkring, och inte en kotte i närheten, började jag traska.
Tanken på boken kom upp... och en tanke som aldrig skulle ha kommit upp hemma föddes... ska jag ta av mig skorna och prova?
Hemma skulle jag inte kunnat göra det.
Folk tycker nog att jag är konstig ändå, man behöver ju inte ge dom vatten på kvarnen :-)
Jag tog av mig skorna, och sprang de sista 100 metrarna till stugan. Jag släppte ut fötterna ur skorna... och lät fötterna göra jobbet. Det var faktiskt otroligt befriande!
Och det gick bättre och fortare än jag trott!
Men är det något för mig? Är jag frälst nu?
Det kan jag absolut inte svara på - idag!
Kommentarer
Skicka en kommentar