En aggresiv cykel och en sur orm
Vaknade tidigt till BLÅ himmel!
Härligt! Det hade jag inte förväntat mig efter att prognoserna på yr.no och smhi.se
Men idag var jag glad att väderprognosen inte stämde!
Har varit sååå himla springsugen idag.
Spring i benen fick en ny innebörd :-)
Men, jag är ju lite orolig att dra på mig skada om jag springer för mycket (om man nu kan springa för mycket ;-))
Så, istället för att dra på mig mina 2160 så gick jag upp och väckte Soffi.
Vad säger du om en tur till simhallen?
Hon var inte sen att haka på.
Så efter frukosten drog vi iväg för ett par timmar i simhallen.
Vattnet var jätte härligt och jag hoppade i direkt.
körde 1 km bröstsim innan det var dags att göra något jag inte gjort på väldans länge.
Crawl!
Den andra kilometern simmade jag varannan bröst/crawl. Alltså totalt 500 meter crawl.
Blev nästan lite som intervall träning :-)
50 meter crawl, och 50 meter lugnare bröstsim. Och så höll jag på. HÄLIGT!
Efter 2 km fick det räcka.
Gick upp och lade mig i solen och läste Runner´s World.
Somnade till någon sekund.
Vaknade.. och läste lite till...
Det är SEMESTER!
Efter några timmar började magen knorra, så vi åkte hem och åt lunch.
Sen bestämde vi oss (jag o soffi) för att ta cyklarna och sticka ut en sväng.
Vi hittade världens smultronställe!!!!!
Vi cyklade vidare.. och rätt var det var så säger Soffi "åh, nej... min jacka"
Jag vände tillbaka för att leta efter den. Hittade den nere på skogsvägen vi kört på... plockade snabbt upp den och skulle cykla tillbaka till Soffi. Rejält uppför och grus och stenar....
Kände direkt att detta går inte, skulle hoppa av... ja... jag vette 17 hur jag bar mig åt... men ..
Man kan ju lugnt säga att cykeln attackera mig! Fasiken va illa jag gjorde mig.
Men där kunde jag ju inte stå o sjåpa mig, oavsett hur mkt jag blödde.. Soffi stod själv och väntade.. jag lär ta mig till henne... upp på cykeln, illa grimaserande...frustande av smärtan.. började jag cykla igen... och möter en huggorm!
Sur och väsande, jag höll på att skrika rakt ut. Var inte alls beredd, var så uppe i att försöka trampa trots smärta och att blodet rann ner längs benet...
Det ironiska i kråksången, var att cykeln var mer aggresiv än ormen!
Härligt! Det hade jag inte förväntat mig efter att prognoserna på yr.no och smhi.se
Men idag var jag glad att väderprognosen inte stämde!
Har varit sååå himla springsugen idag.
Spring i benen fick en ny innebörd :-)
Men, jag är ju lite orolig att dra på mig skada om jag springer för mycket (om man nu kan springa för mycket ;-))
Så, istället för att dra på mig mina 2160 så gick jag upp och väckte Soffi.
Vad säger du om en tur till simhallen?
Hon var inte sen att haka på.
Så efter frukosten drog vi iväg för ett par timmar i simhallen.
Vattnet var jätte härligt och jag hoppade i direkt.
körde 1 km bröstsim innan det var dags att göra något jag inte gjort på väldans länge.
Crawl!
Den andra kilometern simmade jag varannan bröst/crawl. Alltså totalt 500 meter crawl.
Blev nästan lite som intervall träning :-)
50 meter crawl, och 50 meter lugnare bröstsim. Och så höll jag på. HÄLIGT!
Efter 2 km fick det räcka.
Gick upp och lade mig i solen och läste Runner´s World.
Somnade till någon sekund.
Vaknade.. och läste lite till...
Det är SEMESTER!
Efter några timmar började magen knorra, så vi åkte hem och åt lunch.
Sen bestämde vi oss (jag o soffi) för att ta cyklarna och sticka ut en sväng.
Vi hittade världens smultronställe!!!!!
Vi cyklade vidare.. och rätt var det var så säger Soffi "åh, nej... min jacka"
Jag vände tillbaka för att leta efter den. Hittade den nere på skogsvägen vi kört på... plockade snabbt upp den och skulle cykla tillbaka till Soffi. Rejält uppför och grus och stenar....
Kände direkt att detta går inte, skulle hoppa av... ja... jag vette 17 hur jag bar mig åt... men ..
Man kan ju lugnt säga att cykeln attackera mig! Fasiken va illa jag gjorde mig.
Men där kunde jag ju inte stå o sjåpa mig, oavsett hur mkt jag blödde.. Soffi stod själv och väntade.. jag lär ta mig till henne... upp på cykeln, illa grimaserande...frustande av smärtan.. började jag cykla igen... och möter en huggorm!
Sur och väsande, jag höll på att skrika rakt ut. Var inte alls beredd, var så uppe i att försöka trampa trots smärta och att blodet rann ner längs benet...
Det ironiska i kråksången, var att cykeln var mer aggresiv än ormen!
Kommentarer
Skicka en kommentar