Terränglöpning i Norberg
Idag åkte jag, Lena, Jenny och Pelle till Norberg för att köra lite terräng och landsvägslöpning.
Väl på plats möttes vi upp av Maria.
Vi drog iväg i rätt lugnt tempo. Kändes okej till en början.
Men sen vet jag inte om det var för att det var rätt tuff terräng. Kuperat och en del riktigt fina backar, som tog slut på mig... eller om det helt enkelt var en dålig dagsform.
Huvudet var piggt, men benen stumma.
Bitvis fick jag slita för att få benen att lyda.
Men det är då det är så skönt att vara ett gäng. Man biter sig fast, sliter på (man gnäller inte ens särskilt mycket :-))
Ofta kom jag på mig själv med att låsa blicken på Jennys gula linne... och så lät jag benen veva på.
Rätt skönt!
Sen vakna jag upp ur drömmarna när klockan pep för gjord kilometer :-)
Jag hoppas att det bara var dålig dagsform idag. Har börjat få en hel del ångest för Engelbrektsstafetten. Man vill ju inte sinka laget.
Och jag var ju dum nog att gå in och kolla snittiderna på mina medlöpare.... och ja, jag vet... man ska inte jämföra sig med andra.
Och nej, jag brukar ju inte göra det.
Jag jämför mig bara med mig själv, jag tävlar bara mot mig själv.
Men nu är vi ju ett lag!
Nu tävlar jag ju inte bara mot mig själv. Nu ska jag ju göra en bra tid för laget.
Och de andra fyra är mycket duktigare än mig!
Jag vet att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Så det får bli så.
Det positiva med att springa i lag, är att jag verkligen kommer att pressa mig själv.
Jag har chans att få ett PB på distansen.
Det är ju en kort distans. Så själva sträckan är jag inte orolig över.
Nästa vecka (eller tidigare) ska vi åka över och reka banan. Det känns skönt.
Hoppas min ångest lättar lite efter det :-)
Så här såg iaf dagens pass ut:
Väl på plats möttes vi upp av Maria.
Vi drog iväg i rätt lugnt tempo. Kändes okej till en början.
Men sen vet jag inte om det var för att det var rätt tuff terräng. Kuperat och en del riktigt fina backar, som tog slut på mig... eller om det helt enkelt var en dålig dagsform.
Huvudet var piggt, men benen stumma.
Bitvis fick jag slita för att få benen att lyda.
Men det är då det är så skönt att vara ett gäng. Man biter sig fast, sliter på (man gnäller inte ens särskilt mycket :-))
Ofta kom jag på mig själv med att låsa blicken på Jennys gula linne... och så lät jag benen veva på.
Rätt skönt!
Sen vakna jag upp ur drömmarna när klockan pep för gjord kilometer :-)
Jag hoppas att det bara var dålig dagsform idag. Har börjat få en hel del ångest för Engelbrektsstafetten. Man vill ju inte sinka laget.
Och jag var ju dum nog att gå in och kolla snittiderna på mina medlöpare.... och ja, jag vet... man ska inte jämföra sig med andra.
Och nej, jag brukar ju inte göra det.
Jag jämför mig bara med mig själv, jag tävlar bara mot mig själv.
Men nu är vi ju ett lag!
Nu tävlar jag ju inte bara mot mig själv. Nu ska jag ju göra en bra tid för laget.
Och de andra fyra är mycket duktigare än mig!
Jag vet att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Så det får bli så.
Det positiva med att springa i lag, är att jag verkligen kommer att pressa mig själv.
Jag har chans att få ett PB på distansen.
Det är ju en kort distans. Så själva sträckan är jag inte orolig över.
Nästa vecka (eller tidigare) ska vi åka över och reka banan. Det känns skönt.
Hoppas min ångest lättar lite efter det :-)
Så här såg iaf dagens pass ut:
Sammanfattning
Översikt
| Tid: | 01:22:18 |
| Distans: | 13.44 km |
| Höjdstigning: | 148 m |
| Kalorier: | 1,062 C |
Timing
| Tid: | 01:22:18 |
| Färdtid: | 01:21:23 |
| Elapsed Time: | 01:28:31 |
| Medeltempo: | 06:07 min/km |
| Avg Moving Pace: | 06:03 min/km |
| Bästa tempo: | 04:12 min/km |
Hastighet
Tempo
Höjd
| Höjdstigning: | 148 m |
| Höjdförlust: | 149 m |
| Min höjd: | 140 m |
| Max höjd: | 205 m |
Puls
| Medelpuls: | 156 slag/min |
| Maxpuls: | 190 slag/min |
Zoner
% av maximal
slag/min
Bra pass, skönt med medlöpare, ibland!
SvaraRaderaDuktig du är! Springer ju långt varje gång nu.
SvaraRaderaÅ släng i väg ett medelande om du/ni åker över och rekar banan. Jag hakar på! :) Det går inte att sinka laget. Bara alla tar sig runt är de en seger i sig! =)
SvaraRaderaVad kul att höra ett litet livstecken från dig Helene! Hoppas du har det bra på din låååånga semester! Och TACK för pepp :-)
SvaraRaderaÅsa - vi åker över till norberg på tisdag som det ser ut nu.
Ja, runt banan ska jag väl iaf ta mig :-)