Nytt PB

I fredags sprang jag i 30 graders hetta. Det var fruktansvärt!
Idag var väderförhållandena perfekta!
Jag hade dock trott att det var kallare, och faktiskt klätt mig för varmt. Men, jackan åkte av efter en dryg kilometer och sedan fick den hänga med på min fantastiska tur i solen, knuten runt midjan.
Byxorna kunde jag ju inte göra så mycket åt...
inte heller det faktum, att jag med facit i hand, hade med mig för lite vätska.
Nu kommer jag ta med mig det till nästa gång jag sticker ut. Fyll SAMTLIGA flaskor med åtminstone vatten.
Jag hade fyllt 2... de andra 2 var tomma....

Planen var att springa 13 km. Den planen förvandlades efter hand till ett rejält personbästa i distans!

Jag sprang med Run4Fun och de flesta hade tänkt springa långt idag. De ändrade rutten och sprang silbersled (osäker på stavning). Jag tänkte, att jag hakar väl på en bit, och sen får jag vända och springa hemåt.
Blev jätte peppad av gänget och det kändes fint i benen.

Måste passa på att slå ett slag för min gamla skor (skäms lite men) antingen är det för att de är insprungna, eller... ja nått är det. Fick inte alls ont av dom iaf.

När vi började närma oss backen som alla pratade om fick Pelle nytt krut i benen... och ropade "fri fart" jag fattade ingenting, förrän Jenny förklarade för mig att fri fart betyder precis det, alla får springa så fort/sakta de vill.
Jag kan inte annat än förundras och fascineras över Pelles fart i denna backe, som jag valt att döpa till djälvulsbacken.
Den tog ju ALDRIG slut!
Och ett par meter längre så ökade hela tiden avståndet till Pelle, som körde fri fart upp för backen.
Själv höll jag på att dö... och pulsen sköt genast i höjd.
Var 17 fick han energin till fartökningen?
Backen svängde.. och djälvulsbacken bara fortsatte.. efter nästa krök är den nog slut, tänkte jag.. bara för att möta mera uppför.
Nu slutade jag faktiskt att prata :o) Medan Jenny och Lena pratade på, så försökte jag fokusera på att vinna över berget. Backar är ju min akilleshäl, som väl alla vet vid detta laget :o)
Jag vann över berget, kollade klockan, knappt en mil.. borde kanske vända och springa hemåt. Men just då, ville jag helst av allt bara fortsätta framåt, och lämna backen bakom mig. Och hur kul är det att springa själv efter den pärsen, flera kilometer med bara skog...
Mitt nya mål var att springa på, tills klockan pep 13 km. Och sen gå hemåt.
När klockan pep distans 13 km... tänkte jag.. äh, HÄR kan jag ju inte stanna. Jag springer med till Oti.. och går därifrån.
Strax före Oti, sa min ena höft ifrån.. gjorde rejält ont att bara flytta benen framåt... och jag försökte att inte utstöta konstiga ljud. Inte heller vill man ju klaga allt för mycket. Men lite gnällde jag nog :o)
Vid Oti tog vi några sekunders vattenpaus.. och jäklar vad ont det gjorde att gå... nej det här går inte tänkte jag.. och sprang vidare.
Och då var det nedförs.. och det gjorde faktiskt mindre ont att springa, iaf nerförs.
Så mitt nya mål blev, Eskiln. Jag springer dit, sen går jag... och väl framme vid Eskiln så tänkte att äh, va sjutton... nu kan jag lika gärna låta benen veva på.
När jag började närma mig fontänen, kände jag att nu måste jag börja sätta ett slutmål. Man får ju inte vara dumdristig heller.
Jag satte målet på sjukhuset. Och när jag kom dit, så såg jag att distansen var en halv kilometer från 20... så då kunde jag ju bara inte stanna. Så jag lät benen veva på ytterligare 500 meter.
Jag har tidigare aldrig gått emot mitt löpschema. Har snarare varit väldigt noga med att följa det. Mest pga att jag vill hålla mig skadefri.
Och det faktum att jag inte har bråttom.
Jag behöver inte stressa fram distanserna.
Men idag blev det ändå så... att jag körde på.
Bra eller dåligt?!
Ja, jag vet ärligt inte.
Jag tror man ska försöka hålla sig till det man lagt upp.
Men samtidigt kan det vara bra att pressa sig själv lite, om man har en bra dag. Att testa sina gränser, att sätta sig själv på lite prov.
Jag har ju varit lite orolig över halvmaran, kommer jag klara den?
Och efter dagens pass så kan jag säga JA jag KOMMER att klara den, om jag håller mig skadefri och frisk. Men rent distansmässigt så kommer jag klara den.
Man kanske skulle ta och börja tro lite mer på sig själv.
Man klarar faktiskt mer än man tror.
Dagens pass 20 km, på precis strax över 2 timmar, är jag ohyggligt nöjd med.
Sprang lugnt och kontrollerat.
Sprang t.om och babblade :o)
Så min nästa fråga, kan jag klara halvmaran på 2 timmar. JA jag har iaf en god chans till det!
Så här såg iaf dagens pass ut:

Sammanfattning

Översikt

Tid:	02:01:33
Distans:	20.00 km
Höjdstigning:	194 m
Kalorier:	1,580 C

Timing

Tid:	02:01:33
Färdtid:	02:00:37
Elapsed Time:	02:02:48

Medeltempo:	06:04 min/km
Avg Moving Pace:	06:01 min/km
Bästa tempo:	04:03 min/km

Hastighet

Tempo

Höjd

Höjdstigning:	194 m
Höjdförlust:	202 m
Min höjd:	85 m
Max höjd:	198 m

Puls

Medelpuls:	150 slag/min
Maxpuls:	172 slag/min

Zoner

% av maximal

slag/min

Varv 20

Visa intervall

Intervall Tid Distans Medeltempo Sammanfattning 02:01:33 20.00 06:04 1 00:06:14 1.00 06:14 2 00:05:59 1.00 05:59 3 00:05:49 1.00 05:49 4 00:05:59 1.00 05:59 5 00:06:15 1.00 06:15 6 00:06:11 1.00 06:11 7 00:06:05 1.00 06:05 8 00:06:14 1.00 06:14 9 00:06:05 1.00 06:05 10 00:06:48 1.00 06:48 11 00:05:58 1.00 05:58 12 00:05:50 1.00 05:50 13 00:05:59 1.00 05:59 14 00:06:13 1.00 06:13 15 00:06:05 1.00 06:05 16 00:05:56 1.00 05:56 17 00:05:54 1.00 05:54 18 00:06:00 1.00 06:00 19 00:05:57 1.00 05:57 20 00:05:54 1.00 05:54