Helgen...

...har varit fylld av äventyr :)

Det började med en rejäl krogvända i fredags. Och dagen efter kunde jag genast konstatera att det är tur att man inte har "roligt" för ofta ;)

Men, det är ju inte min kropps fel att jag drack för mycket i fredags. Och träning stod på schemat så träning skulle det bli.
Det blev bara lite senare än tänkt :)

Gick upp rätt tidigt och grejjade lite. Ut med hundarna och fixade lite här hemma.
När P körde S till hästen, gick jag och la mig igen. Sov nästan bort skallvärken och vaknade vid 14-tiden.
Okej, simhallen stänger om ett par timmar.
Ska här bli nå simmat så är det bara t å skärpa till sig.
Svalde ett par alvedon och packade väskan.

I simhallen drog jag av 3 km, varav 2500 m crawl med och utan dolme, paddlar och fenor. Samt 500 m rygg med fenor.
Efteråt kände jag mig mycket piggare.

Lite småseg var jag dock hela dagen. Trots detta slängde jag iväg ett sms till Anna och frågade om hon ville ta en kvällslunk genom stan.
Hon nappade!
Så kvällen avslutades med myslunk på 6,5 km.

Söndagen blev en helt fantastisk dag.

Jag hade fått erbjudande av Magnus att haka på cykelgänget runt Barken.
Först tänkte jag banga, för jag var lite osäker på om jag skulle fixa deras tempo.
Det skulle bli andra gången i livet som jag cyklade på min racer.

Det visade sig gå fint!

Magnus var en hård "lärare" som inte gav sig förrän jag gjorde rätt. Jag skulle lära mig å cykla i klunga.. ligga på rulle, och låg jag för långt bak var han snart där och sa åt mig.
Till sist var jag ju tvungen att "lägga mig rätt" för annars skulle han snart vara på mig igen :)
Och visst gick det mycket lättare när man låg på rulle.

Han la sig även bredvid mig och kollade hur mina växlar låg. Sa åt mig att klicka in den lilla vänstra växeln, och växla upp med den lilla högra.. lägga i stora högra växeln.. osv.

Det blev nästan 5 mil  cykling varav den första delen gick rätt lugnt. Från 26 km ungefär blev jag och Magnus själva. Här blev det oxå lite mer kuperat och mina lår fick bekänna färg.
Sög rätt fint i uppförsbackarna :)

Efter cykelpasset vilade jag en stund, duschade, slängde i mig en macka och lite dryck. Sen hade jag lovat gubben ett lågpulspass om 8 km.

Det blev ingetdera.

Vi började lugnt men hamnade ganska snart i ett skönt tempo... som visade sig vara lite högre än det tänkta.
Men både jag och P hade oförskämt pigga ben så vi matade på.
P ville dessutom känna på hur det kändes att ligga i hans tänkta tävlingstempo så det blev nog ett rätt bra pass för honom.
Dessutom så blev 8 km istället 10 km. Vilket för dig och mig kanske inte är någon jätte skillnad, men för P som är ny kan det vara rätt stor skillnad.

På lördag ska P tävla - Säterkvarten.
Även jag är anmäld dit men.... just nu är jag velarnas mästarinna.

Ena stunden bestämmer jag mig för att köra. För att i andra tveka.
Det som gör att jag tvekar är främst foten. Jag vill inte sabba nått nu när det ändå börjar kännas lite bättre. Jag vet att jag inte kommer att ta det lugnt OM jag ställer mig på startlinjen. Sträckan är för kort för att kunna köra ett myspass.
Hade det varit längre så hade det sett lite annorlunda ut.
Jag har ju tänkt tanken, att köra tävlingen som en träning. Men det kommer jag inte fixa. Som sagt, distansen är för kort.
Jag har även tänkt att stå och hejja på... men det vette katten om jag heller fixar.

En annan sak som gör att jag funderar på starten, är att jag ju vet att jag kommer försöka springa fort.
Men även om jag gör ett försök till maxning, som kommer jag troligen inte vara i närheten av förra årets tider.
Jag trodde inte att det skulle spela så stor roll.
Men det gör det.
Jag tävlar visserligen "bara" mot mig själv, men det är just det... jag tävlar ändock mot mig själv. Mot mina tidigare tider.
Kommer jag vara nöjd med en skit tid från ett lopp som jag kanske skulle nöjt mej med att vara åskådare på?

Jag kommer att hejja fram herr Eriksson oavsett.
Jag vet att han kommer få en kanon trevlig tävling och han kommer vara toknöjd över sin bedrift efteråt.
Som fru och tillika coach kommer tror jag på honom mer än han själv tror på sig.
Och oavsett om jag springer på banan, förhoppningsvis en bit framför :), eller står på sidan, så kommer jag hejja fram varje steg han tar.

ROSA ÄR SNYGGT :) nu även med matchande sportdryck ;)