Säter kvartsmarathon
Att sitta å käka frukost med gubben och tillsammans ladda inför ett lopp, kändes jätte konstigt men fantastiskt kul.
Att sedan kunna dela allt med honom skulle visa sig bli ännu mer fantastiskt.
Att prata inför loppet, lägga upp tankar o strategier, och sedan om känslor under loppet.. och känna att fan vad bra VI är! :)
När vi kom till Säter såg vi genast två välbekanta ansikten.
Åsa och Senad!
Så himla kul att se dom, känns som evigheter sedan.
Jag och Peter styrde sedan kosan mot nummerlappsutdelningen.. där Sören satt på en bänk och såg cool ut.
"Kommer ni NU? "
Ja..nu kommer vi :-)
Hade ju faktiskt en kvart till godo ;)
Han inte mer än å hämta nummerlappar så mötte vi Peter och hans kompis. KUL!
Ett trevligt återseende.
Knappt hunnit säga hej till dom, förrän Kenneth och Åsa L kom :)
Massa kända ansikten :-) KUL!
Träffade även Malin och Lena!
Båda gjorde senare ett kanonlopp!
Och så Janne som skulle lyckats springa till sig ett silver! Grattis grattis!
Vid starten hade jag ett mål. Ett mål som kändes lite för högt med tanke på hur jag haft det på sistone.
Jag brukar inte lägga upp ribban så.. jag brukar ha realistiska mål.
Detta kändes inte realistiskt.
Jag satte en enorm press på mig själv...
För att nå mitt mål var jag tvungen att snitta varje km i 5:32 tempo. Har inte varit på dom tiderna på länge... av flera anledningar.
Det blev en hel del koll på klockan under loppet.
Jag låg till och från riktigt bra i tid.. å ibland gick det för sakta.
Jag insåg att jag skulle få slita in i det sista, för att klara måltiden på 59:12.
Ganska tidigt i loppet... stod Åsa och hejjade med kameran i högsta hugg.
"Det ser bra ut!"
Lite senare kom hon farandes i en bil.. vevade ner rutan och ropade peppande. Han fråga hur det kändes, och jag sa att det kändes okej men gick för sakta.
Strax efter det stod en funktionär från fagersta och dirigerade trafiken och visade oss löpare vägen... när hon fick syn på mig slängde hon sin mugg i luften (såg rätt kul ut) hoppade upp och ner och bokstavligen vrålade "HEJA LINDA HEJA LINDA HEJA LINDA!!!"
Jag lovar, man blir peppad!
Man får extra fart med sig.
Mötte några Avesta löpare som vänt tillbaka och som hejjade glatt.
När jag vände upptäckte jag hur nära Peter låg. Närmare än jag trott att han skulle ligga. Han var nu närmaste löpare bakom mig, även om det var ett glapp på några 100 meter...
Jag mötte även Kenneth och Åsa L som uppmuntrande ropade "Nu är det bara å mosa på!"
Jag sprang vidare.. kollade klockan.. osäker på hur det skulle gå.
Känslan var oftast rätt god..men ibland riktigt tung...
Och tyngre blev den.. när jag möter Janne som kör nerjogg i motsatt riktning mot mig.. peppar och hejjar... och sen hör jag hur de peppar och hejjar igen.. på min man!
Jisses vad han plockat in!
Tittade bakåt.. han låg kanske 100 meter bakom mig! Knappt!
Helt slut, och jagad av min egen man ;) försökte jag känna efter om jag hade ytterligare en växel att lägga in.
Först hände ingenting... det gick alldeles för sakta... och jag nästan kände hur han flåsa mig i nacken.
För i he-vete Linda....
Och sa la jag i växeln jag inte trodde jag hade...
Självklart svarade P med en ökning... han låg mig hack i häl.
I HELVETE ATT JAG SLÄPPER FÖRBI HONOM, ALDRIG!
Med 300 meter kvar till mål, la jag i en till växel (som jag inte trodde jag hade) och Peter berättade efteråt att han inte alls var med på att jag skulle göra den ökningen.. jag fick tillräckligt med avstånd och spurtade som en galning in på målrakan.
Med 8 sekunder vann jag över gubben, den här gången!
Men han gav mig en sjujäkla match :)
Efteråt la jag mig å höll på å dö i gräset.. när gubben kommer och pussar på mig och säger jag var så jävla grym...
Han var grym! Han var nästan för grym!
Men kanske är det tack vare honom, som jag sprang in på ett PB på denna distans :)
Tid att slå: 59:12
Tiden blev: 58:19
:))))))))
Tack Peter för en fantastisk dag!
Och för att du jagade mig till ett PB :)
Grymt imponerad och stolt över din bedrift idag!
Att sedan kunna dela allt med honom skulle visa sig bli ännu mer fantastiskt.
Att prata inför loppet, lägga upp tankar o strategier, och sedan om känslor under loppet.. och känna att fan vad bra VI är! :)
När vi kom till Säter såg vi genast två välbekanta ansikten.
Åsa och Senad!
Så himla kul att se dom, känns som evigheter sedan.
Jag och Peter styrde sedan kosan mot nummerlappsutdelningen.. där Sören satt på en bänk och såg cool ut.
"Kommer ni NU? "
Ja..nu kommer vi :-)
Hade ju faktiskt en kvart till godo ;)
Han inte mer än å hämta nummerlappar så mötte vi Peter och hans kompis. KUL!
Ett trevligt återseende.
Knappt hunnit säga hej till dom, förrän Kenneth och Åsa L kom :)
Massa kända ansikten :-) KUL!
Träffade även Malin och Lena!
Båda gjorde senare ett kanonlopp!
Och så Janne som skulle lyckats springa till sig ett silver! Grattis grattis!
Vid starten hade jag ett mål. Ett mål som kändes lite för högt med tanke på hur jag haft det på sistone.
Jag brukar inte lägga upp ribban så.. jag brukar ha realistiska mål.
Detta kändes inte realistiskt.
Jag satte en enorm press på mig själv...
För att nå mitt mål var jag tvungen att snitta varje km i 5:32 tempo. Har inte varit på dom tiderna på länge... av flera anledningar.
Det blev en hel del koll på klockan under loppet.
Jag låg till och från riktigt bra i tid.. å ibland gick det för sakta.
Jag insåg att jag skulle få slita in i det sista, för att klara måltiden på 59:12.
Ganska tidigt i loppet... stod Åsa och hejjade med kameran i högsta hugg.
"Det ser bra ut!"
Lite senare kom hon farandes i en bil.. vevade ner rutan och ropade peppande. Han fråga hur det kändes, och jag sa att det kändes okej men gick för sakta.
Strax efter det stod en funktionär från fagersta och dirigerade trafiken och visade oss löpare vägen... när hon fick syn på mig slängde hon sin mugg i luften (såg rätt kul ut) hoppade upp och ner och bokstavligen vrålade "HEJA LINDA HEJA LINDA HEJA LINDA!!!"
Jag lovar, man blir peppad!
Man får extra fart med sig.
Mötte några Avesta löpare som vänt tillbaka och som hejjade glatt.
När jag vände upptäckte jag hur nära Peter låg. Närmare än jag trott att han skulle ligga. Han var nu närmaste löpare bakom mig, även om det var ett glapp på några 100 meter...
Jag mötte även Kenneth och Åsa L som uppmuntrande ropade "Nu är det bara å mosa på!"
Jag sprang vidare.. kollade klockan.. osäker på hur det skulle gå.
Känslan var oftast rätt god..men ibland riktigt tung...
Och tyngre blev den.. när jag möter Janne som kör nerjogg i motsatt riktning mot mig.. peppar och hejjar... och sen hör jag hur de peppar och hejjar igen.. på min man!
Jisses vad han plockat in!
Tittade bakåt.. han låg kanske 100 meter bakom mig! Knappt!
Helt slut, och jagad av min egen man ;) försökte jag känna efter om jag hade ytterligare en växel att lägga in.
Först hände ingenting... det gick alldeles för sakta... och jag nästan kände hur han flåsa mig i nacken.
För i he-vete Linda....
Och sa la jag i växeln jag inte trodde jag hade...
Självklart svarade P med en ökning... han låg mig hack i häl.
I HELVETE ATT JAG SLÄPPER FÖRBI HONOM, ALDRIG!
Med 300 meter kvar till mål, la jag i en till växel (som jag inte trodde jag hade) och Peter berättade efteråt att han inte alls var med på att jag skulle göra den ökningen.. jag fick tillräckligt med avstånd och spurtade som en galning in på målrakan.
Med 8 sekunder vann jag över gubben, den här gången!
Men han gav mig en sjujäkla match :)
Efteråt la jag mig å höll på å dö i gräset.. när gubben kommer och pussar på mig och säger jag var så jävla grym...
Han var grym! Han var nästan för grym!
Men kanske är det tack vare honom, som jag sprang in på ett PB på denna distans :)
Tid att slå: 59:12
Tiden blev: 58:19
:))))))))
Peter in action
Vinkar glatt åt Åsa! :)
Fan vad vi är BÄST!
NÖJDA!
Och för att du jagade mig till ett PB :)
Grymt imponerad och stolt över din bedrift idag!
Kommentarer
Skicka en kommentar