Jag glömmer dig aldrig

Vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska säga....
men...
Idag var Lindas begravning.
I bilen på väg dit så var jag så arg.. det var ju inte så här det skulle sluta!

Inne i kapellet var allt så vackert. Den vita kistan, alla blommor...ljus.
En fin begravning.
Men otroligt jobbig känslomässigt.
I huvudet spelades en film av minnen upp inför min näthinna.
Allt vi gjort tillsammans. Allt vi planerat.
En glädje, men oxå en ilska över det vi inte hann göra.
Att lägga rosen på kistan för att ta farväl var nog ett av de jobbigaste sakerna jag gjort. Och väl där framme så visste jag inte vad jag skulle säga....
Men jag sa nått... jag sa TACK.. och vad jag sa sen...behåller jag för mig själv.
Det var min stund med Linda.

När jag gick ut ur kapellet sken solen. Träden var så vackra i sina färger.
Vatten glittrade.
Det var vackert...
men begravningen lämnade ändå ett hål i mig. En känsla av - Är det allt!?! Man föds och man dör... och sen är det bara - slut?

Är det meningen att jag ska gå vidare nu?
Vet att folk menar väl. Vill mig väl. Säger saker för att de vill vara snälla.Men ...
Det är inte bara att"rycka upp sig", att "gå vidare", "Linda skulle inte velat att du att du är ledsen".

Men det Är jag. Jag har tyvärr ingen på och av knappt som jag kan trycka på när jag inte vill känna sorg, smärta, ledsamhet, eller glädje och lycka heller för den delen.
Jag har däremot försökt hitta saker att glädja mig lite extra över, nu när det kännts jobbigt. Och jag har försökt att skriva positiva blogginlägg.
Jag VET att jag måste gå vidare. Men att gå vidare innebär inte för mig, att sluta sörja min vän. Jag kommer gå vidare, jag måte fortsätta mitt liv.. men jag lever med sorgen av att hon inte finns här hos mig/oss.
Det kommer bli bättre o bättre (?) alla säger ju det ...
Så vi får väl se - om tiden läker alla sår... eller om det förblir ett hål

Min dikt, på blomsteruppsättningen i kapellet
(det är så jag känner, hon finns hos mig.. i fåglarna som sjunger.. i träden som exploderar av färger just nu... i blomman jag vårdar på farstun och och i vindens sus)

Minnet lever, det kan ej jordas
det kan ej gömmas i stoft och grus
Nej, det skall leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus.



Kommentarer

  1. Maja14 oktober 2011 kl. 15:02

    Sköt om dig.

    SvaraRadera
  2. veronica14 oktober 2011 kl. 16:32

    Kram

    SvaraRadera
  3. marie14 oktober 2011 kl. 18:12

    älskade du <3 det får ta den tid det tar <3

    SvaraRadera
  4. Jenny14 oktober 2011 kl. 20:19

    Det du skriver om att du tänker gå vidare men ändå sörja din vän; håll fast vid det. Sorg och glädje kan existera bredvid varandra och jag tror att det är det som är nyckeln till ett sunt sorgearbete.

    När min mamma dog tog det många år innan jag gjorde den insikten, men när jag väl gjorde det så har det hjälpt mig makalöst mycket.

    Tänker på dig.

    KRAM!

    SvaraRadera
  5. Unknown15 oktober 2011 kl. 07:43

    Tack Maja, Veroncia och Marie!
    Jenny - Tack för dina kloka ord! Det var precis vad jag behövde få höra just nu.
    KRAM

    SvaraRadera
  6. MMS15 oktober 2011 kl. 21:03

    Det måste få ta tid, till slut lär man sig att leva med sorgen. Den gör inte lika ont hela tiden. Men det är ok att vara glad trots sorg... Hur konstigt det än låter! Skickar stärkande tankar....

    SvaraRadera
  7. Unknown16 oktober 2011 kl. 07:58

    Tack MMS!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Berlin marathon

Bild
Vilken upplevelse! Hur ska jag berätta för att ni ska få känslan?! Det går helt enkelt inte, jag ska göra mitt bästa... men enda sättet att verkligen uppleva.. är att själv springa! :-) För mig började min marathon resa redan på fredagen. Jag och Peter satte oss på planet till Berlin. Jag hade aldrig tidigare flygit. Bara en sån sak! :-) Sen upplevde jag och Peter Berlin. Vilken stad! Underbart! Mässan var det första vi gick till. Dags att hämta nummerlapp. Och hitta en fin tröja :-) Jag fann en ROSA :-) En jätte fin. Bilder från trippen kommer! Jag hoppar lite detaljer runt allt vi upplevde (kommer tillbaka till det sen) och går rakt in på Marathon. Gick upp tidigt för att äta frukost. Vilket gick.. sådär... :-) Var alldeles för nervös för att kunna få i mig nått. Tvingade dock i mig lite. Sen mötte jag upp Anders A för att gå till starten. Väl där mötte vi upp Magnus W och jag torterade dom i typ en timme i startfältet :-) Sen började de räkna ner.... och jag inså...
Läs mer

Nya skor :-)

Bild
Tänk vad glad man kan bli för det lilla. Ett par nya skor och jag är genast på bättre humör :-) TACK P! Jag är jätte nöjd (till skillnad mot sist när jag kom hem från ett skoköp och spydde galla på bloggen). Denna gång är jag nöjd både med skornas utseende :-) (ska ju inte vara av vikt men...) och med bemötandet av personal. Dessutom fick jag en sko för min fot, vilket nog är att föredra! (den förra affären hade ju minst sagt konstig personal, som först talar om att jag har ett neutralt löpsteg, men sen säljer ett par skor med riktigt bra pronationsstöd...(asics 2160) en av orsakerna till att jag fått ont?) Nu ligger skorna bara och väntar på att jag ska dra på mig dom för att köra en runda. Men det får tyvärr vänta till imorgon. Vill inte utmana ödet att springa 2 dagar i sträck utan nu följer jag mitt schema. Idag står det spinning på schemat. Imorgon blir det dock en kort löptur någon gång mellan kalasandet. Mellan tösen fyller hela 15 år!!!!! Mina nya skor måste jag ...
Läs mer

Run4Fun i roligt väder!

Idag blev det långpass med Run4Fun. Och vilket väder vi fick :-) riktigt sommarväder. Det började mullra lite, kom några stänk regn...  sen en ganska stark blixt och liter mer muller.... SEN, öppnade himlen sig och fullkomligt öste regn över oss. Första gången jag springer så länge i sånt regnväder, men det var faktiskt riktigt skönt! Blev ett bra pass idag. Kände mig pigg i benen. Höften besvärade mig lite igen, har ju hänt en gång tidigare på mitt längsta pass, men efter det har den varit snäll. Nu var jag upp på lite fler kilometrar och då kände jag av den. Är väl ovanan att springa längre. Tappar kanske tekniken och får då kännnigar. Trevligt att springa i grupp. Många människor tyckte nog vi var lite halvtokiga som var ute och sprang i spöregnet. En del bilar tutade. En kille t.om hängde sig ut ur fönsterrutan på bilen och skrek "gå hem och sov med er!" Men det hade vi inte en tanke på! Han fick nog ågren av att titta på oss medan han själv satt inne i bi...
Läs mer