Gör om, gör rätt!

Nu skulle jag ha suttit på bussen till storstaden.
Flera månaders planering ....
och många timmar...
har lagts ner på förberedelser inför

Sen börjar det närma sig....
och då drar man på sig trochanterit
Är det inte typiskt?

Jag har suttit o läst gamla blogginlägg och inser ungefär när jag fick mina problem. De första dagarna i augusti kommer det första klagobrevet.
Under semestern sprang jag rätt mycket (backar) och då hade jag inte nå direkt ont. Lite ont på nått ställe efter många kilometer (17km) men annars sprang jag på.
Jag sprang ganska länge ganska långt (15 km) och nu, knappt en månad senare, är jag nere på 3 km.
Det har gått rätt fort...
Kan det läka lika fort?

Det är svårt att veta hur man ska lägga upp rehabiliteringen.
Jag får egentligen prova mig fram.
Lära mig att lyssna till kroppens signaler.
Det är en nyttig lärdom.
Som jag kommer att ta med mig, och använda.
Ska det komma något positivt ur denna S-K-I-T så är det väl att jag lärt mig lite mer om hur min kropp fungerar.
Jag har även lagt mer tid på teknik.
Och tillåter mig själv att springa lite lugnare.
DET är också något som jag kommer att ta med mig.
Varje pass behöver inte (läs ska inte) gå fort. Man måste ta några återhämtningspass också.

Jag har mycket att lära.

Och det är väl tur att jag tycker att detta med löpning är så roligt som det är.. för då är det roligare att lära.
Och det blir lättare att göra uppoffringar, för det blir värt det i slutänden.

Om tre veckor går

och just nu känns den långt borta. Eller egentligen känns det alldeles för nära.. när jag skriver långt borta, så menar jag mer att den inte känns rimlig att jag ska kunna genomföra.
Jag behöver nog mer tid....
Kanske är det så, att jag helt enkelt får släppa detta år, och satsa på nästa år.
Göra det mer långsiktigt. Börja om från 0, där jag var i januari i år... och göra om och göra rätt!

Gör om, gör rätt!
För att citera en god vän