Runrundan, min första halvmara
Hur ska jag sammanfatta dagens tävling?!
Ur flera vinklar tror jag.
Jag hade turen att få med mig Åsa till Stockholm för dagens tävling.
Började med en uppvärming som kändes allt annat än bra.
Men jag var inte jätte orolig över detta.. det är så det varit de senaste gångerna.
Åsa frågade: När får jag se dig vid målet?
Jag: Om 2 timmar och 15 minuter!
Sen var det dags att ställa sig vid starten. Alla verkade jätte duktiga, alla pratade om fin fina tider.
Jag tänkte mest bara jösses :-)
Bestämde mig tidigt för att göra mitt eget lopp.
Vilket jag i mångt o mycket även gjorde.
Första milen gick rätt bra. Blev lite förvånad bara över hur mycket BACKAR det var *pust*
Efter milen började jag få ont UNDER foten!?!?
Ett skavsår (jävla skitstrumpor)
Detta blev bara värre o värre... tillslut gjorde det fruktansvärt ont varje gång jag satte ner vänster fot :-/
Men det var bara att försöka bita ihop. Jag försökte få benen att lyda, sätt ett ben fram framför det andra..mata på...
Vid 15 km var mina ben som stockar... och jag var mentalt slut.
Det enda jag förmådde tänka var att jag ALDRIG I LIVET skulle ge upp!
Backarna avlöste varandra och i en backe sa jag rakt ut (högt o tydligt) VA FAEN! JÄVLA BACKAR!
När det var ca 4 km kvar hade jag rejält ont och en funktionär frågade om jag behövde hjälp till mål.
Nej nej, jag fixar det...på ett eller annat sätt!
Funktionären - Är du säker?!
Fan, ser de så illa ut? tänkte jag... och försökte röra på påkarna.
2 km kvar och en hurtig funktionär sa: Nu är det bara 2 km kvar! Bra kämpat, nu är det bara nerför hem!
Mitt svar kom från hjärtat: Det hade lika gärna kunnat vara 1 mil uppförs.. så känns det iaf nu!
Han skrattade, jag skrattade.. och "sprang" vidare.
Bara 1 varv runt Eskiln kvar.. bara ett varv.
1 km kvar... KOM IGEN LINDA! peppade jag mig själv..men benen var som stockar. Försökte mata dom framåt men de löd inte. FAN!
Jag "sprang" in i mål.... och dog! :-)
Åsa kramade om mig och gratulerade till ett bra lopp.
Bra lopp???!!
Ja, jag satte iaf inte riban så högt :-)
För det kommer att bli en nästa gång!
Tiden?
Den tippade jag in på förhand, på minuten!
2 timmar och 15 minuter.
Inget att skryta med men....
Jag var nog inte riktigt förberdd för detta. Behöver mer långpass än 1-2 innan jag gör om det.
Dagens mest pinsamma - Jag o Åsa åker till ett ställe för att äta. Jag är yr och mår illa :-/
Det börjar med att jag lämnar kön, brickan å Åsa för att jag måste spy.
Kommer tillbaka till Åsa som snällt väntar.
Då det börjar snurra hejdlöst... jag kan inte stå på benen utan blir tvungen att sätta mig på huk...
så fort jag reser mig så börjar karusellen igen.
Den unga killen bakom disken undrar lite oroligt vad som är på tok.
Åsa förklarar snällt att jag tagit ut mig på ett lopp och är yr.
Det blir nog bra när hon fått något i sig. Lite saft eller så.
Varpå killen försvinner och kommer tillbaka med ett glas saft! :-)
Killens chef: VAD GÖR DU? GER DU BORT SAFTEN?!
Killen: Ja, hon håller ju på att svimma, är det bättre att hon svimmar här eller??
Chefen: Nä nä....
Ha ha ... fan va pinsamt!
Dagens bästa: träffar en kvinna i duschen och vi börjar prata om loppet. Hon frågar om jag är från Dalarna, varpå jag svarar att jag är från Fagersta.
Kvinnan: Jaha, där har jag bott!
sen frågar hon om jag planerat något mer lopp, varpå jag svarar att det stora målet är Berlin Maraton.
Kvinnan: Jaha, min kompis Jenny från Fagersta sprang det förra året! Verkar vara ett fint lopp. Flackt och bra, till skilland från detta.
Jenny, var ju såklart Jenny Brusling (Run4Fun Fagersta)
Tänk vad liten världen är!
Ja, summa sumarum. Jag måste äta/dricka bättre innan loppet för att slippa det som hände idag. Uttorkning och näringsbrist.
Jag måste köra fler långpass.
Jag måste lära mig att vara nöjd, ibland!
Efter alla söta mess (tack Karin och Marie!) så kände jag att jag kanske borde vara lite nöjd ändå.
Åsa peppade både före, under och efter loppet. En riktig pärla som stod där även i den pinsamma situationen och hjälpte mig.
Alla goa FB:are som hejjat och peppat.
Och alla goa jogg:are!
TACK!

Ur flera vinklar tror jag.
Jag hade turen att få med mig Åsa till Stockholm för dagens tävling.
Började med en uppvärming som kändes allt annat än bra.
Men jag var inte jätte orolig över detta.. det är så det varit de senaste gångerna.
Åsa frågade: När får jag se dig vid målet?
Jag: Om 2 timmar och 15 minuter!
Sen var det dags att ställa sig vid starten. Alla verkade jätte duktiga, alla pratade om fin fina tider.
Jag tänkte mest bara jösses :-)
Bestämde mig tidigt för att göra mitt eget lopp.
Vilket jag i mångt o mycket även gjorde.
Första milen gick rätt bra. Blev lite förvånad bara över hur mycket BACKAR det var *pust*
Efter milen började jag få ont UNDER foten!?!?
Ett skavsår (jävla skitstrumpor)
Detta blev bara värre o värre... tillslut gjorde det fruktansvärt ont varje gång jag satte ner vänster fot :-/
Men det var bara att försöka bita ihop. Jag försökte få benen att lyda, sätt ett ben fram framför det andra..mata på...
Vid 15 km var mina ben som stockar... och jag var mentalt slut.
Det enda jag förmådde tänka var att jag ALDRIG I LIVET skulle ge upp!
Backarna avlöste varandra och i en backe sa jag rakt ut (högt o tydligt) VA FAEN! JÄVLA BACKAR!
När det var ca 4 km kvar hade jag rejält ont och en funktionär frågade om jag behövde hjälp till mål.
Nej nej, jag fixar det...på ett eller annat sätt!
Funktionären - Är du säker?!
Fan, ser de så illa ut? tänkte jag... och försökte röra på påkarna.
2 km kvar och en hurtig funktionär sa: Nu är det bara 2 km kvar! Bra kämpat, nu är det bara nerför hem!
Mitt svar kom från hjärtat: Det hade lika gärna kunnat vara 1 mil uppförs.. så känns det iaf nu!
Han skrattade, jag skrattade.. och "sprang" vidare.
Bara 1 varv runt Eskiln kvar.. bara ett varv.
1 km kvar... KOM IGEN LINDA! peppade jag mig själv..men benen var som stockar. Försökte mata dom framåt men de löd inte. FAN!
Jag "sprang" in i mål.... och dog! :-)
Åsa kramade om mig och gratulerade till ett bra lopp.
Bra lopp???!!
Ja, jag satte iaf inte riban så högt :-)
För det kommer att bli en nästa gång!
Tiden?
Den tippade jag in på förhand, på minuten!
2 timmar och 15 minuter.
Inget att skryta med men....
Jag var nog inte riktigt förberdd för detta. Behöver mer långpass än 1-2 innan jag gör om det.
Dagens mest pinsamma - Jag o Åsa åker till ett ställe för att äta. Jag är yr och mår illa :-/
Det börjar med att jag lämnar kön, brickan å Åsa för att jag måste spy.
Kommer tillbaka till Åsa som snällt väntar.
Då det börjar snurra hejdlöst... jag kan inte stå på benen utan blir tvungen att sätta mig på huk...
så fort jag reser mig så börjar karusellen igen.
Den unga killen bakom disken undrar lite oroligt vad som är på tok.
Åsa förklarar snällt att jag tagit ut mig på ett lopp och är yr.
Det blir nog bra när hon fått något i sig. Lite saft eller så.
Varpå killen försvinner och kommer tillbaka med ett glas saft! :-)
Killens chef: VAD GÖR DU? GER DU BORT SAFTEN?!
Killen: Ja, hon håller ju på att svimma, är det bättre att hon svimmar här eller??
Chefen: Nä nä....
Ha ha ... fan va pinsamt!
Dagens bästa: träffar en kvinna i duschen och vi börjar prata om loppet. Hon frågar om jag är från Dalarna, varpå jag svarar att jag är från Fagersta.
Kvinnan: Jaha, där har jag bott!
sen frågar hon om jag planerat något mer lopp, varpå jag svarar att det stora målet är Berlin Maraton.
Kvinnan: Jaha, min kompis Jenny från Fagersta sprang det förra året! Verkar vara ett fint lopp. Flackt och bra, till skilland från detta.
Jenny, var ju såklart Jenny Brusling (Run4Fun Fagersta)
Tänk vad liten världen är!
Ja, summa sumarum. Jag måste äta/dricka bättre innan loppet för att slippa det som hände idag. Uttorkning och näringsbrist.
Jag måste köra fler långpass.
Jag måste lära mig att vara nöjd, ibland!
Efter alla söta mess (tack Karin och Marie!) så kände jag att jag kanske borde vara lite nöjd ändå.
Åsa peppade både före, under och efter loppet. En riktig pärla som stod där även i den pinsamma situationen och hjälpte mig.
Alla goa FB:are som hejjat och peppat.
Och alla goa jogg:are!
TACK!

Kul att läsa! Nu har du lärt dig en del som du har nytta av framöver. Heja dig Linda!
SvaraRaderaTack Marcus!
RaderaPepp är alltid välkommet!
Nu ser jag framåt, mot nya distanser :-)
:) Inte var det pinsamt! Yrsel är inte att leka med. Både den snyggakillen (Som gärna kan ringa mig) och jag blev ju oroliga för dig. Hans chef kan väl tagga ner lite och bli mer empatisk.
SvaraRaderaEtt mycket väl genomfört lopp! Fler kommer!
Ha ha ha! Jo, lite pinsamt var det allt att sitta där som ett fån o inte kunna stå på benen!
RaderaHoppas den snygga killen läser detta då :-) och ringer dig :-)
Själv skulle jag vilja passa på att tacka för att han var så rar! Jag hade ju ingen chans att se hurvida han såg bra ut eller ej!
Blir absolut fler lopp! Måste ju få revansch! :-)
Bra kämpat! Snacka om att ha pannben! Grattis till
SvaraRaderaloppet!
Tack! Vad gullig du är!
RaderaKändes inte alls som jag hade nått pannben igår. Men det är så oerhört peppande med era fina inlägg!
Tack!
Heja!
SvaraRaderaStrumporna heter Gococo och är tunna och superbra! Högst uppe till höger kan du klicka för att köpa dem eller googla på Gococo!
Ah! Tack tack! :-)
Radera