Planer och funderingar

Sitter här och planerar och funderar över nästa helg. I mina egna ögon ska jag göra nått stort då.
Jag vet att det i vissa andra ögon inte är någon big deal, men för mig är detta en "milstolpe".
Det är oxå halvvägs till mitt stora mål...som jag tränat för under ett år.

På lördag, nästa vecka, är det dags för min längsta tävlingsdistans. En halvmara.
Mina funderingar nu går mest kring hur jag ska lägga upp de kommande passen, innan loppet.
Har tänkt att sista träningspasset ska vara ganska kort. 5-6 km. Kanske med lite stegringar för att väcka benen lite.

När det gäller själva loppet så har jag ju självklart ett mål på sub2. Men faktum är att jag ska försöka jobba bort det målet. Jag har aldrig sprungit så långt tidigare. Varför sätta tidspress på mig? Varför inte göra som en mycket god vän sagt, och bara njuta av loppet.

Jag gör det jag verkligen älskar - springer. Varför ta udden av det genom att stressa mig själv med klockan? Sen vet jag att jag inte kommer lyckas till 100 med att "bara springa och njuta".
Är och kommer alltid att vara en tävlingsmänniska! Och det är nog bra ibland.
Tänk den läkare som sa till mig efter min olycka, att jag ALDRIG skulle kunna springa efter mina barn, sparka boll eller ens kunna gå ur en bil ordentligt. Tänk om jag kunde minnas alla läkares namn... Så jag kunde få berätta att idag springer jag 20 km.
Och att jag anmält mig till ett marathon :-)

Men det är med viss oro jag lägger upp min träning till nästa helg. Jag har ont i både knän och höfter. Jag är nästan säker på att det är lite överansträngt. Det gör mest ont de första och sista kilometrarna. Så när jag blivit varm i musklerna så känns det okej ett tag.

På måndag ska jag till A och få en välbehövlig benmassage. Ska verkligen bli skönt! Nu får ni ha en skön midsommar allihopa!