Min diagnos

Igår var jag till läkaren i Västerås för att försöka finna orsaken till min smärtande höft.
Han gjorde en hel del övningar som inte gjorde ont alls, eller som var något obehagliga.
Men en övning fick mig  att skrika rakt ut.. och läkaren att le stort och säga "jaha, vad bra!"
Min första reaktion på det var väl öh??? nej, inte bra - ont!
Men han var nöjd, för han kunde sätta en diagnos som han dessutom var nöjd över.
Inte för att jag har diagnosen i sig kanske, men för att han tyckte det var en bra diagnos eftersom den går att behandla.

Diagnos:
Trochanterit
Inflamation i det stora muskelfästet och i de ytliga slemsäckarna vid höftlederna.
(Diagnosen trochanterit kännetecknas av smärta i trochanterområdet på lårets utsida.)

Beroende på vem man frågar, dvs vanlig läkare, eller idrottsläkare, så är det vila eller inte vila som ordineras, jag var till det sistnämnda.
Jag behöver alltså inte vila.
Jag får springa t.om :-)
Fast inte långt... och inte fort.
Och inte förrän på måndag :-)

Jag har dessutom fått starka mediciner mot inflammationen.

Om det är medicinen eller annat ska jag låta vara osagt, men jag har inte sovit gott inatt. Drömt och snurrat runt.

Ska dock ta medicinen i 20 dagar... plus att jag ska göra strechövningar varje dag, i resten av mitt löparliv ;-)

Om jag inte är bättre om 2 veckor skulle jag komma tillbaka och få en spruta inkörd i höften *aaaj*.

Det var det om det...
Nu är det rehab och så får jag hoppas att jag till nästa år kan springa i mål utan ont och med fin fina tider.
Detta år får jag se som lärdomens år och så blickar jag framåt!