Spring för livet!

NU kommer racerapporten från i fredags. Vilken häftig dag jag hade! Kl 05.10 var jag på plats i Gävle för att byta om, och sedan åka buss till starten i Forshaga. 06.00 gick starten för startgrupp 2 och nu började äventyret! Vi skulle simma från Forshaga till Gävle, en sträcka på 21 km. En halvmara i vatten, skulle jag klara det? Helt ärligt så var jag inte säker på det. Innan vi hoppade i vattnet lyfte en stor häger precis bredvid oss. Jag tänkte på Niklas H och fick för mig att fågeln just var mitt tecken för att detta skulle bli en bra dag! Första sträckan var 7 km. Det var den längsta och den tuffaste biten hade jag fått höra. Ganska snart fick jag en kompis i vattnet, Bella. Hon simmade efter mina fötter som gjorde små bubblor när jag sparkade lite lätt med dom. Jag i min tur simmade i princip hela första sträckan efter farthållaren o hans orangea boj, som var väldigt lätt o behaglig att följa. Det var för övrigt en position jag gillade att hålla och även om jag var ...

Hej dagboken :) Dags för ett blogginlägg. Som vanligt så blir det ett blogginlägg skrivet ur hjärtat. Sedan jag startade denna blogg,  har jag skrivit om mina tankar, känslor och upplevelser. De senaste åren med fokus på löpning. Jag har även fått rätt mycket positiv feedback för att jag är så ärlig som jag är. Folk kan känna igen sig. Få en förståelse och faktiskt förstå, att även vi som springer hyfsat mycket, är helt vanliga människor. Under en period  har jag haft en löpardipp. Eller nej, inte en löpardipp egentligen. Men jag har inte riktigt trott på mig själv o min kapacitet som löpare. Jag har tyckt att det varit ruskigt roligt att springa. Men alla mina pass har varit vad jag kallar "mellanmjölkspass". De är varken snabba eller långsamma. De är ingen kvalité. Jag sätter på mig skorna, sticker ut.. och ser vart benen bär. Ibland blir det längre, ibland kortare. Men allt oftare i skogen. Ja, det behöver väl inte vara nått fel med det. Iaf, så har jag vel...

Tänkte jag skulle göra en liten racerapport. Känns svårt att göra det men är glad att jag gör det idag, då jag hunnit smälta alla intryck och fått lite perspektiv på saker o ting. Och precis som alltid, så har jag svårt att veta vad jag kände. Var det kul? Var det tråkigt? Var det jobbigt? Var det nått jag kan tänka mig att göra igen? Det var inte tråkigt. Jag tror jag tyckte det var rätt kul :-) Jobbigt? Jo, det var bitvis lite jobbigare än jag trott, samtidigt så hade jag nog kunnat ta i lite mer. Framför allt på cykelmomentet så "fegade" jag nog en del och höll igen. Kanske för att jag är lite för medveten om, att detta är min svaghet. Förutom att detta alltid kommer att vara min svagaste gren av dessa tre, så har jag dessutom inte särskilt mycket cykling i benen. Jag körde min premiärrunda i lördags. Och ett kort pass i måndags. That´s it. Får jag cykla några veckor till så kommer jag nog redan känna mig lite tryggare i sadeln. När jag tänker efter, så har det ...

Midsommarafton. Jag har tydligen namnsdag, fick ett lustig sms av Sören imorse där han gratulerade på dagen på sitt alldeles speciella sätt :-) Midsommarafton bjuder annars på löpning med Anna. Såklart ;-) Och en sjukling i form av Sofia som fick hög feber igår. Så våra planer att fira midsommar med syster och hennes familj gick om intet. Istället blir vi nu hemma, tror vi grillar och kollar på film. Lugn midsommar med andra ord. Det är inte fel det heller. Veckan har varit av lite blandad karaktär. Jag har sprungit med Maja, simmat med tri-gänget och själv varit lite krasslig. Och så har min semester börjat! Kan knappt fatta att jag har all denna tid att göra precis vad jag vill med! :) Löpturerna har varit fantastiska. Alla utom tisdagens har gått i skog. T.om mitt tänkta långpass på asfalt i söndags blev på rätt mycket annat underlag än asfalt. Och det verkar som jag även smittat Anna med detta skogslufsvirus. För nu när jag frågade henne var hon ville springa. Underlag, dista...

Dags o blogga lite igen känner jag. Sedan jag kom hem från Kålmården lägret har jag funnit mig själv i skogen. I princip alla pass har hamnat där.. mer eller mindre. Jag förstod det inte först.. det tog ett tag innan jag gjorde den reflektionen. En snabb titt i träningsdagboken gjorde mig dock varse om att min misstanke var helt korrekt. Jag har blivit SMITTAD av trailviruset! Jag är faktiskt lite osäker på om det finns något botemedel mot detta... (idag ska jag dock köra LP på asfalt för första gången på länge, men hurvida det botar mig är ju en annan fråga). Jag har faktiskt upptäckt att jag gillar att springa i skogen. Jag gillar omgivningen. Jag gillar att farten varierar på grund av underlaget. Jag gillar den här studsande löpkänslan.. när man liksom studsar mellan stenar, hoppar nerför branter. Det blir en helt annan frihet. Samtidigt måste man fokusera på vad man gör. Sen har jag upptäckt att jag kan få massor av träning genom att ta med mig finaste hunden ut. Då g...

Det var några veckor sedan jag var iväg och mötte ett gäng glada traillöpare för att spendera en helg bland stock och sten, rötter och lera. Jag - som i princip enbart springer på asfalt, eller möjligen på preppade motionsspår, möter ett gäng duktiga traillöpare, som i princip anser att ordet asfalt är en svordom :) Fast det var ett väldigt trevligt gäng, jag hamnat hos. Jag kommer inte skriva så jätte mycket. Bilderna får tala sitt eget språk. Det blev en hel del stopp, där vi bara njöt av den underbara utsikten eller omgivningen. Min totala sträcka blev 51 km under lördagen och söndagen. För mig, som mest kutat asfalt blev det en ganska tuff resa. Jag var nu tvungen o lyfta på fötterna......hahahaha :) Ja, det kanske låter som en självklarhet för de flesta, när man springer så lyfter man på fötterna. Men, som van asfaltslöpare är jag inte van med att det ligger massa bröte i vägen :) Var man inte aktsam så fastnade foten på en rot, en sten eller nått annat kul som låg där...