Midsommar o löpning - så klart!
Midsommarafton. Jag har tydligen namnsdag, fick ett lustig sms av Sören imorse där han gratulerade på dagen på sitt alldeles speciella sätt :-)
Midsommarafton bjuder annars på löpning med Anna. Såklart ;-)
Och en sjukling i form av Sofia som fick hög feber igår. Så våra planer att fira midsommar med syster och hennes familj gick om intet.
Istället blir vi nu hemma, tror vi grillar och kollar på film. Lugn midsommar med andra ord. Det är inte fel det heller.
Veckan har varit av lite blandad karaktär.
Jag har sprungit med Maja, simmat med tri-gänget och själv varit lite krasslig.
Och så har min semester börjat!
Kan knappt fatta att jag har all denna tid att göra precis vad jag vill med! :)
Löpturerna har varit fantastiska. Alla utom tisdagens har gått i skog. T.om mitt tänkta långpass på asfalt i söndags blev på rätt mycket annat underlag än asfalt.
Och det verkar som jag även smittat Anna med detta skogslufsvirus. För nu när jag frågade henne var hon ville springa. Underlag, distans, tid osv... så svarar hon; varför inte skogen, ca milen.
Ja, varför inte skogen? Jag har liksom inget att sätta emot när den frågan kom.
Vi bor i en stad omgiven av skog. En lyx som är värd att unna sig och njuta av. jag har typ 200 meter till detta:
Så... det är ju svårt att inte vilja tassa in här och bara njuta. Visst ibland lockar asfalten lite.. men... näää... idag blir det skogslufs. Helt klart.
I veckan var jag ute och testade nya stigar.
Ganska nära hemmet så jag behövde egentligen aldrig känna mig orolig. Men när jag kom till denna skylt blev jag lite desorienterad för en stund. Det stämde inte alls med var jag tänkte att jag var. Här ställde jag mig därför frågan; springa tillbaka, eller chansa?
Jag chansade, och har nu ytterligare en sträcka som jag kan lägga på om jag behöver förlänga tiden i skogen :-)
Den roligaste skylten av dom alla, är nog ändå denna! Hur tänkte man här? Norberg, Sörbo och Högbyn ligger åt precis skilda väderstreck. Ja, det förstås - alla vägar bär till Rom. Man kommer förstås till samtliga ställen, om man vill :-)
Min skitiga traildog Maja. Hon ÄLSKAR verkligen att följa med mig. Dessutom har hon blivit fantastisk duktig. Kommandot "bakom" sitter nu riktigt bra. Och när vi träffade ett av skogens vackraste djur, huggormen, så satt även kommandot "stanna" bra :-)
Här är det ju extra viktigt att hon är BOKOM mig så att jag hinner upptäcka både ormar och andra människor. På vägar där jag vet att det är risk att möta någon, kopplar jag henne såklart.
En väldigt söt liten huggis
Som väste lite och tyckte att jag var lite för närgången.
Bara några meter senare var det dags för mig att träna kommandot "stanna" på Maja igen, då jag först inte såg om detta var en orm, eller det jag misstänkte, en kopparödla. Nu är ju denna variant totalt ofarlig och räknas inte ens som en orm även om det påminner om en.
Jag hittade en stig... som ledde till... precis ingenting! Den bara upphörde rätt var det var. Men den var mysig så länge den varade :-)
Nu börjar jag känna igen mig. Snart hemma. Hinder i vägen är bara extra kul. Maja sprang under och jag över :-) Hade det varit för några månader sedan hade jag sprungit runt.
*Kärlek*
Midsommarafton bjuder annars på löpning med Anna. Såklart ;-)
Och en sjukling i form av Sofia som fick hög feber igår. Så våra planer att fira midsommar med syster och hennes familj gick om intet.
Istället blir vi nu hemma, tror vi grillar och kollar på film. Lugn midsommar med andra ord. Det är inte fel det heller.
Veckan har varit av lite blandad karaktär.
Jag har sprungit med Maja, simmat med tri-gänget och själv varit lite krasslig.
Och så har min semester börjat!
Kan knappt fatta att jag har all denna tid att göra precis vad jag vill med! :)
Löpturerna har varit fantastiska. Alla utom tisdagens har gått i skog. T.om mitt tänkta långpass på asfalt i söndags blev på rätt mycket annat underlag än asfalt.
Och det verkar som jag även smittat Anna med detta skogslufsvirus. För nu när jag frågade henne var hon ville springa. Underlag, distans, tid osv... så svarar hon; varför inte skogen, ca milen.
Ja, varför inte skogen? Jag har liksom inget att sätta emot när den frågan kom.
Vi bor i en stad omgiven av skog. En lyx som är värd att unna sig och njuta av. jag har typ 200 meter till detta:
Så... det är ju svårt att inte vilja tassa in här och bara njuta. Visst ibland lockar asfalten lite.. men... näää... idag blir det skogslufs. Helt klart.
I veckan var jag ute och testade nya stigar.
Ganska nära hemmet så jag behövde egentligen aldrig känna mig orolig. Men när jag kom till denna skylt blev jag lite desorienterad för en stund. Det stämde inte alls med var jag tänkte att jag var. Här ställde jag mig därför frågan; springa tillbaka, eller chansa?
Jag chansade, och har nu ytterligare en sträcka som jag kan lägga på om jag behöver förlänga tiden i skogen :-)
Den roligaste skylten av dom alla, är nog ändå denna! Hur tänkte man här? Norberg, Sörbo och Högbyn ligger åt precis skilda väderstreck. Ja, det förstås - alla vägar bär till Rom. Man kommer förstås till samtliga ställen, om man vill :-)
Min skitiga traildog Maja. Hon ÄLSKAR verkligen att följa med mig. Dessutom har hon blivit fantastisk duktig. Kommandot "bakom" sitter nu riktigt bra. Och när vi träffade ett av skogens vackraste djur, huggormen, så satt även kommandot "stanna" bra :-)
Här är det ju extra viktigt att hon är BOKOM mig så att jag hinner upptäcka både ormar och andra människor. På vägar där jag vet att det är risk att möta någon, kopplar jag henne såklart.
En väldigt söt liten huggis
Som väste lite och tyckte att jag var lite för närgången.
Bara några meter senare var det dags för mig att träna kommandot "stanna" på Maja igen, då jag först inte såg om detta var en orm, eller det jag misstänkte, en kopparödla. Nu är ju denna variant totalt ofarlig och räknas inte ens som en orm även om det påminner om en.
Jag hittade en stig... som ledde till... precis ingenting! Den bara upphörde rätt var det var. Men den var mysig så länge den varade :-)
Nu börjar jag känna igen mig. Snart hemma. Hinder i vägen är bara extra kul. Maja sprang under och jag över :-) Hade det varit för några månader sedan hade jag sprungit runt.
*Kärlek*
Kommentarer
Skicka en kommentar