Kålmården trailläger
Det var några veckor sedan jag var iväg och mötte ett gäng glada traillöpare för att spendera en helg bland stock och sten, rötter och lera.
Jag - som i princip enbart springer på asfalt, eller möjligen på preppade motionsspår, möter ett gäng duktiga traillöpare, som i princip anser att ordet asfalt är en svordom :)
Fast det var ett väldigt trevligt gäng, jag hamnat hos.
Jag kommer inte skriva så jätte mycket. Bilderna får tala sitt eget språk.
Det blev en hel del stopp, där vi bara njöt av den underbara utsikten eller omgivningen.
Min totala sträcka blev 51 km under lördagen och söndagen.
För mig, som mest kutat asfalt blev det en ganska tuff resa.
Jag var nu tvungen o lyfta på fötterna......hahahaha :)
Ja, det kanske låter som en självklarhet för de flesta, när man springer så lyfter man på fötterna.
Men, som van asfaltslöpare är jag inte van med att det ligger massa bröte i vägen :)
Var man inte aktsam så fastnade foten på en rot, en sten eller nått annat kul som låg där...
Jag testade mina flygkunskaper.
Min vurpa var inte alls särskild snygg :)
(1,5 vecka senare skulle jag testa mina nyfunna kunskaper som traillöpare, och stod även den gången på öronen). Jag borde väl kanske inse att jag inte är någon traillöpare, men.. jag är för dum för att förstå sånt så jag fortsätter enträget att springa och utmana både fötter och hjärna :)
När jag på måndagen skulle gå till jobbet så hade jag ont ÖVERALLT.
Inte pga blåmärken eller skrapsår efter min otroligt snygga vurpa.
Nej, jag hade rejäl träningsvärk!
Jag hade ont i vristerna, i vaderna, låren, höfterna, rumpan, sidan av magen, armarna... ja, på de mest märkliga ställen efter en löptur.
Jag hade sån träningsvärk, att det gick förbi den där sköna träningsvärken där man känner att man gjort något bra, och får sån där härlig träningsvärk. Till en träningsvärk som gjorde så ont, att jag nästan kände mig sjuk :)
Ja, det kändes ju lite löjligt. Och inte kände jag mig mindre löjlig när jag knappt kunde gå, och kollegorna funderade vad jag gjort!?!
När jag svarade - jag har sprungit!
kom deras motsvar direkt:
-ja, för det brukar du ju inte göra!?!
Ja, jag förstod. Man borde inte få träningsvärk av något man hållit på med i flera år. Men detta var nytt. Det var helt nya muskler som fått arbeta. Muskler som jag inte alls kopplat in när jag tassat fram på det platta underlaget som asfalt erbjuder.
Jag insåg, att traillöpning är riktigt bra styrketräning!
Det enda jag inte riktigt förstod, till en början, var varför jag hade ont i sida mage och armar.. sen kom jag på.. jag hade parerat och hållt balansen i utförslöpor, på klipphällar, över stock o sten.. på spänger. Ja, man har en helt annan teknik när man springer i skog.
Ja, summa summarum. Det var en fantastik rolig helg. Där jag fick lära känna trevliga löpare och uppleva den fantastiska naturen som Kålmårdens skogar erbjuder.
Och så fick jag lära känna Tyke. En riktigt mysig trailhund!
Och jo.. jag kommer att byta ut några av mina asfaltsrundor.. mot detta!
Jag - som i princip enbart springer på asfalt, eller möjligen på preppade motionsspår, möter ett gäng duktiga traillöpare, som i princip anser att ordet asfalt är en svordom :)
Fast det var ett väldigt trevligt gäng, jag hamnat hos.
Jag kommer inte skriva så jätte mycket. Bilderna får tala sitt eget språk.
Det blev en hel del stopp, där vi bara njöt av den underbara utsikten eller omgivningen.
Min totala sträcka blev 51 km under lördagen och söndagen.
För mig, som mest kutat asfalt blev det en ganska tuff resa.
Jag var nu tvungen o lyfta på fötterna......hahahaha :)
Ja, det kanske låter som en självklarhet för de flesta, när man springer så lyfter man på fötterna.
Men, som van asfaltslöpare är jag inte van med att det ligger massa bröte i vägen :)
Var man inte aktsam så fastnade foten på en rot, en sten eller nått annat kul som låg där...
Jag testade mina flygkunskaper.
Min vurpa var inte alls särskild snygg :)
(1,5 vecka senare skulle jag testa mina nyfunna kunskaper som traillöpare, och stod även den gången på öronen). Jag borde väl kanske inse att jag inte är någon traillöpare, men.. jag är för dum för att förstå sånt så jag fortsätter enträget att springa och utmana både fötter och hjärna :)
När jag på måndagen skulle gå till jobbet så hade jag ont ÖVERALLT.
Inte pga blåmärken eller skrapsår efter min otroligt snygga vurpa.
Nej, jag hade rejäl träningsvärk!
Jag hade ont i vristerna, i vaderna, låren, höfterna, rumpan, sidan av magen, armarna... ja, på de mest märkliga ställen efter en löptur.
Jag hade sån träningsvärk, att det gick förbi den där sköna träningsvärken där man känner att man gjort något bra, och får sån där härlig träningsvärk. Till en träningsvärk som gjorde så ont, att jag nästan kände mig sjuk :)
Ja, det kändes ju lite löjligt. Och inte kände jag mig mindre löjlig när jag knappt kunde gå, och kollegorna funderade vad jag gjort!?!
När jag svarade - jag har sprungit!
kom deras motsvar direkt:
-ja, för det brukar du ju inte göra!?!
Ja, jag förstod. Man borde inte få träningsvärk av något man hållit på med i flera år. Men detta var nytt. Det var helt nya muskler som fått arbeta. Muskler som jag inte alls kopplat in när jag tassat fram på det platta underlaget som asfalt erbjuder.
Jag insåg, att traillöpning är riktigt bra styrketräning!
Det enda jag inte riktigt förstod, till en början, var varför jag hade ont i sida mage och armar.. sen kom jag på.. jag hade parerat och hållt balansen i utförslöpor, på klipphällar, över stock o sten.. på spänger. Ja, man har en helt annan teknik när man springer i skog.
Ja, summa summarum. Det var en fantastik rolig helg. Där jag fick lära känna trevliga löpare och uppleva den fantastiska naturen som Kålmårdens skogar erbjuder.
Och så fick jag lära känna Tyke. En riktigt mysig trailhund!
Och jo.. jag kommer att byta ut några av mina asfaltsrundor.. mot detta!
Ljuvliga bilder!!
SvaraRaderaSå tråkigt att jag inte vågade vara med. Höftjäkel.... :-(
Ja, det var verkligen synd!
SvaraRaderaVi får se till å springa ihop någon annan gång!