Engelbrekt halvmarathon

Hej dagboken :)
Dags för ett blogginlägg. Som vanligt så blir det ett blogginlägg skrivet ur hjärtat.
Sedan jag startade denna blogg,  har jag skrivit om mina tankar, känslor och upplevelser. De senaste åren med fokus på löpning.
Jag har även fått rätt mycket positiv feedback för att jag är så ärlig som jag är. Folk kan känna igen sig. Få en förståelse och faktiskt förstå, att även vi som springer hyfsat mycket, är helt vanliga människor.

Under en period  har jag haft en löpardipp. Eller nej, inte en löpardipp egentligen.
Men jag har inte riktigt trott på mig själv o min kapacitet som löpare.
Jag har tyckt att det varit ruskigt roligt att springa.
Men alla mina pass har varit vad jag kallar "mellanmjölkspass".
De är varken snabba eller långsamma.
De är ingen kvalité.
Jag sätter på mig skorna, sticker ut.. och ser vart benen bär.
Ibland blir det längre, ibland kortare. Men allt oftare i skogen.

Ja, det behöver väl inte vara nått fel med det.

Iaf, så har jag velat angående flera lopp. Jag har inte riktigt klarat av detta med att tävla. Har inte orkat leverera. Har inte fixat mina egna krav som jag ställer på mig själv.
Vilket egentligen är ganska löjligt, då jag inte är på en nivå då jag behöver känna så här. Jag är knappast en elitlöpare som behöver prestera. Jag är en glad motionär, that´s it.
För min del så är det mina egna krav på mig själv som ställer till det för mig.
Men så idag åkte jag iväg till Norberg. Jag efteranmälde mig till Engelbrekt halvmarathon med inställningen:
Inga tidskrav, det enda kravet - ha kul! 
Jag bestämde mig för att haka på Kenneth och Bernt. Springa med goa vänner o bara göra det jag tycker är fantastiskt kul - springa.

Det började rätt bra. Vi avverkade första varvet av fyra med en rätt god känsla. Jag hade dock börjat få en liten känsla av att foten inte var okej.
På andra varvet tilltog smärtan och jag beslöt mig för att kliva av efter två varv. Så väl framme vid varvning så gick jag lite åt sidan. Kenneth o Bernt tackade för sällskapet o tog dryck.. då jag började ompröva mitt eget beslut.
Jag beslöt mig för att ändå försöka fortsätta.
Efter tredje varvet varvet var det inte ens svårt att fatta beslutet som jag varit så rädd för att ta.
Jag bröt.
Foten gjorde fruktansvärt ont, varje nedslag var så smärtsamt och jag hade börjat ställa mig själv nya frågor.

Jag frågade mig själv:
Varför springer jag detta lopp?
Hade jag roligt? Var det lustfyllt?
Följer jag planen att springa för att det är kul?
Svaret på alla frågorna var ju förstås nej!

På tredje varvet kände jag även att det är inte värt det.
Det är inte värt att springa sönder sig på ett lopp, och kanske inte kunna springa på hela sommaren.
Jag har nog inte tänkt så här förrut.
Jag har tänkt; jag SKA ta mig i mål - punkt.
Det har inte funnits något annat.
Jag har även fasat över att bryta ett lopp. Jag har någon föreställning att om jag väl brutit en gång, så är det lättare att bryta igen.
Jag tänker väl att jag bygger pannben när jag fortsätter framåt trots att det är jobbigt o trots att det gör ont.

Men - ändå kändes inte valet svårt.
Det gjorde för ont.
Det var inte kul.
Jag vill kunna springa många mil till i år.

Samtidigt så grämer jag mig förstås, att jag inte fixade att fullfölja det jag gett mig in på.
Jag är inte en person som "ger upp".
Men faktum kvarstår. Jag gav upp för att kunna fortsätta med detta en annan dag.

En god vän har sagt till mig att jag ska ta fram det positiva i varje lopp, oavsett hur sugit det varit.
Så här kommer dagens positiva.

Kenneth och Bernt. Vilka klippor. Jag är så tacksam för att jag fick spendera tre varv ihop med dessa hjältar.
Peter, ställer in sin MMA-date för att hejja fram mig. Betyder mer än kanske många anar.
Alla vänner, klubbkompisar och folk ut efter banan som stod o hejjade och peppade och gjorde att man fortsatte framåt med en leende.
Syrran, Oscar o Amanda som kom förbi bara för min skull.
Och jag fick ett hyfsat bra distanspass på 16 km i värmen. Det är bra!
Och även om jag slet ont bitvis, så var jag iaf snygg medan jag gjorde det ;)

Nu ska jag ta en annan väns tips.
Jag ska lägga ner tävlingar för ett tag.
Jag ska bara springa.. men kanske med lite mer kvalité.
Jag ska hitta en tävling/upplevelse och sen ska jag lägga mitt fokus på den. Lägga upp min träning utefter den utmaningen. Och komma igen med nya krafter o ny känsla.









Iaf en av oss fick medalj :)