Sjukt nöjd! En go´känsla som man måste kosta på sig ibland ;-)

Första passet på delmål 2.

Det gick helt fantastiskt!
Bäst känslan detta år, måste jag säga.
Vi hade endast tagit ett par löpsteg när vi sprang på Lena, som frågade om hon fick haka på oss. Riktigt trevligt, och jag fick en härlig flaschback till passen med Avesta OK, samt Eskilstuna trailklubb.
När man är ett gäng som är ute o tassar, vad mycket enklare allt går då!
Konstigt, men så är det!

Idag sprang jag med de lättaste benen på säkert ett år 😄
Känslan man kan ha ibland, med tunga ben, fanns inte alls.
Och det bästa av allt, det höll i sig hela passet!

Jag vet att det dels berodde på den låga farten jag höll. Och den höll jag medvetet nere.
Dels så sprang vi o pratade en del, och då går det per automatik lite långsammare. Men det var även med flit som jag försökte hålla ett jämnt o lugnt tempo.
Resultatet = inte ens i uppförsbackarna så sög det i benen. Fatta den känslan!
De var hur pigga som helst och det var nästan tråkigt när passet var över.
Och det mina vänner, är en känsla jag saknat!

Känner mig nästan euforisk efter detta sköna pass.
Fick en stor känsla av hopp.

Så nöjd med dagens kortpass!