Bruksleden

Igår var vi ett fint gäng som möttes upp vid Ica Fontänen.
Det var bästa Åsas iniativ.

Regnet strilade ner och jag var lite osäker på om folk skulle dyka upp. Men 5 stycken blev vi iaf som trotsade vädret och drog ut mot skogen.

Och när vi pratar bruksleden, så pratar vi inte fina breda stigar/vägar.
Vi pratar små stigar, spångar, blött, lerigt kladdigt och helt jä-la underbart kul!

Planen för gänget var över 30 km. Och det hade ju varit grymt kul.
Men en vecka innan maran är jag snällare mot benen än att köra 30 km tuff terräng.
Så efter ca 8 km så vände jag och Katarina av från skogen och började vägen hemmåt.

Det var första gången jag tog med mig bekymmer ut på en löptur. Jag var irreneterad och upprörd och det sög en massa energi ifrån mig. Jag hade svårt att lägga det åt sidan. Annars när jag springer så tar jag aldrig med mig problemet på det viset. Jag kan ha det med mig men det tar ingen energi. Och när jag kommer hem så känns det oftast mycket bättre. Har sprungit ur mig frustrationen eller vad det kan vara. Men så var det inte denna dag.
Men så fick jag tillfälle att lätta mitt hjärta för Åsa där i skogen,  och efter det så kändes det som att jag hade lättare att släppa det. Behövde få det ur mig?
Löpningen blev genast lättare!
Skönt med en vän som kan lyssna även under ett terrängpass!

Jag fick ännu mer postitiv feedback igår.
Katarina och jag kom självklart in på den kommande maran. De flesta frågar ju hur det känns :-)
Jag berättade för Katarina om hur min uppladddning sett ut.. och att jag har en viss oro för hurvida jag kommer klara det.
Jag tror att jag kanske kommer klara det. Men tänk om jag inte gör det!
Och så pratade vi tid. Vad skulle jag kunna landa på... 5 timmar?
Det är ju rätt kasst? Men då sa Katarina nått som jag bestämde mig för att annama :-)

- Om du klarar maran på 5 timmar är du ju fantatastisk bra! Jag är mer imponerad på dom som kör maran på 5 timmar än dom som klarar den på 3 timmar. Du sliter ju i flera timmar till! fatta vilken prestation!

Jo, så kan man ju fakttiskt oxå se på det :-)

Ja, det blev en riktigt bra tur igår. På flera plan.
Jag fick träffa goa fina Åsa, Senad, Kenneth och Katarina. Jag fick massa fina råd och tankar. Jag fick äran att mosa 14 km terräng med de bästa!

Väl hemma hade min man förvärmt bastun åt mig. Helt underbart skönt att ta en dusch och sen lägga sig i bastun och bara sträcka ut sig i det sköna värmen.
(efter att ha sprungit i lera och regn :))

Jag hade en bra dag igår.
Kändes som jag behövde det!

Här kommer lite bilder som jag lånat av Åsa



ryggen på mig närmast i bild. Fortfarande en ganska fin väg :-)

Här var vi tillfälligt på en bred väg... precis när vi kommit upp för denna backe, så drar vi in på stigen

 

Tack Åsa för ett bra iniativ!