Långpass
Igår var planen 30 km.
Jag funderade ett tag på var man kunde springa .. och jag visste på en gång, att vägen jag valde inte var den bästa.
Det blev landsväg, med inte mycket till väggren att tala om.
Men det gick bättre än jag först trott. De flesta bilister var vänliga nog att hålla ut. Men visst fanns det bilar som låg så nära att de nästan snudda vid mig, även då jag gick ner i det som var innanför väggrenen... en sandad "stig" innan själva diket.
Innan jag drog iväg så förberdde jag mig på själva turen, men även på vad som skulle ske EFTER turen, då jag har haft problem med att bli väldigt illamående, frusen mm.
Jag skrev en lapp till min man där jag bad honom ta med maten som låg i kylen. En gaffel. Dryck.
Och en varm tröja som jag lagt fram.
Slutligen bad jag honom att hämta upp mig vid Färna Herrgård. Jag beräkande vara framme 15:20-15:30.
Sen var det dags för min laddning.
Jag laddade med en rejäl frukost. + Resborb och massa vattten.
Sen packade jag ryggan. Nötter, russin, en tunn tröja, kylgel, telefon, solglasögon, resorb, enervit tabletter och så massa vatten i vätskeblåsan.
Redo och rustad för 30 km.
Målet var att hålla 6:30 fart. Mitt planerade maratempo.
Det gick så där med att hålla farten.
Vägen var mer kuperad än jag räknat med...och jag tappade fart. Alla backar och stigningar gjorde även att jag blev lite trött bitvis.
Men där det var flackt pinnade jag på. Det kändes rätt fint.

Som ni ser är väggren inte den bredaste....
Efter ett tag kom jag fram till denna skylt:

:-)
Vid 25 km hade jag kommit upp i mitt tidigare distans rekord, och benen var lite stumma. Bara 5 km kvar, det är två varv runt Eskiln. Kom igen nu Linda, du fixar detta. Nästan framme nu.
Då, tornar backen upp sig, och jag hör mig själv svära högt!
Men jag klarade av den oxå, gick ett par steg högst upp... men lät sedan benen börja jobba igen.

Stannade på några ställen en snabbis för att stoppa i mig lite nötter och russin.
På den här bilden ser man vad jag menade med grus "stig" :-)

Och så kom den, skylten med texten Färna. Nu var jag nästan i mål!
Vid Herrgården stod min man och väntade. Med mat, varma kläder och dryck.
Klockan var 15:28
Rätt bra gissade jag min tid iaf!
Och nog har jag börjat lära mig lite iaf. Jag åt direkt. Vis av tidigare lärdom :-)
30 km avverkade, då ser jag ut så här:

Lite salt i ansiktet, lite stela ben, men för övrigt pigg :-)
Jag funderade ett tag på var man kunde springa .. och jag visste på en gång, att vägen jag valde inte var den bästa.
Det blev landsväg, med inte mycket till väggren att tala om.
Men det gick bättre än jag först trott. De flesta bilister var vänliga nog att hålla ut. Men visst fanns det bilar som låg så nära att de nästan snudda vid mig, även då jag gick ner i det som var innanför väggrenen... en sandad "stig" innan själva diket.
Innan jag drog iväg så förberdde jag mig på själva turen, men även på vad som skulle ske EFTER turen, då jag har haft problem med att bli väldigt illamående, frusen mm.
Jag skrev en lapp till min man där jag bad honom ta med maten som låg i kylen. En gaffel. Dryck.
Och en varm tröja som jag lagt fram.
Slutligen bad jag honom att hämta upp mig vid Färna Herrgård. Jag beräkande vara framme 15:20-15:30.
Sen var det dags för min laddning.
Jag laddade med en rejäl frukost. + Resborb och massa vattten.
Sen packade jag ryggan. Nötter, russin, en tunn tröja, kylgel, telefon, solglasögon, resorb, enervit tabletter och så massa vatten i vätskeblåsan.
Redo och rustad för 30 km.
Målet var att hålla 6:30 fart. Mitt planerade maratempo.
Det gick så där med att hålla farten.
Vägen var mer kuperad än jag räknat med...och jag tappade fart. Alla backar och stigningar gjorde även att jag blev lite trött bitvis.
Men där det var flackt pinnade jag på. Det kändes rätt fint.

Som ni ser är väggren inte den bredaste....
Efter ett tag kom jag fram till denna skylt:

:-)
Vid 25 km hade jag kommit upp i mitt tidigare distans rekord, och benen var lite stumma. Bara 5 km kvar, det är två varv runt Eskiln. Kom igen nu Linda, du fixar detta. Nästan framme nu.
Då, tornar backen upp sig, och jag hör mig själv svära högt!
Men jag klarade av den oxå, gick ett par steg högst upp... men lät sedan benen börja jobba igen.

Stannade på några ställen en snabbis för att stoppa i mig lite nötter och russin.
På den här bilden ser man vad jag menade med grus "stig" :-)

Och så kom den, skylten med texten Färna. Nu var jag nästan i mål!
Vid Herrgården stod min man och väntade. Med mat, varma kläder och dryck.
Klockan var 15:28
Rätt bra gissade jag min tid iaf!
Och nog har jag börjat lära mig lite iaf. Jag åt direkt. Vis av tidigare lärdom :-)
30 km avverkade, då ser jag ut så här:

Lite salt i ansiktet, lite stela ben, men för övrigt pigg :-)
Bra jobbat!
SvaraRaderaBRA GJORT! Heja dig!
SvaraRaderaTack tack! :)
SvaraRaderaGrymt jobbat!!! :-D
SvaraRaderaTack! :-)
SvaraRadera