Underbart pass!
Idag drog jag iväg på ett pass som jag inte vet jag ska kalla det.
Distanspass kanske?
Ganska intressant faktiskt...
för ett år sedan skulle det självklart ha hetat LÅNGPASS.
Idag, känns det inte som ett långpass. Känns som ett sånt där pass som man tar mellan de långa... och de kortare. Men mina korta pass ligger ofta runt milen nu.
Hur som helst... så var dagens pass helt fantastiskt!
Omgivningen var .... absolut oslagbar!
Känslan på topp!

sprang förbi dessa fina hästar... som nyfket titta på främlingen med den skvalpande väskan :-)

Jag sprang med solen i ansiktet. Och allt kändes bara sååå lätt. Det var en ny väg för mig, och det är klart, ombyte förnöjer :-)
Kom på mig vid flera tillfällen att jag sprang och log. Och fick hejda mig själv från att lyfta händerna och göra ett glädjetjut!
Jag sprang via Aspartorp och Åvestbo, till Köpmanhamn. Nu var jag på ett område jag aldrig tidigare satt min fot.
Men ÅH så VACKERT!!!!!
Ett tag trodde jag att klockan skulle visa att det gick saaaakta... för jag sprang och tittade på den vackra omgivningen.
Men det gick i hyfsad takt :-)

Var dock tvungen att stanna till och fråga några trevliga människor, hur jag tog mig hem :-)
De var så glada och goa och talade om att jag var på rätt väg, fortsätt bara framåt, sen vänster, sen höger....
hm.. :-)
Efter ytterligare en stund kom jag till en återvändsgränd?
Frågade några trevliga villaägare om vägen, och de visade sig att jag bara skulle strunta i den lilla återvändsgränden, springa över gräset och fortsätta.
Jag kom nu till Sjöhagen. Hur fint som helst!
Sen kom jag till en farbror i en traktor.
Jag trodde jag visste var jag skulle svänga av, men tog tillfället i akt och fråga. Och jo, visst hade jag rätt.

Tog av på denna lilla mysiga grusväg, och vips var jag ute på gångvägen som skulle ta mig till Fagersta.

Sjön Aspen. Min följeslagare till stor del på denna tur. Så vackert!
Tänk vilken lycka att få möjlighet att vara en löpare. Att få springa i denna omgivning.
Att få andas in alla intryck. Höra fåglarna kvittra. Träffa en snäll häst i en hage. Se alla små stenar och andra små (betydelselösa) ting, som man annars inte lägger märke till.
Men som gör världen vi lever i ...fullkomlig!
Distanspass kanske?
Ganska intressant faktiskt...
för ett år sedan skulle det självklart ha hetat LÅNGPASS.
Idag, känns det inte som ett långpass. Känns som ett sånt där pass som man tar mellan de långa... och de kortare. Men mina korta pass ligger ofta runt milen nu.
Hur som helst... så var dagens pass helt fantastiskt!
Omgivningen var .... absolut oslagbar!
Känslan på topp!

sprang förbi dessa fina hästar... som nyfket titta på främlingen med den skvalpande väskan :-)

Jag sprang med solen i ansiktet. Och allt kändes bara sååå lätt. Det var en ny väg för mig, och det är klart, ombyte förnöjer :-)
Kom på mig vid flera tillfällen att jag sprang och log. Och fick hejda mig själv från att lyfta händerna och göra ett glädjetjut!
Jag sprang via Aspartorp och Åvestbo, till Köpmanhamn. Nu var jag på ett område jag aldrig tidigare satt min fot.
Men ÅH så VACKERT!!!!!
Ett tag trodde jag att klockan skulle visa att det gick saaaakta... för jag sprang och tittade på den vackra omgivningen.
Men det gick i hyfsad takt :-)

Var dock tvungen att stanna till och fråga några trevliga människor, hur jag tog mig hem :-)
De var så glada och goa och talade om att jag var på rätt väg, fortsätt bara framåt, sen vänster, sen höger....
hm.. :-)
Efter ytterligare en stund kom jag till en återvändsgränd?
Frågade några trevliga villaägare om vägen, och de visade sig att jag bara skulle strunta i den lilla återvändsgränden, springa över gräset och fortsätta.
Jag kom nu till Sjöhagen. Hur fint som helst!
Sen kom jag till en farbror i en traktor.
Jag trodde jag visste var jag skulle svänga av, men tog tillfället i akt och fråga. Och jo, visst hade jag rätt.

Tog av på denna lilla mysiga grusväg, och vips var jag ute på gångvägen som skulle ta mig till Fagersta.

Sjön Aspen. Min följeslagare till stor del på denna tur. Så vackert!
Tänk vilken lycka att få möjlighet att vara en löpare. Att få springa i denna omgivning.
Att få andas in alla intryck. Höra fåglarna kvittra. Träffa en snäll häst i en hage. Se alla små stenar och andra små (betydelselösa) ting, som man annars inte lägger märke till.
Men som gör världen vi lever i ...fullkomlig!
Låter helt ljuvligt! Vilken härlig känsla. :-D
SvaraRaderaDet lät otroligt härligt! Vilket mysigt pass!
SvaraRadera