En annorlunda tur...
Blir allt mer sällan jag skriver.
Får nog skärpa till mig!
Igår var jag iaf ut på en annorlunda mil.
Med på färden hade jag nämligen min lilla snackpåse "Soffi" som förutom att prata även var min vätskekontrollant och tillika coatch för dagen :-)
Hon tog sitt uppdrag på största allvar :-)
Det var faktiskt riktigt trevligt. Hon hjälpte mig verkligen att släppa dagens/veckans stress och det var rätt skönt att lyssna på henne när hon babblade på om skolan och idrotten och allt annat skoj som 12-åringar upplever.
När vi sprungit/cyklat halva vägen ungefär frågar Sofia mig
-brukar du få håll mamma?
-ja, det händer väl....
-har du det nu?
-nej, inte nu :-)
-okej, annars hade du kunnat fått en sten av mig!
En underbar dialog som visar omtanken hos en alldelses bedårande dotter.
Sen berättade hon när hon haft håll när hon sprang, och att hon kramat pappas bilnycklar.
-då hade du kunnat kramat stenen, mamma
:-)
Det blev en väldigt annorlunda tur, på ett postivit sätt :-)
Som om det inte vore nog att jag hade kul, så blev turen riktigt vacker oxå.
Solen tittade t.om fram efter att regnet strilat ner hela dagen.
I uppförsbackarna hade cyklisten lite svårt att hålla tempot. Och det blev lite omvända roller för en stund.
-kom igen Soffi, du orkar! Bara en liten bit till... det klarar du!
.....
sista backen och mamma fortsätter att med glada tillrop.
-kom igen Soffi, du orkar!
-är det inte jag som ska peppa dig, mamma?
-vi kan peppa varandra, när det behövs!
Totalt blev det en mil härlig löpning. I lite snabbare tempo än vad det blivit på ett tag.
Får nog skärpa till mig!
Igår var jag iaf ut på en annorlunda mil.
Med på färden hade jag nämligen min lilla snackpåse "Soffi" som förutom att prata även var min vätskekontrollant och tillika coatch för dagen :-)
Hon tog sitt uppdrag på största allvar :-)
Det var faktiskt riktigt trevligt. Hon hjälpte mig verkligen att släppa dagens/veckans stress och det var rätt skönt att lyssna på henne när hon babblade på om skolan och idrotten och allt annat skoj som 12-åringar upplever.
När vi sprungit/cyklat halva vägen ungefär frågar Sofia mig
-brukar du få håll mamma?
-ja, det händer väl....
-har du det nu?
-nej, inte nu :-)
-okej, annars hade du kunnat fått en sten av mig!
En underbar dialog som visar omtanken hos en alldelses bedårande dotter.
Sen berättade hon när hon haft håll när hon sprang, och att hon kramat pappas bilnycklar.
-då hade du kunnat kramat stenen, mamma
:-)
Det blev en väldigt annorlunda tur, på ett postivit sätt :-)
Som om det inte vore nog att jag hade kul, så blev turen riktigt vacker oxå.
Solen tittade t.om fram efter att regnet strilat ner hela dagen.
I uppförsbackarna hade cyklisten lite svårt att hålla tempot. Och det blev lite omvända roller för en stund.
-kom igen Soffi, du orkar! Bara en liten bit till... det klarar du!
.....
sista backen och mamma fortsätter att med glada tillrop.
-kom igen Soffi, du orkar!
-är det inte jag som ska peppa dig, mamma?
-vi kan peppa varandra, när det behövs!
Totalt blev det en mil härlig löpning. I lite snabbare tempo än vad det blivit på ett tag.
Kommentarer
Skicka en kommentar