Idag tog jag en tur på egen hand. Jag var lite sugen på å se var en viss väg tog vägen :)
Om jag gissade rätt skulle jag komma fram vid korsningen i Åvestbo.
Jag hade rätt! Men jag hade ingen aning om hur vacker omgivning jag hade, bara ett stenkast ifrån stan! Underbart!
Vädret var minst sagt omväxlande. Sol och moln när jag startade. Efter 19 km small det till så jag nästan hoppade högt - åska!
Jag är lite rädd för åska. Vet att det är barnsligt men...
Tog det säkra före det osäkra och ringde gubben.
Dels så han skulle veta var jag var, och så att han kunde plocka upp mig om det skulle bli värre.
Då passade jag även på att gå och äta en halv flapjack.
Sen tassade jag vidare. Regnet öste ner en kort stund, för att övergå i duggregn.
Jag blev något nerkyld men fortsatte framåt.
Efter 24 km började benen stumma.
Det här är bra träning tänkte jag.
Precis vad jag behöver.
Vid 27 km kom Peter, jag skickade iväg honom igen. Åskan hade lugnat sig och jag var sugen på några kilometer till :)
Det ser bra ut, sa han genom den nervevade rutan, innan han for iväg.
Pepp är alltid välkommet, särskilt nu!
Man känner sig lite sliten men får höra att det ser bra ut :)
Bra, bara pinna på då.
Under broarna och sen bara uppför hela vägen.
Kändes segt men samtidigt bra!
Väl hemma på trappen visade klockan strax över 30 km.
Nöjd!
Kommentarer
Skicka en kommentar