Med fokus på löpning och cykling
Igår var en helt fantastisk dag på många plan.
Det började med att jag och P satte på oss löparkläderna och drog ut.
Solen strålade, blommorna blommade, vattnet gnistrade och blänkte så fint och vatten porlade i bäckar och vattendrag.
Det kändes fantastiskt skönt, och vi sprang nästan 14 km och pratade om både ditt och datt. I lugnt tempo med fin puls. Ett sånt där pass där man känner när man kommer hem, att man egentligen kunde ha fortsatt hur länge som helst :)
Hur kul som helst att jag lyckats lura igång mannen å springa. Snacka om kvalitetstid!
Sen hade jag fått ett erbjudande om att haka på Magnus över till Norberg för att ansluta med Norbergs cykelklubb.
Ett erbjudande som jag först tackade nej till, med motiveringen att de/ni är för duktiga för mig.
Istället tänkte jag dra ut själv på en tur med racern.
Men så av någon outgrundlig anledning, så hakade jag iaf på till Norberg (?).
Ja, hur tänkte jag där egentligen?
Vi tog gamla vägen till Norberg = uppförsbackar.
Jag gillar aldrig uppförsbackar, vare sig i löpning eller cykel ... om man inte springer nerför dom ;)
Backar är absolut min akilleshäl.
Det är alltid där jag tappar fart.
Och det är väl backträning jag egentligen skulle fokusera på...
Nog om det :D
Vi drog över till Norberg. Jag blev rätt chockad, och vansinnig nervös, när cyklist efter cyklist anslöt. Alla i "riktiga" kläder. Alla såg väldigt proffsiga ut.
Jag försökte le utåt... inte se alltför nervös ut.
Men inombords var jag livrädd :)
Vad har jag gett mig in på? Varför är jag så urbotat dum?
Kl 18:00 drog vi så iväg, 12-14 cyklister... och farten drogs upp rejält DIREKT!
Jag var inte riktigt med på den snabba starten, och tappade ganska snart gruppen. Där bak fick jag slåss mot motvinden då Magnus faller tillbaka och säger åt mig att cykla ifatt gruppen för här tjänar jag inget på att ligga.
Jag vet!!!! :-)
Jag kämpade och slet men avståndet snarare ökade än minskade då Magnus säger: "lägg i en tyngre växel och trampa fortare"
Lägg i en tyngre växel och trampa fortare?
Ja, det lät ju jä-ligt logiskt.
Gjorde dock som han sa.. trampade för allt vad jag förmådde. Det riktigt sög i låren och jag förbannade mig själv för att jag utsatte mig för detta.
Visserligen ville jag ha en piska för att få upp farten, men detta var ju löjligt.
Farten låg i runda 34 km/h ....
Efter några kilometer lyckades jag ändå komma ifatt en grupp, som släppt tätgruppen. Och där låg jag sedan resten av resan, som skulle visa sig bli fantastiskt trevlig.
I klungan som var kvar var vi nu 4 (starka) cyklister :-)
2 herrar och 2 damer.
Det visade sig snart att den andra tjejen också var rätt ny cyklist.
Vi jobbade båda fortfarande med att försöka förstå oss på hur man skulle sköta växlingen för att få ut opitmalt.
Och när vi skulle svänga in mot Ängelsberg så var jag inte ensam om att nästan tippa cykeln i den tvära kurvan.
Jens gav oss båda en lektion i hur man tar en tvär kurva på bästa sätt :)
Alla tips man kan få bara suger man i sig.
Jens var för övrigt en riktig klippa! Peppade och tipsade och var verkligen jätte trevlig.
Efter ytterligare några kilometer stod en hel familj med vildsvin och betade precis vid vägkanten.
Jens försökte skrämma iväg dom genom att slå på benet och skrika..
Men då såg mamma vildsvin bara arg ut... vilket gjorde att jag trampade lite extra fort :)
Fy 17 och bli jagad av ett ilsket vildsvin. Lägg till en mamma som skyddar sina ungar... näe, där ville inte jag vara kvar!
:)
När vi kom till Fagersta vek jag och Magnus av hemåt, medan norbergarna fortsatte till... Norberg :)
Uppför alla backar hem till mitt hus var jag helt slut i benen och det var inte mycket tryck uppför backarna.. då Magnus klickar ur ena foten och trampar med en fot.
Han passade på att träna lite teknik, tryck dra....
När vi kom till mitt hus ser han ut som han inte gjort något alls.. medan jag står och flåsar och tror jag ska trilla av cykeln.
Hade god lust att slå honom just i det läget ;)
En riktigt trevlig dag!
Efteråt var jag duktigt trött :) Men nästan hög på endorfiner eller nått :)
Det började med att jag och P satte på oss löparkläderna och drog ut.
Solen strålade, blommorna blommade, vattnet gnistrade och blänkte så fint och vatten porlade i bäckar och vattendrag.
Det kändes fantastiskt skönt, och vi sprang nästan 14 km och pratade om både ditt och datt. I lugnt tempo med fin puls. Ett sånt där pass där man känner när man kommer hem, att man egentligen kunde ha fortsatt hur länge som helst :)
Hur kul som helst att jag lyckats lura igång mannen å springa. Snacka om kvalitetstid!
Sen hade jag fått ett erbjudande om att haka på Magnus över till Norberg för att ansluta med Norbergs cykelklubb.
Ett erbjudande som jag först tackade nej till, med motiveringen att de/ni är för duktiga för mig.
Istället tänkte jag dra ut själv på en tur med racern.
Men så av någon outgrundlig anledning, så hakade jag iaf på till Norberg (?).
Ja, hur tänkte jag där egentligen?
Vi tog gamla vägen till Norberg = uppförsbackar.
Jag gillar aldrig uppförsbackar, vare sig i löpning eller cykel ... om man inte springer nerför dom ;)
Backar är absolut min akilleshäl.
Det är alltid där jag tappar fart.
Och det är väl backträning jag egentligen skulle fokusera på...
Nog om det :D
Vi drog över till Norberg. Jag blev rätt chockad, och vansinnig nervös, när cyklist efter cyklist anslöt. Alla i "riktiga" kläder. Alla såg väldigt proffsiga ut.
Jag försökte le utåt... inte se alltför nervös ut.
Men inombords var jag livrädd :)
Vad har jag gett mig in på? Varför är jag så urbotat dum?
Kl 18:00 drog vi så iväg, 12-14 cyklister... och farten drogs upp rejält DIREKT!
Jag var inte riktigt med på den snabba starten, och tappade ganska snart gruppen. Där bak fick jag slåss mot motvinden då Magnus faller tillbaka och säger åt mig att cykla ifatt gruppen för här tjänar jag inget på att ligga.
Jag vet!!!! :-)
Jag kämpade och slet men avståndet snarare ökade än minskade då Magnus säger: "lägg i en tyngre växel och trampa fortare"
Lägg i en tyngre växel och trampa fortare?
Ja, det lät ju jä-ligt logiskt.
Gjorde dock som han sa.. trampade för allt vad jag förmådde. Det riktigt sög i låren och jag förbannade mig själv för att jag utsatte mig för detta.
Visserligen ville jag ha en piska för att få upp farten, men detta var ju löjligt.
Farten låg i runda 34 km/h ....
Efter några kilometer lyckades jag ändå komma ifatt en grupp, som släppt tätgruppen. Och där låg jag sedan resten av resan, som skulle visa sig bli fantastiskt trevlig.
I klungan som var kvar var vi nu 4 (starka) cyklister :-)
2 herrar och 2 damer.
Det visade sig snart att den andra tjejen också var rätt ny cyklist.
Vi jobbade båda fortfarande med att försöka förstå oss på hur man skulle sköta växlingen för att få ut opitmalt.
Och när vi skulle svänga in mot Ängelsberg så var jag inte ensam om att nästan tippa cykeln i den tvära kurvan.
Jens gav oss båda en lektion i hur man tar en tvär kurva på bästa sätt :)
Alla tips man kan få bara suger man i sig.
Jens var för övrigt en riktig klippa! Peppade och tipsade och var verkligen jätte trevlig.
Efter ytterligare några kilometer stod en hel familj med vildsvin och betade precis vid vägkanten.
Jens försökte skrämma iväg dom genom att slå på benet och skrika..
Men då såg mamma vildsvin bara arg ut... vilket gjorde att jag trampade lite extra fort :)
Fy 17 och bli jagad av ett ilsket vildsvin. Lägg till en mamma som skyddar sina ungar... näe, där ville inte jag vara kvar!
:)
När vi kom till Fagersta vek jag och Magnus av hemåt, medan norbergarna fortsatte till... Norberg :)
Uppför alla backar hem till mitt hus var jag helt slut i benen och det var inte mycket tryck uppför backarna.. då Magnus klickar ur ena foten och trampar med en fot.
Han passade på att träna lite teknik, tryck dra....
När vi kom till mitt hus ser han ut som han inte gjort något alls.. medan jag står och flåsar och tror jag ska trilla av cykeln.
Hade god lust att slå honom just i det läget ;)
En riktigt trevlig dag!
Efteråt var jag duktigt trött :) Men nästan hög på endorfiner eller nått :)
Kommentarer
Skicka en kommentar