Hopp om livet?

Träningen går framåt, foten blir bättre och det börjar kännas som att jag allt mer är back on track.
Då  händer annat i mitt liv, som jag inte kan styra över. Som jag inte kan rå över.
Där jag får lämna över allt i andras händer och bara hoppas och be att det finns någon som helst rättvisa i världen.

Jag gillar ju att ha kontroll. Jag har defintitvt ett kontrollbehov. Men som sagt, vissa saker kan jag inte styra över, vilket är fruktansvärt frustrerande.

Det positiva i mitt liv just nu är, förutom att foten faktiskt verkar börja läka. Är att jag börjar så sakta hitta mitt tappade löparsjälvförtroende.
Anders tog mig ut på vallen för att plocka fram lite fart.
Och visst fanns det där!
Tror rent av att jag har ytterligare en växel.
Samma dag, på kvällen... drog jag med Peter till Masbo där han skulle slå PB. Så det blev ytterligare ett fartpass där det faktiskt fanns lite driv i benen.
Ja, jag kände även där att jag nog inte gav allt.

Jag är lite feg för att ta ut mig. Efter passet på kvällen så var jag inte helt slut. Jag la mig inte i gräset och flåsa. Jag stod inte vid kanten och kräktes.
Jag skulle faktiskt vilja pressa mig nästan dit.. till kräktillsånd.
Bara för å veta, var gränsen går.

Jag får fortsätta jobba med farten och drivet. För det finns där inom mig.. även om det sitter långt inne.
Och jag har ett PB att jaga... dags att se till att få ett nytt.. för nu var det länge sedan!
5:09 ska väck, helst väldigt snart! ;) Helst igår! :D

Avslutar med ett kort från förra helgens cykeltur.
Där jag fick bekänna färg när jag hakar på F-gänget på en 10 mils runda i ett "ganska" högt tempo! :D

Det är jag som är längst ner till vänster, i rött/svart.