nya vägar - nya möjligheter?

Det är lite dåligt med uppdateringar här på bloggen så här kommer en liten uppdate på läget.
Jag har en förhoppning om att min blogg strax kommer att bli vad den var tänkt att vara. Med fokus på träning o då främst löpning.
Men, jag misstänker att min senaste skada i raden kommer att ha öppnat mina ögon för ett lite annat tänk.
Jag har lärt mig nått *kors i taket*!

Jag ser en ljusning i detta, och en förhoppning om att snart kunna sätta på mig löparskorna o dra ut i skogen för att tassa lätt och mjukt.
Men jag kommer att ha med mig en stor portion ödmjukhet och försiktighet.
Jag kommer även att tänka om angående  mitt upplägg, främst vad gäller löpningen.
Detta var  något jag redan hade börjat påbörja innan detta ofrivilliga uppehåll. Men något jag kommer att utveckla i ännu större grad.
För att bli en bättre löpare måste jag bli bättre tränad på annat än bara löpning.
Och för att bli en bättre träningsmänniska så måste jag räkna IN den andra träningen som just träning, och inte lägg TILL den andra träningen på den redan befintliga.
Pratar jag i gåtor? :-)

Så här var det förut.
Min träning var främst löpning. Sedan lade jag TILL lite simning o cykling i min tanke om att börja köra triahtlon.
Jag tog inte bort löpning till förmån för den andra träningen. Utan jag behöll mängden löpning o la till x antal kilometer simning följt av x antal kilometer cykling.
Vilket blev en rätt hög mängd träning vissa månader.
Så tänkte jag alltså INTE göra hädanefter.
Utan nu ska cyklingen o simningen ingå i träningen vilket då även betyder att jag kommer att minska löpningen till förmån för den andra träningen.

Nu, Anders A mfl får ni hjälpa mig att hålla in mig lite :-)
Det finns en orsak att jag sätter detta på pränt :-)

Jag kommer ha väldigt mycket tid till just träning nu när jag gått in i mitt nya liv.
Jag skulle i princip kunna träna hur mkt som helst.
En ganska lätt fälla att hamna i, skulle jag tro.
Och visst kommer jag träna, när jag får tillfälle till det. Allt annat vore ju ologiskt :-)

Jag börjar iaf komma iordning i mitt nya hem. Med allt vad det innebär. Saknar lite smått o gott men inget som jag inte kan överleva.
Jag fick en bit till jobbet mot tidigare. Vilket betyder vardagsmotion! :-)
Och  nu har jag faktiskt kunnat börja röra på mig lite och ser fram emot att bli mindre o mindre smärtpåverkad så kommer promenader till o från jobbet vara riktigt härligt.
Det gäller att plocka fram det positiva i det mesta.
Inställningen är A och O.

Som sagt, har börjat kunna gå lite försiktigt. Det går absolut inte fort. Och jag kan inte gå långt.
Men för mig är den ändå helt underbart att kunna gå några kilometer, till skilland mot för en månad sedan då jag knappt kunde gå några hundra meter.
Om man sedan backar bandet ytterligare o tänker att jag kunde springa kanske 6-7 mil i veckan för att sedan inte kunna röra mig alls.. så förstår ni  kanske vilken pärs jag haft.
Men... jag kommer igen. 
Vänta bara.
Och alla ni som väntar på att få se en löpare som ler medan hen springer...
Ni ska nog inte heller behöva vänta allt för länge.
Till våren springer jag genom Fagersta med det största fåraktiga leendet som skådats.
Ja... dvs när jag inte pustar o ber Anna om att vi ska gå en bit *haha*

Nu håller vi tummarna att utvecklingen i diskarna fortsätter att gå åt rätt håll, och under tiden får jag hålla till godo med simning.
Och det är faktiskt inte heller så tokigt. Jag kan ju faktiskt göra NÅGOT. Det är inte alls som kan det heller!