Livet
Man väljer själv vilka delar av sitt liv som man delar med sig av.
Hur mycket man blottar sin personlighet.
I mitt fall så har det varit lätt att plocka ut de enkla bitarna.
Barnen, djuren, matlagningen.... Ja, och så träningen såklart.
Träningen har utan tvekan varit den lättaste biten. Av den enkla anledningen att den är MÄTBAR!
(Jag gillar mätbara saker)
Träningen har dessutom varit min. Den bit i pusslet som jag styr över.
Det är jag som bestämmer hur utvecklingen ska bli.
I mångt och mycket är det även jag som även styr över ofrivilliga stunder av "vila".
Jag är i ett sådant stadium nu. Av ofrivillig löpvila.
Just under denna period väljer dessutom livet att gå in på en snårig och svårsprunget terrängspår.
Första hindret, min ackilleshäl; Uppförsbacke!
I backen är det dessutom hinder, som gör att jag ömsom tar mig framåt, ömsom faller ner... bara för att få lov att börja om med den slitsamma vägen uppför.
Tre steg upp, två steg ner.
Där är jag nu.
Vilket ändå tyder på att terrängen blir lättare ju närmare toppen jag kommer.
För i början av backen, så var det tre steg framåt och fyra steg bakåt.
Vilket i realiteten inte är möjligt - eller?!
Längs med denna snåriga uppförsbacke, har jag använt skrivandet som ett verktyg.
(Hade jag varit i en terrängbacke bokstavligen och inte bildligt, så hade mitt verktyg främst varit ett par väl fungerande terrängskor som greppar bra mot underlaget.)
Oftast har jag sparat mitt skrivna verk i en mapp, bara för mig, och inget jag delat med omvärlden.
Men det har även funnits några få (jag kan nog räkna er till två) som jag bollat tankar och funderingar med.
Som varit mitt bollplank men även mitt filter mot negativa tankemönster.
Både bollplanket och filtret är viktiga, och jag är tacksam över att jag haft förmånen att ha dessa verktyg.
Som långdistanslöpare är jag envis, uthållig, (stark?), fokuserad och målinriktad.
Kan jag använda dessa egenskaper och omsätta det till att klara av och bemästra livets väg?
Det är mitt mål iaf.
Att ta mig till toppen på den här jäkla backen och förhoppningsvis få belöningen av en fantastisk utsikt!
Gud, låt det vara värt det!
Hur mycket man blottar sin personlighet.
I mitt fall så har det varit lätt att plocka ut de enkla bitarna.
Barnen, djuren, matlagningen.... Ja, och så träningen såklart.
Träningen har utan tvekan varit den lättaste biten. Av den enkla anledningen att den är MÄTBAR!
(Jag gillar mätbara saker)
Träningen har dessutom varit min. Den bit i pusslet som jag styr över.
Det är jag som bestämmer hur utvecklingen ska bli.
I mångt och mycket är det även jag som även styr över ofrivilliga stunder av "vila".
Jag är i ett sådant stadium nu. Av ofrivillig löpvila.
Just under denna period väljer dessutom livet att gå in på en snårig och svårsprunget terrängspår.
Första hindret, min ackilleshäl; Uppförsbacke!
I backen är det dessutom hinder, som gör att jag ömsom tar mig framåt, ömsom faller ner... bara för att få lov att börja om med den slitsamma vägen uppför.
Tre steg upp, två steg ner.
Där är jag nu.
Vilket ändå tyder på att terrängen blir lättare ju närmare toppen jag kommer.
För i början av backen, så var det tre steg framåt och fyra steg bakåt.
Vilket i realiteten inte är möjligt - eller?!
Längs med denna snåriga uppförsbacke, har jag använt skrivandet som ett verktyg.
(Hade jag varit i en terrängbacke bokstavligen och inte bildligt, så hade mitt verktyg främst varit ett par väl fungerande terrängskor som greppar bra mot underlaget.)
Oftast har jag sparat mitt skrivna verk i en mapp, bara för mig, och inget jag delat med omvärlden.
Men det har även funnits några få (jag kan nog räkna er till två) som jag bollat tankar och funderingar med.
Som varit mitt bollplank men även mitt filter mot negativa tankemönster.
Både bollplanket och filtret är viktiga, och jag är tacksam över att jag haft förmånen att ha dessa verktyg.
Som långdistanslöpare är jag envis, uthållig, (stark?), fokuserad och målinriktad.
Kan jag använda dessa egenskaper och omsätta det till att klara av och bemästra livets väg?
Det är mitt mål iaf.
Att ta mig till toppen på den här jäkla backen och förhoppningsvis få belöningen av en fantastisk utsikt!
Gud, låt det vara värt det!
<3
SvaraRadera