Du är stark! (?)
Nu har det gått en dryg vecka sedan jag skrev. Ja, man landar väl lite mer för varje dag som går. Ibland rivs såren upp igen och ..ja, det var som jag skrev då.... man får fortsätta och ta vid på den punkten. Det finns inget annat val.
Människor vill peppa och stötta. De säger saker som; Du är stark Linda. Om det är någon som klarar detta så är det du!
Men det är inte sant.
Jag klarar inte detta bättre än någon annan. Jag är inte stark i detta.
Men jag "klarar det", för jag har inget val!
Så enkelt (eller svårt) är det.
Jag är inte stark. Jag har bara inget val.
Jag förstår er, det är inte det. Ni vill väl.
Men ibland vill man inte vara stark.
Ibland vill man inte höra att allt ska bli så bra. Ibland vill man inte höra att "tiden läker alla sår". För just nu. Just idag...så tror jag att det bara är ren bullshit.
Om ett år...eller två... säger jag kanske annat. Men just nu, är detta min sanning. Min verklighet.
Jag skulle kunna skylla på andra för att mitt liv tagit denna vändning.
Men jag förstår. Det krävs två för att vara VI.
Utan den andre så är jag -jag!
Och där kommer nästa stora hinder att klara.
Alla ni som frågar efter "vi". Där jag utsätts för mänsklighetens massa. Där jag inte har en egen roll. Utan är ihopbuntad till ett "vi".
Det får mig att vilja skrika högt:
-Hej jag heter LINDA, jag är en egen individ. Jag är en egen person, med känslor och tankar som bara är mina.
Och inte heller här klandrar jag er. Ni vill väl. Ni är vana, liksom jag var van, att tillhöra denna tvåsamhet.
Men jag vill ändå slå ett slag för "jaget". Glöm inte jaget. För utan ett helt jag, kan man inte vara vi med någon.
Ja. Så vart vill jag komma?
Idag ser jag en resa som kommer att ändra mitt liv oerhört mycket.
Jag kommer att komma till vägskäl där valen kommer vara svåra. Där oavsett vilken väg jag väljer, så kommer jag få stå för konsekvenserna av valet. Alla val är så.
Men om du vet med dig, att du valt med hjärtat. Om du vet om att valet just då kändes rätt, och att du utan facit skulle välja samma väg igen... ja, men go for it!
Ångra inget! Lev i nuet!
Och försök att inte vara för hård mot dig själv.
Det som hände igår var då. Det som händer idag är nu. Och det som händer imorgon är framtiden.
Jag kan inte göra om gårdagen.
Jag vet inget om framtiden.
Men jag kan leva i dag!
(Detta, är min läxa... Jag är långt ifrån där. Men målet är det jag skrev ovan. Jag är medveten om att det kommer finnas både ups and downs... Och så får det vara. Det får ta tid. Det är helt okej!)
Människor vill peppa och stötta. De säger saker som; Du är stark Linda. Om det är någon som klarar detta så är det du!
Men det är inte sant.
Jag klarar inte detta bättre än någon annan. Jag är inte stark i detta.
Men jag "klarar det", för jag har inget val!
Så enkelt (eller svårt) är det.
Jag är inte stark. Jag har bara inget val.
Jag förstår er, det är inte det. Ni vill väl.
Men ibland vill man inte vara stark.
Ibland vill man inte höra att allt ska bli så bra. Ibland vill man inte höra att "tiden läker alla sår". För just nu. Just idag...så tror jag att det bara är ren bullshit.
Om ett år...eller två... säger jag kanske annat. Men just nu, är detta min sanning. Min verklighet.
Jag skulle kunna skylla på andra för att mitt liv tagit denna vändning.
Men jag förstår. Det krävs två för att vara VI.
Utan den andre så är jag -jag!
Och där kommer nästa stora hinder att klara.
Alla ni som frågar efter "vi". Där jag utsätts för mänsklighetens massa. Där jag inte har en egen roll. Utan är ihopbuntad till ett "vi".
Det får mig att vilja skrika högt:
-Hej jag heter LINDA, jag är en egen individ. Jag är en egen person, med känslor och tankar som bara är mina.
Och inte heller här klandrar jag er. Ni vill väl. Ni är vana, liksom jag var van, att tillhöra denna tvåsamhet.
Men jag vill ändå slå ett slag för "jaget". Glöm inte jaget. För utan ett helt jag, kan man inte vara vi med någon.
Ja. Så vart vill jag komma?
Idag ser jag en resa som kommer att ändra mitt liv oerhört mycket.
Jag kommer att komma till vägskäl där valen kommer vara svåra. Där oavsett vilken väg jag väljer, så kommer jag få stå för konsekvenserna av valet. Alla val är så.
Men om du vet med dig, att du valt med hjärtat. Om du vet om att valet just då kändes rätt, och att du utan facit skulle välja samma väg igen... ja, men go for it!
Ångra inget! Lev i nuet!
Och försök att inte vara för hård mot dig själv.
Det som hände igår var då. Det som händer idag är nu. Och det som händer imorgon är framtiden.
Jag kan inte göra om gårdagen.
Jag vet inget om framtiden.
Men jag kan leva i dag!
(Detta, är min läxa... Jag är långt ifrån där. Men målet är det jag skrev ovan. Jag är medveten om att det kommer finnas både ups and downs... Och så får det vara. Det får ta tid. Det är helt okej!)

Kommentarer
Skicka en kommentar