Psykbryt

Ja, den rubriken säger valt om mitt sinnestillstånd...

Jag fick ett råd, av en av mina bästa vänner. Att skriva av mig.
Jag tänkte först inte göra det.
Inte på bloggen iaf.
För jag tänkte att man ska vara lite försiktig med vad man skriver. Hur mycket man blottar sig själv. Jag vet ju att folk faktiskt läser min blogg, även de som inget skriver.

Jag börjar bli mer än påverkad av denna löpvila. För mig är den mer än bara vila från löpningen. Den tog liksom med sig allt på kuppen. Kan/bör/ska inte ens cykla om jag verkligen ska ge foten en chans å läka.

Nu börjar jag tröttna!
Jag är typ grinig, lättretlig, tänker massa knäppa tankar.
Drivs till vansinne.
Trodde jag skulle palla det. Är lite förvånad över min egen reaktion.

Men helt ärligt så är ju löpningen för mig så mkt mer. Det är ett sätt att pysa, ventilera ut saker som händer i min vardag.
Nu har jag ingen pysventil. Nu ska jag försöka hantera alla känslor. Jag fixar inte det!
Skulle nog behöva ha en psykolog för å fixa att hantera alla mina känslor :)

Ja, jag vet att allt detta låter löjligt!
Jag försöker behärska mina känslor. Är ju lite löjligt, det inser ju t.om jag.

Jag har fortfarande vätska i foten.
Nya rådet; 14 dagar till med vila.
Ärligt talat så kommer jag ha svårt att lyssna till det rådet.