Liten uppdatering
Är väl inte så duktig på att blogga nu men det beror mest på att jag inte har så mkt vettigt å säga.
Och så mycket löpning har d ju inte blitt, även om jag faktiskt börjat jogga lite lätt.
Blir korta korta pass, som just nu körs på band.
Känns som inte någon mening med att sticka ut när det är så korta distanser. Fördelen med löpband (trodde inte jag skulle skriva nått fördelaktigt om löpband men) är ändå att det är lätt. Det är lätt att köra exakta distanser.
Som idag.
Gick 200 meter sen körde jag en stege på 200,300,400,400,300 och 200 meter jogg och avslutade med 200 meter gång.
Totalt 3,2 km.
Som sagt... Korta korta distanser som jag benämner som rehabjogg.
Ytterligare en fördel med att köra på band är att jag kan bestämma lutning, och underlaget är alltid detsamma.
Inga ojämnheter, och inte halt.
Och så kan man passa på att lägga in lite alternativ träning, när man ändå är där.
Jag har kört en del på cykeln, och gymmat.
Försöker hålla igång så gott jag kan.
Simma är oxå nått som funkar.
Sista veckan har jag tränat en hel del.
Mest beror det på att jag mår rätt dåligt över min ofrivillig löpvila.
Rehabiliteringen för foten går sakta.
Det är rätt jobbigt.
Det är inget jag kanske velat erkänna, vare sig för mig eller andra.
Nu när jag ändå kunnat börja göra saker, som gymma, simma, cykla mm... Så har det blivit en ypperlig ventil för att inte åka ner i det stora svarta hålet.
Det handlar inte om att tycka synd om sig själv.
Det handlar om att överleva.
Att ta dig ur d negativa tankarna.
Att få ösa ur sig energi...
Att trampa 30 km på cykeln, å rensa skallen.
Att simma, å inte tänka på annat än tekniken och kulramen... Och bastun efteråt.
Att mosa vikter på gymmet, känna mjölksyran. Och glömma allt annat. Om så bara för en timme.
Så har jag inte varit så social. Har jag varit lite disträ. Har jag inte skrivit på bloggar så mkt som förr...
Så beror det på att jag inte är helt i fas.
jag kanske inte är lika glad som jag brukar vara, för att jag inte orkar vara det.
Jag behöver få min egen tid, både till att gräva ner mig i min frustration/ilska.., och för att peppa mig själv att ta en dag i taget.
Så ser läget ut - just nu.
Och så mycket löpning har d ju inte blitt, även om jag faktiskt börjat jogga lite lätt.
Blir korta korta pass, som just nu körs på band.
Känns som inte någon mening med att sticka ut när det är så korta distanser. Fördelen med löpband (trodde inte jag skulle skriva nått fördelaktigt om löpband men) är ändå att det är lätt. Det är lätt att köra exakta distanser.
Som idag.
Gick 200 meter sen körde jag en stege på 200,300,400,400,300 och 200 meter jogg och avslutade med 200 meter gång.
Totalt 3,2 km.
Som sagt... Korta korta distanser som jag benämner som rehabjogg.
Ytterligare en fördel med att köra på band är att jag kan bestämma lutning, och underlaget är alltid detsamma.
Inga ojämnheter, och inte halt.
Och så kan man passa på att lägga in lite alternativ träning, när man ändå är där.
Jag har kört en del på cykeln, och gymmat.
Försöker hålla igång så gott jag kan.
Simma är oxå nått som funkar.
Sista veckan har jag tränat en hel del.
Mest beror det på att jag mår rätt dåligt över min ofrivillig löpvila.
Rehabiliteringen för foten går sakta.
Det är rätt jobbigt.
Det är inget jag kanske velat erkänna, vare sig för mig eller andra.
Nu när jag ändå kunnat börja göra saker, som gymma, simma, cykla mm... Så har det blivit en ypperlig ventil för att inte åka ner i det stora svarta hålet.
Det handlar inte om att tycka synd om sig själv.
Det handlar om att överleva.
Att ta dig ur d negativa tankarna.
Att få ösa ur sig energi...
Att trampa 30 km på cykeln, å rensa skallen.
Att simma, å inte tänka på annat än tekniken och kulramen... Och bastun efteråt.
Att mosa vikter på gymmet, känna mjölksyran. Och glömma allt annat. Om så bara för en timme.
Så har jag inte varit så social. Har jag varit lite disträ. Har jag inte skrivit på bloggar så mkt som förr...
Så beror det på att jag inte är helt i fas.
jag kanske inte är lika glad som jag brukar vara, för att jag inte orkar vara det.
Jag behöver få min egen tid, både till att gräva ner mig i min frustration/ilska.., och för att peppa mig själv att ta en dag i taget.
Så ser läget ut - just nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar