Löparläger i Falun

Usch, jag har verkligen varit urusel på detta med bloggen nu.
Ska absolut försöka skärpa till mig.

I fredags åkte jag till Falun, för att vara med på Petra Kinlunds löparläger.
Jag hade ju velat lite om hur jag skulle göra...om jag skulle kasta in handduken och bli hemma.
Jag har ju varit sjuk från dagen efter Berlin marathon och dessutom har jag ju haft ganska ont i min fot.

Men, jag beslöt mig för att ändå ge Falunlägret en chans.
Det var ju mer än bara löpning på programmet.
Det var ganska mycket terori och föreläsningar.

I fredags började vi med en tipspromenad, som handlade om kost och motion. Det var ganska svåra frågor, tyckte jag, men jag fick bara tre fel *pustar ut lite*. Trodde jag skulle få skämmas där :-)
Sedan var det middag, och efter maten var det en träff inne i konferanslokalen där vi fick lära känna varandra lite bättre, samt gå igenom helgens schema. .

Det var jätte intressant att lyssna på allas berättelser och mål med löpningen.
Jag kände mig lite flummig så där..har inte tänkt så mycket på varför jag springer och vad jag har för mål.
jag springer för att det är kul. Jag springer när jag är glad, ledsen, stressad....
visst har jag väl kanske mål. Men att sätta ord på dom där och då.. det var inte helt lätt.
Nu efteråt skulle det varit lättare :-)

Jag vill få bättre teknik. Jag vill springa fortare. Jag vill springa längre.

Men de flesta hade ju mål som: jag vill springa milen under 50 min.
Eller maran på under 4 timmar...
eller...
ja, ni fattar.

Lördag morgon startades kl 08.00 för mig och min rumskompis Ann.
Vi klev upp, bytte om till löparkläder och gick ner för att äta frukost.

Kl 10.00 var det dags för Moneghetti intervaller. Vi körde uppvärmning och sedan var det dags för intervallerna...som var i skogen på en ganska kuperad bana.
Nu var första gången på nästan två veckor som jag skulle springa på foten. Visst var jag lite nervös.

Intervallerna var uppdelade enligt följande:
90 sek snabb följt av 90 sek jogg/gå vila x 4 reps
60 sek snabbt följt av 60 sek jogg/gå vila x 4 reps
30 sek snabbt föjt av 30 sek jogg/gå vila x 4 reps
15 sek snabbt följt av 15 sek jogg/gå vila x 4 reps

För min del så kom jag egentligen aldrig upp i någon snabb hastighet. Men men...

Foten kändes så där.

Sen körde vi lite bålstabilitet. Även på detta område är jag rätt svag :-)

Luch i sporthallen, och sedan lyckades jag och Ann med bedriften att komma försent till föreläsningen som var efter lunch.
Aja, väl på plats fick vi lyssna på föreläsningen som handlade om kost för bättre prestation.

Efter det var det dags för ett teknikpass i friidrottshallen.
Denna gång gjorde jag nått som man egentligen inte ska göra.. men, ibland har nöden ingen lag och om man inte tar det för en vana, så tycker jag ändå att det kan vara okej.
En ipren, en alvedon och sen körde jag 5 km teknik. Med coatchning på löpteknik.
Sen blev vi filmade *huvva*.
Jag landar fortfarande på häl. Men inte lika mycket som jag gjort tidigare, så det var jag ändå rätt nöjd över.
Jag fick dock kommentarer om att jag hade en liten hällandning och fick därför springa barfota på gräset.
Var lite osäker på hur detta skulle gå, då jag inte hade skon som stöd för vristen.
Men ... testade, och det fick jag inte ångra!
Fick verkligen mersmak på barfota löpning!

Efter teknikträningen var det middag och sen var det föreläsning om hur man blir en bättre löpare.
Och sen fick vi se på filmen från friidrottshallen *huuu*.
Jag hade en mycket bättre landning på foten. Landade fortfarande liiite på hälen på höger fot, men inget på min vänstra.
Detta var ju ganska intressant....!!!
Den foten jag har ont i, landar jag i princip perfekt på (???) och den foten som är frisk landar jag något på hälen på :o
Försöker ta med mig detta i tanken. Landar jag lättare på vänster för att jag har ont?
Kan jag ta över den känslan på höger fot?
Eller ska jag vricka den foten oxå :-)

Jag måste även tänka på överkroppen.

Fast det enda jag tänkte på var ur otroligt löjlig jag såg ut när jag sprang!
Ser jag ut så där när jag springer så får jag nog börja springa i terräng istället :-)

Idag var det dags för långpass. Jag skulle ha sprungit i grupp två (10-14 km på krävande terrängbana med en hel del backar) men jag bytte till grupp 1 där det iställer var lätt distanspass på 8-10 km.

För min del så var det helt klart rätt val att byta grupp. Och för mig blev det inget lätt distanspass utan snarare ett tufft pannbenspass :-)
Jag hade ont från första kilometern och det blev bara värre.
Klarade dock passet och får vara nöjd med det.

Förutom löpning så har jag träffat människor ur alla grupper inom löpningen.
Otroligt faschinerande att lyssna på andras berättelser!
Någon som snabbt gjorde starkt intryck på mig var Laila (och Krister för den delen) som springer Ultra.
Och även om man inte ska jämföra sig med andra, så kan man ändå inte rå för att man tänker.. att jag är imponerad över 4-5 mils löpning... vilket är en droppe i havet för Laila och Krister :-)
Dom springer distanser som jag inte trodde var möjliga!
Visst insperar det mig, som redan innan lägret varit sugen på Ultra löpning (även om jag kanske inte tänker springa en Ultra riktigt än). Ja, om man inte räknar UI (Ultra intervallerna) i november.

Men Laila var rätt lik Åsa, och när jag hade berättat om hur lång tid min mara tog, tyckte Laila att jag lika gärna kunde gå på ett Ultralopp! :-) :-)

Ja, det var ju rätt många som inspierarde en.
Petra Kinlund var ju självklart en av dom.
Ann, som jag delade rum med.
Och Ingrid som är en av ledarna inom passlöpningen i Stockholm.
Mille, som man kände igen sig mycket i.
Han har, liksom jag, en lång viktresa i bagaget.
Och Susanna var en sån där frisk fläkt som man blev glad av. Skulle vara grymt att köra nån tävling ihop, eller nått annat galet :-)
Mia och alla passlöpare var jätte coola.
och så kvinan från Göteborg.. som jag hade förmånen att få springa ihop med under dagens pass.
Tyvärr är jag kass på namn, och man blev ju inspierad av alla.
Alla var så himla goa och rara