Bellman och långpass
Nu var det längesedan jag skrev.
Har inte varit aktiv alls på nätet.
Jag åkte på en dunderförkylning för några veckor sedan... och det slutade med att jag inte kunde ta ett löpsteg på 13 dagar!!!
I lördags var jag ändå iväg och körde Bellmanstafetten. Det blev tyvärr min sämsta tävling, tidsmässigt, som jag presterat.
Däremot hade jag ruggigt trevligt hela dagen.
Jag och Åsa packade in oss i min bil och körde mot Stockholm för att möta upp Avesta OK.
Väl på plats hade vi två lag.
Det laget som jag ingick i var en brokig liten skara halta och lytta :-)
Jag, som redan innan visste att jag inte skulle vara i form för att slå något PB.
Åsa var inte pigg i halsen.
Jennifer hade problem med luftrören.
Felix tror jag var rätt pigg denna dag för han gick och slog PB (tror jag). Kanon duktig var han iaf.
Men för några veckor sedan haltade han och hade ont i en fot.
Sist ut, Marcus, var inte heller helt hundra, sa han.
Trots detta gick våran grupp i mål på en hyfsad placering, tycker jag.
Och framför allt så hade vi kul.
Den andra gruppen som startade för AoK gick det riktigt bra för, och jag tror att de till slut hamnade på en fin 6:e plats!
Igår var det söndag och jag behövde, trots att jag tävlat dagen innan, ett långpass i benen.
Kanske inte det smartaste men... helt ärligt så börjar jag bli liiiiite stressad över det faktum att jag ska springa ett marathon om endast en månad.
Så, jag och Åsa drog ut en vända.
Till en början var det riktigt tung och fuktig luft som vi sprang i. Jag hade rätt sega ben men tillslut vaknade dom, om än för en stund.
Jag fick slita rätt hårt för detta pass :-)
Det gick inte fort. Men vi tog oss framåt.
Det blev till stor del ett terrängpass. Med en hel del uppförslut/backar.
När vi sprungit ca 14 km lyste hela himlen upp av en blixt, som följdes av ett muller.
Det var ett av de få ställen där jag lyckades få upp mina ben i snabba 4:15 tempo :-)
Fast det var förstås bara en kort bit :-)
Regnet fullkomligt ÖSTE ner.
Skorna chippade när man sprang.
Vi sprang ut från skogen och höll oss på vägarna ett tag.
Benen var lite lustiga igår. De undrade väl kanske va 17 jag höll på med.
Bitvis så protesterade de högljutt.
Bitvis pinnade dom på riktigt snällt.
Men det gick som sagt inte fort.
När jag kom hem hade jag iaf slagit distansrekord: 25,16 km.
Det var jag riktigt nöjd över!
Tack Åsa för att du släpa runt mig :)
Fina Åsa!
Peter fick hjälpa mig att dra av mig t-shirten som satt som ett fastslickat plåster på kroppen. Jag var så blöt så att det var ett under att jag inte fick hälla ur vatten ur skorna.
Sen gjorde Ida och Peter tacos. Och det har nog aldrig varit så gott förut! :)
Gårdagens pannbenspass
Har inte varit aktiv alls på nätet.
Jag åkte på en dunderförkylning för några veckor sedan... och det slutade med att jag inte kunde ta ett löpsteg på 13 dagar!!!
I lördags var jag ändå iväg och körde Bellmanstafetten. Det blev tyvärr min sämsta tävling, tidsmässigt, som jag presterat.
Däremot hade jag ruggigt trevligt hela dagen.
Jag och Åsa packade in oss i min bil och körde mot Stockholm för att möta upp Avesta OK.
Väl på plats hade vi två lag.
Det laget som jag ingick i var en brokig liten skara halta och lytta :-)
Jag, som redan innan visste att jag inte skulle vara i form för att slå något PB.
Åsa var inte pigg i halsen.
Jennifer hade problem med luftrören.
Felix tror jag var rätt pigg denna dag för han gick och slog PB (tror jag). Kanon duktig var han iaf.
Men för några veckor sedan haltade han och hade ont i en fot.
Sist ut, Marcus, var inte heller helt hundra, sa han.
Trots detta gick våran grupp i mål på en hyfsad placering, tycker jag.
Och framför allt så hade vi kul.
Den andra gruppen som startade för AoK gick det riktigt bra för, och jag tror att de till slut hamnade på en fin 6:e plats!
Igår var det söndag och jag behövde, trots att jag tävlat dagen innan, ett långpass i benen.
Kanske inte det smartaste men... helt ärligt så börjar jag bli liiiiite stressad över det faktum att jag ska springa ett marathon om endast en månad.
Så, jag och Åsa drog ut en vända.
Till en början var det riktigt tung och fuktig luft som vi sprang i. Jag hade rätt sega ben men tillslut vaknade dom, om än för en stund.
Jag fick slita rätt hårt för detta pass :-)
Det gick inte fort. Men vi tog oss framåt.
Det blev till stor del ett terrängpass. Med en hel del uppförslut/backar.
När vi sprungit ca 14 km lyste hela himlen upp av en blixt, som följdes av ett muller.
Det var ett av de få ställen där jag lyckades få upp mina ben i snabba 4:15 tempo :-)
Fast det var förstås bara en kort bit :-)
Regnet fullkomligt ÖSTE ner.
Skorna chippade när man sprang.
Vi sprang ut från skogen och höll oss på vägarna ett tag.
Benen var lite lustiga igår. De undrade väl kanske va 17 jag höll på med.
Bitvis så protesterade de högljutt.
Bitvis pinnade dom på riktigt snällt.
Men det gick som sagt inte fort.
När jag kom hem hade jag iaf slagit distansrekord: 25,16 km.
Det var jag riktigt nöjd över!
Tack Åsa för att du släpa runt mig :)
Fina Åsa!
Peter fick hjälpa mig att dra av mig t-shirten som satt som ett fastslickat plåster på kroppen. Jag var så blöt så att det var ett under att jag inte fick hälla ur vatten ur skorna.
Sen gjorde Ida och Peter tacos. Och det har nog aldrig varit så gott förut! :)
Gårdagens pannbenspass
Kommentarer
Skicka en kommentar