Torsdagstur med sällis
Åsa Lund skickade ut en förfrågan både på Fb och jogg med uppmaning om att vi skulle samlas och springa en tur ihop.
Efter visst funderande så nappade jag på idén och kl 18:00 samlades vi i parken.
7 glada löpare på olika nivåer.
Det blev en ganska lugn start, vilket jag absolut inte hade något emot.
Efter ca 5 km släppte en löpare gruppen, och hastigheten vreds direkt upp. Mina ben hängde inte riktigt med i den snabba tempoökningen men jag pinnade på i 14 km innan jag tog beslutet att släppa gruppen och fortsätta på egen hand.
Jag tänker väldigt mycket på min kommande maradebut nu.
Och det är med viss fasa som jag inser att det bara är två månader kvar.
Jag har inte kommit så långt i min löpning som jag borde.
Jag behöver komma upp i längre distanser men så fort jag kommer upp i runt 20 km så får jag problem.
Benen stockar sig... låren, vaderna, fötterna skriker.
De vill inte vara med.
Och detta hade jag kanske inte tyckt varit så jobbigt, om det inte var för det faktum att jag ska springa DUBBELT så långt om 8 veckor!!!
Hur 17 ska det gå till?!!?
Jag vill ju klara det.
Jag ger inte upp.
Men min fråga känns ändå inte helt obefogad.
Igår sprang jag totalt 20,44 km.
När jag kom hem så hade jag inte mer att ge.. eller inte mycket iaf.
Jag hade inte stuckit iväg och gjort samma runda igen, direkt.
Vilket ändå inte hade räckt till för att få de 40.195 meter som en mara är.
Sen är det detta med känslan.
Har ju varit väldigt positiv känsla i några veckor. Nu verkar det ha vänt, och jag hoppas att jag inte lagt upp min träning så att min topp var för några veckor sedan.
Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till formen inom några veckor.
Vore ju katastrof om denna trend fortsätter.
Jag kan ju inte så mycket om hur man lägger upp sin träning inför en sån här sak.
Jag kan inte heller så mkt om näringslära eller kost så att jag kan lägga upp en bra laddning.
Igår när jag sprungit så var jag helt tom när jag kom hem. Eller jag antar att det var så för allt snurrade och jag mådde illa.
Jag hade iaf tänkt till, och gjort iordning en matlåda. Den åt jag omgående för att inte tuppa av.
Ändå hade jag ett starkt illamående.
Och frossa.
Som höll i sig i säkerligen en timma.
Och återigen. Dessa symtom får jag efter endast 2mil.
Min tanke när det gäller löpningen är att flytta gränsen. Flytta gränsen för när kroppen ska börja säga ifrån. När benen ska börja värka och stocka sig.
När det gäller kosten... så ...ja, den är nästan ännu svårare.
Jag vet inte hur mkt energi in som behövs.
Hur mkt gör man av med under ett två timmars pass?
Vad är bra näring?
Snabb energi?
Behöver nog göra om kosten för hela veckan. Innan ett långpass.
Har en hel del att fundera på.
Ska ta lite hjälp av en god vän....
Här kommer lite foton från igår:
Efter visst funderande så nappade jag på idén och kl 18:00 samlades vi i parken.
7 glada löpare på olika nivåer.
Det blev en ganska lugn start, vilket jag absolut inte hade något emot.
Efter ca 5 km släppte en löpare gruppen, och hastigheten vreds direkt upp. Mina ben hängde inte riktigt med i den snabba tempoökningen men jag pinnade på i 14 km innan jag tog beslutet att släppa gruppen och fortsätta på egen hand.
Jag tänker väldigt mycket på min kommande maradebut nu.
Och det är med viss fasa som jag inser att det bara är två månader kvar.
Jag har inte kommit så långt i min löpning som jag borde.
Jag behöver komma upp i längre distanser men så fort jag kommer upp i runt 20 km så får jag problem.
Benen stockar sig... låren, vaderna, fötterna skriker.
De vill inte vara med.
Och detta hade jag kanske inte tyckt varit så jobbigt, om det inte var för det faktum att jag ska springa DUBBELT så långt om 8 veckor!!!
Hur 17 ska det gå till?!!?
Jag vill ju klara det.
Jag ger inte upp.
Men min fråga känns ändå inte helt obefogad.
Igår sprang jag totalt 20,44 km.
När jag kom hem så hade jag inte mer att ge.. eller inte mycket iaf.
Jag hade inte stuckit iväg och gjort samma runda igen, direkt.
Vilket ändå inte hade räckt till för att få de 40.195 meter som en mara är.
Sen är det detta med känslan.
Har ju varit väldigt positiv känsla i några veckor. Nu verkar det ha vänt, och jag hoppas att jag inte lagt upp min träning så att min topp var för några veckor sedan.
Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till formen inom några veckor.
Vore ju katastrof om denna trend fortsätter.
Jag kan ju inte så mycket om hur man lägger upp sin träning inför en sån här sak.
Jag kan inte heller så mkt om näringslära eller kost så att jag kan lägga upp en bra laddning.
Igår när jag sprungit så var jag helt tom när jag kom hem. Eller jag antar att det var så för allt snurrade och jag mådde illa.
Jag hade iaf tänkt till, och gjort iordning en matlåda. Den åt jag omgående för att inte tuppa av.
Ändå hade jag ett starkt illamående.
Och frossa.
Som höll i sig i säkerligen en timma.
Och återigen. Dessa symtom får jag efter endast 2mil.
Min tanke när det gäller löpningen är att flytta gränsen. Flytta gränsen för när kroppen ska börja säga ifrån. När benen ska börja värka och stocka sig.
När det gäller kosten... så ...ja, den är nästan ännu svårare.
Jag vet inte hur mkt energi in som behövs.
Hur mkt gör man av med under ett två timmars pass?
Vad är bra näring?
Snabb energi?
Behöver nog göra om kosten för hela veckan. Innan ett långpass.
Har en hel del att fundera på.
Ska ta lite hjälp av en god vän....
Här kommer lite foton från igår:
 |
Jag, Åsa och Mattias
Jag och Mattias, och makarna Bengtsson
Du måste kanske tänka på vad du äter även dagen innan ett långpass. Fyller du på med ordentligt med vätska under och efter passet? Jag brukar dricka resorb efter passet, ibland även innan ett pass ffa om det är varmt. Jag är absolut inte kunnig vad det gäller kost, men detta funkar för mig, fast jag springer inte lika långt som dig.
SvaraRaderaSåg att tryckfelsnisse varit i farten :-0
SvaraRaderaEn mara ÄR 42195 m, inget annat :-)
Jo, självklart har du rätt i att dagen(dagarna) innan spelar roll.
Får klura lite mer på kosten.
Tack för tipsen!
Såg att du hade sprungit till Norberg och tillbaka i slutet av juli. Det är ju tunga uppförsbackar men även tunga nedförsbackar som inte finns på någon mara (och definitivt inte på Berlin Marathon). Om du bara går ut lite lugnt för att sedan bara mala på, så tror jag det går bra. Jag blev också väldigt sliten efter vår runda sist. Men jag tror det var luftfuktigheten och det faktum att vi stannade flera gånger. Så fort jag stannar blir jag stel som en pinne och får jättesvårt att komma igång igen.
SvaraRadera