Liten uppdatering...

Var ju ett tag sedan jag skrev. Vilket betyder att utan löpning har jag inget liv?! ;-)
Nejdå, skämt å sido...
Jag har i ca 1 1/2  vecka dragits med någon slags förkylning. Som varken vill bryta ut ordentligt eller ge sig iväg.
Hostar och snörvlar o kraxar.
Men det som nog hindrar mig mest är att jag är ständigt trött.
Det i sin tur, beror nog på att all min energi går åt till att orka fixa jobbet. När arbetsdagen är slut, är även jag det.

Jag har nu haft snart 2 veckors total vila. Alltså inte bara löpvila utan TRÄNINGSVILA. Har inte gått på ett endaste pass. Utan har haft en förhoppning om att jag på detta vis ska bli frisk fortare. Men mer än en gång har jag tänkt tanken att sticka ut och springa, eller sticka på ett pass på Arena, bara för att få detta att bryta ut ordentligt.
Idag upptäckte jag dock något positivt med min ofrivilliga vila. Har inte tänkt på det förrän i morse... då slog det mig
Jag har inte ont i höften!
Tidigare har jag kommit så långt att jag sprungit i det närmsta helt smärtfritt.
Men jag har känt av höften när jag jobbat, när jag gått, när jag tränat. Det har inte gjort ont, men det har "värkt" så gott som hela tiden. Och gjort mig påmind om dess existens.

Ja, alltid nått gott ur detta tråkiga ofrivilliga! :-)

Och visst har det hänt mer gott i livet sedan sist.
Mina barn har fått en ny kusin!
Världens sötaste o goaste Aron.

Ett ganska häftigt kort på mig och lille Aron, jag tittar på honom (kan man göra annat än att förlora sig helt i små barn?) och han tittar tillbaka! :-)

På lördag händer det också grejer.

Då ska jag åka med mellantösen till Globen och titta på Stockholm horse show

Ja, och annars väntar jag bara på att förkylningen ska ge vika, så jag åter kan börja min träning inför det största loppet jag åtagit mig att springa :-)