Spring för livet!

Jag är verkligen dålig på detta med att blogga just nu. Den enda rimliga ursäkten är att jag gillar att springa mer än blogga :) Jag kom på att jag ännu inte gjort någon racerapport från Salzburg. Och jag är heller inte säker på att detta kommer att bli någon racerapport. Vi får se när inlägget är klart :) Salzburg. En otroligt vacker stad. Och jag hade turen att få spendera några dagar där tillsammans med min man och stöttepelare Peter. Som om det inte vore nog, så hade jag även med mig flera klubbkompisar. Vi hade några toppen dagar tillsammans. Vi var uppe i fortet, vi åkte ner i en saltgruva, vi gick i gamla stan...över kärleksbron. Men det vi egentligen var där för att göra skedde på söndagen. För min och Sörens del var siktet inställt på marathon. Peter, Anders och Hansi skulle köra halvmarathon. Och Micke och Felix 10 km. Det är nu jag måste bita mig i läppen.. tänka fram det goda tankarna. Och försöka lämna så mkt av det negativa som möjligt. Men, det är omöjligt ...

Nu har det gått några dagar sedan tävlingen i lördags. Och om det inte vore för en nedrans förkylning som verkligen fått mig däckad, så vore jag fortfarande kvar i ett stadium av runners high :) Jag kände redan i måndags att jag var hängig, hade ont halsen osv. Tisdagen kände jag mig piggare men hade mer hosta... och idag var jag tvungen att se mig besegrad när febern fick mig i sitt grepp och jag gick hem efter lunch och slocknade under en varm filt. Men, i veckan har jag iaf hunnit klart med min tatuering (och börjar redan fundera på nästa :) ) Jag är jätte nöjd! Efter 1:a sittningen Första sittningen var en ultra sittning :) 6 timmar effektiv tid under nålen och alla konturer var gjorda. Kroppen kändes ungefär som efter en ultra oxå :) Här ser man ju även hur svälld, blå och ilsket röd jag är. 2:a sittningen 2:a sittningen var även den en ultra. 6 timmar där alla skuggor fixades, samt liiite färg :) 3:e sittningen Japp, vi körde en ultra igen :) Vi körde så mkt ...

I lördags var det dags för min premiär av tidslopp. Jag skulle springa runt ett sportfält i 6 timmar, och den som sprang längst skulle vinna. Att jag skulle klara av att springa i 6 timmar var jag ganska säker på, men hur skulle det vara rent psykiskt att springa runt runt timme efter timme? Det var något jag skulle ta reda på. Det var några nervösa dagar innan loppet men på fredagen så la sig lugnet... och då kom även min gode vän Peter L hem till oss. Vi käkade lite mat, pratade en del om tävlingen och så gick vi och la oss. För min del blev det inte många timmars sömn... Lördag morgon. Vi laddade med frukost. Det blev en ganska enkelt grötfrukost med sylt och mjölk, några rostade smörgåsar och äppeljuice. Jag funderade på vad man egentligen behövde ha med sig i form av kläder och näring. Till sist hade jag packat ihop alla grejer som jag trodde jag kunde få användning för. Jag hade mätt upp 20 gram saltade russin i påsar, och 20 gram mandelmassekakor i påsar.Hällt upp 3 li...

Igår hade jag planerat ett halvlångt pass.  Ursprungsplanen var 27-30 km men efter att ha haft lite strul med både en fot och en vad (samma ben förstås) så ändrade jag planen till ett pass på ca 15-18 km. I fredags fick jag dock en förfrågan från Yvonne, om att springa ett lugnt långpass med klubben, och sällskap är ju alltid trevligt! När vi kom till parkeringen vid Rembostugan så kliver ett gäng män ur sina bilar. Alla snabblöpare.  När de säger "lugnt långpass" så är det inte samma sak som när jag och Yvonne säger "lugnt långpass". :) både jag och Yvonne insåg ju det och började därför ta reda på hur den tänkta rutten såg ut. Till våran hjälp fick vi en karta. För denna dag skulle vi in på snöklädda stigar och springa. Med kartan i min rygga, och med Yvonne som orienterare kände jag mig ändå trygg.  Dessutom orkade vi följa killarnas rygg ganska många kilometer. (De sprang ju mycket lugnare än de brukar iaf)  Och när vi inte längre orkade, så ha...

Vet, jag usel på att blogga nuförtiden. Dagens inlägg kommer inte ta så lång tid att läsa, för bilder säger mer än ord oftast. Så här får ni dagens löpning i bilder: Maja har för första gången sin joggsele, spännde om den när jag kom hem men den funkade fint. Jag tror Maja tyckte det var skönt att den satt lite löst då hon eg. inte gillar sånna här grejjer. Men nästa gång kommer den sitta bättre så att den inte glider åt sidan... faktiskt första gången jag testa Airtrim. Kändes riktigt skönt!                             Underbart! Snötunga träd orkar inte hålla uppe grenarna..... Bästa vännen och jag fixade 8 snötunga kilometer idag. En marathon vovve på G? :D Nu ska vi springa på ett tag för att sakta öka distansen för henne. Lagom till våren kanske hon kan följa med på mina långpass :)

En liten summering av året som gått. Så här har det sett ut i siffror: Januari: 4,3 km Feberuari: 32,8 km Mars: 100,4 km April: 137,9 km Maj: 201,2 km Juni: 211,0 km Juli: 244,5 km Augusti: 182,0 km September: 150,0 km Oktober: 160,6 km November: 105,3 km December: 210,9 Totalt: 1740,9 km Tittar man på detta så ser man att mitt träningsår varit ganska ojämnt. Jag sprang nästan ingenting i januari, februari pga skadan.. för att sedan få till lite mer mängd i mars då jag sprang Barcelona marathon med Åsa. Fantastisk upplevelse och ett bevis på hur mkt kroppen klarar tack vare en hyfsad bra grund och alternativ träning. Januari och februari, och även mars bestod av mycket cykel/spinning och simning. I maj började jag komma igång på allvar, och målet som jag egentligen hade att ligga på 200 km /månad fixades för första gången. I Juli fick jag ihop årets bästa månad, mycket tack vare min och Soffis tripp i Värmland. Där jag sprang ihop 111 km på en vecka. I Juli spran...

Jag har haft förmånen att tillbringa några dagar i Jämtlands vackra natur. Där fanns det snö - massor av snö. Här hemma finns inte det minsta spår av något vitt. Jag och minstingen tog tåget upp i onsdags. I Östersund mötte vi upp mellantösen och därifrån åkte vi bil den sista biten på dryga timmen. Totalt tog trippen ca 8,5 timmar och jag kan inte låta bli att förundras över vårat avlånga lands olika skiftningar. Vi fick några underbara dagar uppe i norr, och jag fick även tid över till att springa i den otroligt vackra miljön. Det känns som man bara fyller på med massa gott i själen, när man springer i dessa vyer. Jag tänkte jag skulle visa er i bilder, vad jag fått springa i de senaste dagarna. Men egentligen gör inte bilder rättvisa. Man måste vara där och känna, se och uppleva... för att få den där äkta känslan. Men kanske kan jag få er att känna lite av vad jag upplevde iaf. Himlen var helt fantastisk och speglade t.om snön lite rosa. Det var nästan svårt att springa...