Sälen Trailtour 2014
I fredags åkte jag och Peter med Eskilstuna trailklubb upp till Sälen.
Där skulle vi spendera helgen tillsammans med ett gäng goa människor för att tillsammans utforska fjällen med löparskor.
En resa som kommer bli svår att sätta ner på pränt men som var fantastiskt trevlig på alla sätt och vis.
På fredagen gjorde vi inte så jätte mycket. Vi kom upp på framåt kvällningen, och installerade oss i stugorna. Sen ville vi tjuvkika lite på "väggen" som var en av de höjder vi skulle ta oss an denna helg.
Här står vi o funderar över vad det är vi gett oss inpå. Denna "vägg" ska vi alltså ta oss uppför....
Nåväl. Det skulle dröja till söndagen innan jag och Peter tog oss an den uppgiften.
Lördag morgon var det dags för första etappen i fjällen. Vi packade vatten och gels och lite annat smått o gott och gjorde oss redo för en dag på fjället.
Egentligen hade jag ingen aning om vad som var att vänta.
Det började ganska direkt med att vi skulle springa på spänger. En av mina ackilleshälar i löpningen. Balans är inte min starka sida :)
Sen började det ganska snart gå uppför. Och när vi pratar uppför i fjällen så pratar vi riktiga lutningar! Och de har även en förmåga att fortsätta uppåt ett bra tag, innan de planar ut.
Underlaget var ganska varierat. Från rätt fina stigar, till mer tekniska med mycket sten. Det var även mycket mjukt mosslikande underlag som sög rätt fint i låren efter ett tag. Lera var oxå ett återkommande inslag.
Men det var roligt. Riktigt roligt!
Blöt spång, blir blöta fötter :)
En rad goa löpare
Stenig stig med Per-Arne :)
Sen kan man även springa utför en svart pist... lite halvgalet men det var liksom temat för hela helgen :)
Efter att ha sprungit nerför denna pist... så började resan uppför igen. Och OM den var tuff. Mjukt moss/gräs underlag som var rejält blött.. gjorde att man fick slita lite extra för att ta sig uppåt. Men när man kom upp så var man riktigt nöjd med den lätta löpningen som följde.
En gruppbild på bästa gänget!
Lite sliten men rejält glad. En känsla som bara växte ju längre vi var ute. Först km kändes rätt jobbiga. Efter ca 4 km kom jag in i någon slags andning. Försökte pinna på och bitvis var det riktigt tufft. Men efter ca 15 km vände det.. och den andra halvan av turen kändes bara bättre och bättre. Benen blev piggare o kroppen gladare. Det är väl ingen tvekan om att jag valt rätt när jag började med långdistans ;-)
påfyllning av depåerna ....
Det gick uppför och det gick nerför.. och så en del på platten. Variationen var bred på både höjdskillnader och underlag.
Detta är livet! Löpning o njutning på fjället!
Söndag - och dags att ta sig an "väggen"..... Jag och Peter körde med stavar, vilket helt klart var att föredra.
Snyggt steg va? ;)
Alla som känner mig vet att min absolut största ackilleshäl i löpningen, är backar! Och här har jag verkligen fått något att bita i. Jag var faktiskt riktigt nervös över hur jag skulle fixa detta. Men det gick mycket bättre än jag trott. Det kändes helt okej. Visst, det är tufft, svetten rann. Men benen syrade ingenting. Det kändes kontrollerat.
Det som inte kändes kontrollerat var känslan när jag vände mig om halvvägs upp, och tittade ner.
Trodde aldrig att jag skulle få svindel eller höjdskräck i en backe.. men jag lovar, jag tittade inte ner igen förrän jag var uppe på toppen :)
45 graders lutning
Uppe på toppen! Shit va vi e bra!
Medan gänget fortsatte sin tur efter väggen, vände jag o Peter, samt Alexander ganska snart om och körde en egen tur.
Peter hade dragit på sig lite knäbesvär dagen innan, förmodligen bara överansträngt det lite. Så vi tog trollstigen ner.
Jag hittade en okester med mig själv ;) Snöstars med Linda! :-)
Väl tillbaka vid stugan hade jag o grabbarna fått ihop ungefär 8 km.
Peter o Alexander var nöjda men jag hade ju laddat för lite mer än så.
Så jag drog iväg på en egen lien tur. Valde att följa ett skoterspår som ganska snart delade på sig. Jag blev nyfiken på stigen som ledde åt höger och valde därför att vika av på den. Ett val jag inte skulle ångra.
En ganska lättsprungen stig. Det gick ganska mycket upp o ner men underlaget kändes mjukt o man tassade tyst fram och bara njöt av lugnet och omgivningen.
När jag sedan kom fram till en fin myr, fullproppad med mogna hjortron, var lyckan total. Stannade ett tag o mumsade lite :-)
Sedan klafsade jag ut i myren en bit, innan jag insåg att det var alldeles för vanskligt att fortsätta här ensam. Så jag vände om. Med sol i nacken och sol i sinnet!
En fantastisk helg med fantastiska löpare. Träffade många nya vänner och fick uppleva fjällens underbara vyer tillsammans med likasinnade!
*lycka*
Där skulle vi spendera helgen tillsammans med ett gäng goa människor för att tillsammans utforska fjällen med löparskor.
En resa som kommer bli svår att sätta ner på pränt men som var fantastiskt trevlig på alla sätt och vis.
På fredagen gjorde vi inte så jätte mycket. Vi kom upp på framåt kvällningen, och installerade oss i stugorna. Sen ville vi tjuvkika lite på "väggen" som var en av de höjder vi skulle ta oss an denna helg.
Här står vi o funderar över vad det är vi gett oss inpå. Denna "vägg" ska vi alltså ta oss uppför....
Nåväl. Det skulle dröja till söndagen innan jag och Peter tog oss an den uppgiften.
Lördag morgon var det dags för första etappen i fjällen. Vi packade vatten och gels och lite annat smått o gott och gjorde oss redo för en dag på fjället.
Egentligen hade jag ingen aning om vad som var att vänta.
Det började ganska direkt med att vi skulle springa på spänger. En av mina ackilleshälar i löpningen. Balans är inte min starka sida :)
Sen började det ganska snart gå uppför. Och när vi pratar uppför i fjällen så pratar vi riktiga lutningar! Och de har även en förmåga att fortsätta uppåt ett bra tag, innan de planar ut.
Underlaget var ganska varierat. Från rätt fina stigar, till mer tekniska med mycket sten. Det var även mycket mjukt mosslikande underlag som sög rätt fint i låren efter ett tag. Lera var oxå ett återkommande inslag.
Men det var roligt. Riktigt roligt!
Blöt spång, blir blöta fötter :)
En rad goa löpare
Stenig stig med Per-Arne :)
Sen kan man även springa utför en svart pist... lite halvgalet men det var liksom temat för hela helgen :)
Efter att ha sprungit nerför denna pist... så började resan uppför igen. Och OM den var tuff. Mjukt moss/gräs underlag som var rejält blött.. gjorde att man fick slita lite extra för att ta sig uppåt. Men när man kom upp så var man riktigt nöjd med den lätta löpningen som följde.
En gruppbild på bästa gänget!
Lite sliten men rejält glad. En känsla som bara växte ju längre vi var ute. Först km kändes rätt jobbiga. Efter ca 4 km kom jag in i någon slags andning. Försökte pinna på och bitvis var det riktigt tufft. Men efter ca 15 km vände det.. och den andra halvan av turen kändes bara bättre och bättre. Benen blev piggare o kroppen gladare. Det är väl ingen tvekan om att jag valt rätt när jag började med långdistans ;-)
påfyllning av depåerna ....
Det gick uppför och det gick nerför.. och så en del på platten. Variationen var bred på både höjdskillnader och underlag.
Detta är livet! Löpning o njutning på fjället!
Söndag - och dags att ta sig an "väggen"..... Jag och Peter körde med stavar, vilket helt klart var att föredra.
Snyggt steg va? ;)
Alla som känner mig vet att min absolut största ackilleshäl i löpningen, är backar! Och här har jag verkligen fått något att bita i. Jag var faktiskt riktigt nervös över hur jag skulle fixa detta. Men det gick mycket bättre än jag trott. Det kändes helt okej. Visst, det är tufft, svetten rann. Men benen syrade ingenting. Det kändes kontrollerat.
Det som inte kändes kontrollerat var känslan när jag vände mig om halvvägs upp, och tittade ner.
Trodde aldrig att jag skulle få svindel eller höjdskräck i en backe.. men jag lovar, jag tittade inte ner igen förrän jag var uppe på toppen :)
45 graders lutning
Uppe på toppen! Shit va vi e bra!
Medan gänget fortsatte sin tur efter väggen, vände jag o Peter, samt Alexander ganska snart om och körde en egen tur.
Peter hade dragit på sig lite knäbesvär dagen innan, förmodligen bara överansträngt det lite. Så vi tog trollstigen ner.
Jag hittade en okester med mig själv ;) Snöstars med Linda! :-)
Väl tillbaka vid stugan hade jag o grabbarna fått ihop ungefär 8 km.
Peter o Alexander var nöjda men jag hade ju laddat för lite mer än så.
Så jag drog iväg på en egen lien tur. Valde att följa ett skoterspår som ganska snart delade på sig. Jag blev nyfiken på stigen som ledde åt höger och valde därför att vika av på den. Ett val jag inte skulle ångra.
En ganska lättsprungen stig. Det gick ganska mycket upp o ner men underlaget kändes mjukt o man tassade tyst fram och bara njöt av lugnet och omgivningen.
När jag sedan kom fram till en fin myr, fullproppad med mogna hjortron, var lyckan total. Stannade ett tag o mumsade lite :-)
Sedan klafsade jag ut i myren en bit, innan jag insåg att det var alldeles för vanskligt att fortsätta här ensam. Så jag vände om. Med sol i nacken och sol i sinnet!
En fantastisk helg med fantastiska löpare. Träffade många nya vänner och fick uppleva fjällens underbara vyer tillsammans med likasinnade!
*lycka*
Underbart!! :-)
SvaraRaderaLite skum känsla att vara helt själv i skogarna en bit norröver tycker jag. När jag körde Nordvärmlandsleden kände jag mig väldigt LITEN! Vad gör jag om något händer här "ute" liksom... Hehe! :-)